Sträck ut kroppen, sparka med hela benet, spreta med fingrarna, håll armen nära huvudet, rotera, men inte överrotera, slappna av, andas och mycket mycket mer….. ja herre gud inte konstigt att simningen känns lite avancerad. Cykla och springa är ju ingenting i jämförelse med detta.
Mitt utgångsläge för att lära mig simma var katastrofal, inte nog med att jag bara kunde ”tantsimma” så har jag väldig respekt för vatten och badar helst inte överhuvudtaget.
Nu har jag simmat en gång i veckan i 5 månader och varje gång har jag fått tvinga mig till detta pass med en aning av ångest.
MEN igår fick jag äntligen en annan känsla. Johanna har tjatat på mig om än det ena och än det andra och jag har aldrig riktigt känt att nu är det bra. Nu skulle jag fokusera på armbågen som högsta punkt och fingrarna ”släpandes” på vattenytan. Äntligen kändes det lite bättre! Undra hur länge det håller i sig…. 50m kanske.
Johanna instruerar.
Teknik i all ära men det viktigaste är att vi har roligt och det har vi!
Även barnen hade roligt, perfekt att kunna träna samtidigt som de leker och med lite folk i simhallen kunde de även utöva lite fotboll:)
Efter passet blev det marängsviss hemma hos Willerstands, hur gott som helst! Tack!
Mia
Endorfiner På Västkusten 