Lopprapport Ironman Kalmar 2017

Ironman nummer tre!

Varför gör man den?
För att man kan och så ser man till att vara jävligt tacksam över det, punkt!

Jag har tränat oförskämt lite inför Ironman Kalmar men jag visste att jag skulle fixa det, allt handlar om på viken tid och i vilket tillstånd man vill komma i mål i! Samtidigt har jag ett par år med många långa distanser i kroppen.

Mitt mål i år var att vara glad och njuta av varje meter!

Dagen innan checkar man in sin cykel och sina påsar, blue for bike och red for run. I bilen på vägen in till Kalmar fick jag en känsla av välbefinnande, bara att stoppa in på dethärkommerattgåbrakontot! Det är viktigt att stoppa in rätt saker på sina konton (läs i huvudet) alla bra känslor i alla träningspass jag gjort har jag stoppat in på Ironman Kalmar kontot, alla dåliga känslor har jag slängt på tippen!

Det är tre grenar, men man skulle kunna lägga till två till, nutrition och det mentala…

IMG_3050Foto: Peter Ivansson

Det börjar med sim, det värsta för många det enklaste om ni frågar mig. Jag har alltid älskat vatten. Förra året grät jag på start i år njöt jag, det var en härlig simning med många svängar, dock lite grisigt vatten på slutet, jag höll till vänster i kanalen, gör inte det, det är riktigt dyigt där..

Mia och jag möts i omklädningstältet Mia undrar vad jag har gjort?
-Detsamma som dig! Svarar jag, vi är helt bruna i ansiktena..

Efter lite vilt letande efter cykeln kommer jag äntligen iväg, alltid lika härligt, det rullar ju! Sedan kan man ju äta och dricka bäst man vill. Jag äter och dricker troligtvis lite väl mycket, två toastopp fick det bli, sjukt skönt!

Ironman Kalmar är en väldigt platt bana, exponerad för vind men det är lika för alla. Det är mycket support utmed vägarna och jag njuter.

IMG_5083Foto: Peter Ivansson

Njuter av vackra Sverige och njuter av att känna mig stark på cykeln, jag håller dryga trettio km/h i 18 mil, blir faktiskt lite imponerad av mig själv.

Efter cyklingen börjar det värsta och det bästa!

IMG_5036

En mara skall avverkas, det bästa är såklart publiken, massor av pepp och party utmed hela banan. Att få springa genom Kalmar och passera röda mattan ger så mycket energi, här står oxå familjen.

IMG_5038

Som jag längtar att få springa förbi dom varv efter varv.
Det värsta med löpningen är att det är här smärtan kommer, det är inte om den kommer det är när den kommer och vart och hur hårt den kommer slå till. Jag blir väldigt skonad i år, jag orkar hålla ett jämnt tempo och glädjen finns där hela tiden, jag hejar på publiken och undrar om dom orkar lite till, dom lovar att stanna kvar alla mina varv… Jag blir kompis med en Japan som inte pratar engelska, men vi lyckas bra ändå, det är det som är det fina med Ironman, man har gott om tid på sig att lära känna nya människor…

IMG_5084

Väl i mål kommer allt på en gång, tårar, glädje, magras, stelhet… Men igen!! Känslan av att ännu en gång ha lagt en Iromandistans bakom sig är så värt det!

Det finns så mycket mer jag vill skriva, det kanske kommer, Kalmar kokade, det var Varbergare överallt både i publiken och på banan, tack för alla hejarop. Tack Ulf för att du uppskattar att jag tränar och för att du hejar på mig.

IMG_5023

Tack familjen T för att vi fick njuta av er småländsks torpdröm.

IMG_5022

Kalmar! Vi kommer tillbaka, var så säker!

Johanna

 

Annonser

Tredje gången gillt, lopprapport

Aldrig mer Ironman! Det sa jag i alla fall till mig själv 100 gånger under löpningen och ett par gånger under simningen.

04:15 ringer klockan på lördag morgon och det är dags att gå upp och äta frukost, det ösregnar ute. Vad håller vi på med tänker jag.

Jag bor i ett stort hus på Öland tillsammans med tre andra Roosters, ”riktiga” tuppar, hönor, katt och vår lilla hund. Ett riktigt zoo.

När vi väl kommer in till Kalmar slutar det regna och allt känns lite bättre. Johanna och jag går tillsammans ner till simstarten, vi håller om varandra, önskar varandra lycka till och sjunger nationalsången.

img_3009.jpg

Nu är det nära, jag har en förväntansfull känsla i kroppen och jag tycker det ska bli roligt (bara simningen är över).

IMG_3050foto: PETER IVANSSON

Simningen går helt ok, förutom att jag blir påsimmad ett par gånger, känner flera maneter och har sjögräs i ansiktet…. hatar detta! Kommer äntligen upp efter 1:12. Träffar Johanna i ombytes tältet, det ser ut som hon har varit i ett krig, eller släckt en brand! Helt svart i ansiktet! Frågar henne vad hon har gjort? Du då, säger hon. Såg tydligen likadan ut. Vattnet var INTE fräscht!

Äntligen cykel! Denna grenen gillar jag. 18 mil framför mig. Vi ska över bron till Öland. Det går lätt i början, vi har go vind i ryggen och det går ganska fort. Men när vi vänder och ska korsa Öland får vi stark vind rakt i nyllet och det blir riktigt tungt.

IMG_3047
foto: PETER IVANSSON

Jag cyklar på 5:29 och jag känner i låren att det har tagit ganska hårt. Undra hur löpningen kommer kännas efter detta.

img_3007.jpg

Benen känns sådär, men det glömmer jag för en stund, i alla fall när mamma plötsligt hänger med 😜. Underbart med engagerad publik!

Löpningen blir en kamp mot hjärnan. Jag mår egentligen helt ok, förutom att jag är lite stum, jag tänker flera gånger att detta är för långt och jag vill inte utsätta mig för det här någon mer gång. Egentligen vet jag inte varför jag ”tappar det” jag har bara inte den där bästa känslan för vad jag håller på med. Jag börjar gå i depåerna och sen går jag lite här och där.

IMG_3046
foto: PETER IVANSSON

Äntligen sista varvet, möter nära och kära som hejar, tänk att så lite kan göra så mycket! Häng i nu Mia, tänker jag, gå inte mer nu utan bit ihop.
Jag kämpar på i 4:05 timmar och tillslut kommer upploppet och den fantastiska röda mattan och jag får höra de magiska orden ”Anna-Maria, you are an Ironman” .
Nu är man euforiskt, lycklig, stolt och lättad. Och man glömmer snabbt hur jobbigt man har haft det under dagen. Totalt tog hela loppet 10:52 timmar.

Man har ju haft lång tid på sig under dagen och fundera på vilka tider som eventuellt skulle vara rimliga för att kvala till Hawaii. Och jag var helt säker på att min tid inte skulle vara i närheten så jag kollade aldrig min placering.
Några timmar senare på kvällen ringer min vän Lollo och gratulerar till 3:e platsen. Vad säger du? Är det sant, kom jag trea. Nu blev jag riktigt glad 😁 och tanken på Hawaii levde ju lite ändå!

img_3030.jpg

Men det blev inget Hawaii, en slot delades ut i min agegroup och den tog tvåan från Italien så jag fick vara nöjd med att gå upp på prispallen. Och det var jag verkligen!

Trots detta säger jag fortfarande, ALDRIG mer Ironman! (Undra om det håller i sig 😉)

Detta är det sista jag skriver här, så TUSEN TACK för allt pepp och hejarop, Ni anar inte vad det har gett mig! TACK! 😘

Mia

 

 

 

19 dagar kvar, nu är det toppning

Att toppa formen är inte det lättaste. I stora drag handlar det om att minska på volymen men bibehålla intensiteten.
Men hur ska man veta hur man ska lägga upp det och vad som passar en bäst? Vi är ju alla så olika, och svarar olika bra på olika upplägg.

Johanna och jag har valt att följa ett schema som vi har gjort tidigare och det har känts bra för oss, så varför ändra på det nu.

image

Idag är det dag 19 och då blev det ett pass på inomhuscykeln.

10 min uppvärmning
6 min hårt
5 min hårt
4 min hårt
3 min hårt
2 min hårt
1 min hårt
1,5 min vila mellan varje intervall
10 min nedvarvning

Att vara i bra form inför en Ironman handlar till stor del också om den mentala inställningen. Att orka genomföra hela loppet enligt plan förutsätter att man har huvudet med sig.
Det viktiga för mig är följa toppningen så jag kan ställa mig på startlinjen och veta att jag har gjort läxan och sen gäller det bara att ta fram sin målbild 🙂

image

Snart ses vi i Kalmar!

Mia

Halmstad triathlon Lopprapport

I helgen var det triathlon i Halmstad, halva Ironman distansen.

Jag hade anmält mig innan jag blev skadad och när jag visste att jag hade en stressfraktur så tänkte jag såklart att Halmstad kommer inte att bli av.

Men när det väl närmade sig och min skada läkte fint så bestämde jag mig för att simma och cykla i alla fall och bryta till löpningen.

Men jag fullföljde, med en löpplan som jag kommunicerat med fotspecialisten. Detta blev en ny utmaning för mig.

IMG_2024

IMG_2025
foto: PETER IVANSSON

Dax för start! Simning i Nissan, som förra året bara var medströms.

Men så var det INTE i år! Nu skulle vi börja och sluta våra totalt 1900m i motströms. Det var förfärligt i starten, det var trångt, kallt och jag fick slag överallt. Hade panik och ville bara upp ur skiten!

Jag tänkte faktiskt att triathlon är inte min grej och varför utsätter jag mig för detta? Tänkte också att jag måste träna simning på andra plaster än i bassäng framöver… detta håller inte om jag ska fortsätta.

Men när vi väl fick medströms igen kändes det bättre och jag kom tillslut upp som femte tjej på en tid nära 34 min.

Det bästa med att simma och få så negativa tankar är att få komma upp ur vattnet och sätta sig på cykeln, trots att det är 9 mil man ska trampa så kan man andas när man vill och det är ingen annan som stör runt om kring.

träning-11
foto: LOUISE VIDELYCK

Jag gillar cykling! 2,35 tog det, och jag kom in som tredje tjej.

På löpningen var min plan att springa lugnt och gå mycket och det gjorde jag!

IMG_2048foto: PETER IVANSSON

Det var första gången jag gjorde ett lopp och tyckte att löpningen var hur härlig som helst.
När det gick uppför eller nerför gick jag och där emellan sprang jag i ett långsamt och behagligt tempo, jag är så nöjd med att jag verkligen lyssnade på kroppen hela tiden och kände inget i min skada. 2,12 tog det att ta sig igenom 2,1 mil. Höll mig (nästan) till planen 😉

Hela loppet tog 5,25 och jag slutade totalt på en sjätte plats av alla tjejer som räckte till en andra plats i min age group 🙂

IMG_2028

Kul med prispall, men mest glad är jag över att foten känns bra.
Kalmar nästa!

Mia

 

Skadan läker 😀

Nu är det sex veckor sen jag skadade mig och röntgen visar att skadan läker bra och jag har fått börja springa igen.

IMG_1718Tycker egentligen inte att löpning är superkul men det är märkligt vad gärna jag har velat springa när jag inte har kunnat.

Nu har jag fått nya skor med mycket dämpning och special ilägg som ska hjälpa mina fötter att fördela belastningen och jag måste säga att det känns riktigt bra. Men som min läkare sa så är detta en chansning och jag är beredd på att det kanske inte håller.

Nu är det mycket rehabövningar på schemat och jag ska springa varannan dag med lika mycket promenad i passet som löpning. Jag ökar löppassen med 10 min per gång.

IMG_1715

Efter att träffat fotspecialister och gjort grundliga stilstudier kan jag nu allt om mina fötter. Hur dom är uppbyggda, hur de hanterar belastningen och hur löpsteget påverkar dem. Och efter all denna information är jag faktiskt förvånad över att jag inte har fler skador…. ibland är det nog bättre att inte veta!

Mia

 

Lopprapport Borås Swimrun

Start 11:00 jag älskar starter som är så att man kan sova gott och äta frukost i lugn och ro!

Jag älskar att vara i naturen och jag tackar min mor och far för det, från djupet av mitt hjärta TACK!

Swimrun är en naturupplevelse och när starten gick hade vi 29 km löpning, 5 km simning och 1100 höjdmetrar framför oss. Detta uppdelat på 27 delsträckor vilket betyder 14 löpsträckor och 13 simsträckor.

IMG_4454Fredrik och jag ser det som ett äventyr, vi ska ha kul och göra så gott vi kan.

IMG_4491

Att springa/gå i klippt simdräkt tokbrant uppför är ganska svettigt så när första lilla sjön dök upp var man ganska tacksam, men med massa adrenalin och kylan som var lite chockartad var det svårt att ta det lugnt och komma in i någon andning (tur det var en kort simning bara 120 meter), bra att veta till nästa simning. Alla efterkommande simningar gick mycket bättre…

25090105-7F9B-4BA1-BD84-C5EDEA302200Det är lätt att gå ut lite för hårt, jag fick ligga i för att inte tappa Fredrik i början..

IMG_4492

Banan går på fantastiska stigar, väldigt kuperat men vackert, vi har respekt för höjdmetrarna och går i alla branta backar, man vill inte heller vara helt slut när det är dax att simma. Med många byten blir inget långtråkigt, och det är skönt att få kasta sig i en sval sjö med jämna mellanrum.

MEN! Den längsta simningen på 1300 meter i norra Öresjö blev lite väl svalkande, det gick ganska stubbig sjö, det tycker jag är kul, men kylan!!!!

1E0AA0C1-005D-4797-8DF6-28F833B81913Det var väldigt skönt att ha Micke i sjön paddlandes i sin kajak när man på allvar funderade på om man skulle fixa det. När saker känns lite skitjobbigt brukar jag försöka hitta något positivt med det och nu tänkte jag -fan vad bra att jag fryser så mycket för då blir jag motiverad till att simma på lite hårdare och då kanske jag blir lite varmare…

3B187C81-9700-4B1C-9E40-B5A21EE70557Vi hade perfekta fötter att följa på denna sträckan vilket oxå gav trygghet..

Efter längsta simningen var det 400 meter löpning och sedan dax att simma igen brrrrrr som tur var bara 300 meter men inte vilka 300 meter som helst.

IMG_4495.PNG

Ner i Viskan bland stockar, hajar och krokodiler…

IMG_4468Bilden har Agneta Gustafsson tagit.

Efter det lilla äventyret var det dax för längsta löpningen, 11 kilometrar, så skönt! Det tog några kilometrar att bli varm igen! När långa löpningen var slut började man få lite vittring på mållinjen. Vid näst sista simmet meddelar funktionärerna att ökar ni nu kan ni gå om två lag. Oj vad taggade vi blev, fullt ös nu, 400 m sim 800 m löpning, här springer vi om ett herrlag med kramp, 350 m sim och sedan upploppet!

IMG_4457.JPGSå kul att få gå i mål!

Vi tippade vår sluttid till 5:30 men det blev 5:40, det är ju det här med behov, snacka med funktionärer och medtävlande osv…

Borås Swimrun är en tävling jag kan rekommendera varmt! Utmanande bana, vacker natur, fantastiska funktionärer, bra med dryck och energi utmed banan, god burgare och annat gott efter målgång!

Tack Fredrik för sällskapet, tack familjen för hejarop och pepp, tack Micke för extra säkerhet på dom långa simningarna och tack Borås Swimrun för ett grymt arrangemang!!

Johanna

Ny sport, nya prylar, ny partner!

Medans Mia rehabar sin stressfraktur i foten har jag ynnesten att få slänga mig ut på nya äventyr.

Detta tack vare en annan skada, min svåger Micke stukade foten kraftigt och hans stora utmaning för året gick i stöpet, Borås Swimrun.

IMG_4447Kvar stod Fredrik och saknade swimrunpartner, jag blev den lyckliga som fick frågan om jag ville ta Mickes plats i Teambäring. Som Mia brukar säga -Livet är orättvist det är bara att vänja sig…

Jag älskar att testa nya saker och i denna historia är jag än så länge den lyckligt lottade. Fredrik och jag har varit kompisar på Facebook i två år men jag tror bara vi träffats irl en gång och det var i tisdags då vi tränade Swimrun. Första och enda gången tillsammans innan start! Det gick strålande, den känslan tar vi med oss! Vi känns väldigt jämna i både löpning och simning, Fredrik navigerar bättre än mig, jag drar sjukt mycket åt vänster om jag inte tänker mig för men vi har en plan för det!

IMG_0021Sedan har vi prylarna, jag som kör triathlon borde ju ha prylarna, men Inte! Badmössa, simglasögon och paddlar hade jag, sedan fick dräkt och skor införskaffas, men träningsprylar är bra prylar om du frågar mig!

IMG_4443

På söndag smäller det, jag ser fram emot äventyret 29 km löpning inga problem 5 km simning härligt, 1100 höjdmetrar RESPEKT!

Kul på vägen! Det är teambärings ledord!

johanna

Stressfraktur

Med riktigt dåliga fötter (kass genetik), dålig på att lyssna på kroppen och en gammal skada i bagaget är det inte så konstigt att jag åker på en ny skada! (Får skylla mig själv).

Men att det skulle vara en fraktur kunde jag inte tro.

Det syns ju inget, kan det verkligen vara så allvarligt 😦

Jag ger inte upp mitt mål än, men jag har släppt min förhoppning om att vara i min bästa löpform när jag ställer mig på startlinjen i Kalmar.

Nu är det bara att revidera planen och börja med rehabilitering. Det blir lättare cykling, simning och vattenlöpning tills skadan är läkt om ca 4-6 veckor.

Under tiden går jag till Janne på Varbergs Kiropraktik och får laserbehandling. Tusen tack till dig!

Vattenlöpning är något jag inte har provat innan och det var mycket jobbigare än vad jag kunde gissa.

Här springer jag i vattnet. Det går väldigt långsamt! Jag varierar med att ha höga knän.

IMG_1064

Gjorde också en övning på rygg, som att man kickar en boll och några andra övningar som mer liknar gymnastik.

Lite surar jag ändå men vad hjälper det. Det är ju bara att bita ihop!

IMG_1044

”Få har dött av att kämpa vidare. Fler däremot av att ge upp” 

Mia

Träningshelg

Med ca 3 månader kvar till IM Kalmar är det dags att steppa upp träningsmängden.

Vi började fredagen med ett simpass där Johanna hade gjort ett teknikpass åt oss. Det var länge sedan jag fokuserade på tekninken och det var välbehövligt.

Sen gav vi oss iväg på tempocyklarna.

Första gången sen IM i Holland för mig, det var på tiden. Det blev en runda i solsken på två timmar.

Sen var det löpning. 1 mil hade vi bestämt.

IMG_0860

Johanna hade koll på distansen och vi sprang inte en meter extra. (Tänk så mycket som sitter i huvudet)

Tidigt på lördag morgon åker vi till Falkenberg. Där möter vi upp ett gäng Rooster triathleter som bor tillsammans för en träningshelg.

Vi börjar med simning på Klitterbadet.

IMG_0863

Andreas Ask, som är fixaren bakom hela helgen har satt ihop ett riktigt bra simpass. Som vanligt flyter allt på bra när han är inblandad, grymt!

IMG_0867

Ett hårt och utvecklande simpass för min del.

Nu väntar cykling med tempocyklarna igen.

IMG_0870

Både Johanna och jag känner av gårdagen i benen, det käns stumt, särskilt i motvinden.

Det är på håret att vi orkar hålla oss kvar och hänga på de starka grabbarna som ligger längst fram och tar vinden och dessutom ser helt oberörda ut!

IMG_0869

Vi cyklade till Tylösand för ett kortare stopp och vände tillbaka hem igen. Vi fick ihop nästan 12 mil.

Väl tillbaka stod löpning på schemat. 15 kilometer skulle de andra springa men Johanna och jag var slitna och tyckte 10 kilometer kunde räcka. Men efter 3 kilometer får jag lite känningar i foten och Johanna är inte sen på att vända och gå tillbaka med mig. Man ska ju lyssna på kroppen….

IMG_0871

Idag tränar vi på varsitt håll. Jag hade som plan att springa ett längre pass men med tanke på foten så cyklar jag en sväng istället och avslutar med att testa foten med kortare löpning och löpstyrka istället.

Och det gjorde jag tillsammans med hela familjen och en och en halv familj till.

 

Bra jobbat idag och en perfekt avslutning på denna träningshelg!

Mia

Löpvecka

Denna veckan har vi haft fokus på löpning.
Vi startade måndagen med ett distanspass på 10km i behaglig fart, vi höll ett ”lyssna på kroppen” tempo.

På tisdagen var det dags för ett intervallpass:

Uppvärmning 2km
Koordinationslopp 5X60m (tänk på tekniken men håll hög fart)
2X5km med 5 min vila mellan, här höll jag en fart kring 4:50-5:00 min tempo.
Nedjogg 2km

På onsdagen var det vila 🙂

På torsdagen var det intervall igen:

Uppvärmning 2km
4X (90s-60s-30s) Vila 60s-45s-30s. Inte för snabbt i början, starkast mot slutet.
Nedjogg 2km

Detta passet går fort, det blev ca 8km löpning totalt.

Äntligen fredag, inte ett moln och nästan ingen vind!

image

Vi startade dagen med ett spinningpass. Vi hade pulsband på oss och Johanna kunde se min puls och jag kunde se hennes. Jag tog inte i särskilt mycket, men det gjorde hon! Starkt!
Efter spinningen sprang vi 8km i behaglig fart och sen styrketränade vi en kort stund ca 20 min (ben och bål).

På lördagen var det dags för det långa distanspasset, 33km.

Johanna som är den mest kloka av oss tycker inte att vi är redo för den distansen än. Vi är inte där Mia, säger hon övertygande! Det står ju i planen säger jag…. men med lite eftertanke så håller jag med henne och vi bestämmer oss för 23km med de sista 4km i tröskeltempo.

Vi träffas kl 7 på morgonen och springer vår första mil tillsammans med Andreas och ett par till. Andreas är nämligen mitt uppe i sina ULTRAINTERVALLER! Han springer 1 mil var tredje timma under ett dygn…… (här går det inte att komma och klaga på något, allt man ev kände skulle i så fall Andreas känna mycket mer av). Han var inne på sin sjätte mil, sjukt imponerade!

IMG_0481

Vi lämnar gänget efter 1 mil och fortsätter själva. Efter 1,9 mil ska vi öka farten och hålla tröskeltempo i fyra kilometer. Johanna säger: ska vi springa i typ 5:30 tempo då? Nä, säger jag lite försiktigt det ska vara ansträngande… ok, säger hon vi kör egen fart, inte ihop, utan vi går på känsla. Ok, tänker jag, 5 minuters tempo ska jag nog orka i alla fall.

Vi ökar farten tillsammans och plötsligt drar Johanna upp ett tempo som är mycket ansträngande och jag kollar på klockan, 4:20 står det!

Vad du springer fort säger jag (med en ton där jag hoppas att hon ska dra ner tempot) men hon svarar bara att jag är inne i ett flow…. Ok tänker jag, här är det bara att bita ihop och hänga med!

Och det gjorde jag, men shit vad trött jag var!

Med 1km nedjogg sprang vi totalt 2,4 mil.

Tack, för den uttömningen! Nu väntar några dagars vila!

Mia