Kom igen nu för helvete!!!

Barn gör inte som du säger barn gör som du gör.
Det är så in i helvete sant. Vill du ha aktiva barn? Se till att börja röra på dig själv! Tycker du att dina barn tillbringar för mycket tid i tv-soffan? Se till att ta dig därifrån, jag lovar dom kommer att följa efter. Eller du kanske tycker att det är lite väl mycket tid med appar spel och ipads. Koppla ner då för helvete, lås in skiten det verkar vara enda chansen. Jag säger inte att jag är något föredömen eller att jag har lyckats. Men när mina barn säger -mamma jag vill ha en sådan snabb cykel som du. Då ska dom få det och sedan ska jag visa vårt vackra Halland.

image

När Stella tre år kommer och säger -mamma vad ska jag träna nu? Då blir jag glad i hjärtat och så kör vi armhävningar, situps och upphopp! Underbara unge.

image

Hade Stella gjort detta om hon inte sett sin mamma ligga svettig och dan på golvet med sina övningar??

Träna ska man inte göra för att få en kropp som ska passa in i ett sjukt ideal. Träna eller vara aktiv ska man göra för att livet blir så mycket mer. Den största skillnaden för mig är inte det som hänt med kroppen utan det som händer i knoppen! Träning, aktivitet, rörelse gör mig mentalt tokstark och lycklig!

image

Älskade ungar jag ska ge er endorfiner!!!

Johanna

Wow, jag gjorde det!!!

Wow!!
För ett och ett halvt år sedan gick jag en crawlkurs för att jag skulle simma Vansbro. Jag bröstsimmade hela Vansbro och har sällan varit så slut som efter det loppet! I år blev det inget Vansbro men sedan förra sommaren har det blivit ytterligare två crawl/medley kurser och ett fåtal pass i öppet hav närmare bestämt fem! Jag har länge tyckt att det borde finnas ett alternativ till Vansbro när man gör klassikern och vem vet?? Jag tycker att wow warberg open water absolut skulle kunna vara det. Väldigt proffsigt arrangemang!

image
Idag var det dax för mig att simma det längsta jag någonsin har simmat i ett sträck, mitt mål var att jag skulle crawla hela vägen och jag skulle andas!!
Trots regn hade vi perfekta förhållanden, ostlig vind vilket betyder platt hav.

11.00 var det dax för start. Vi stod en hel drös redo vid vattenbrynet. Jag ställde mig bakom Martin (han som vann),

image

vilket fokus, han var helt okontaktbar, någon ropade till och Martin var nästan på väg i, sedan pang, där gick starten!

Alla kastade sig i även jag, lite delfinhopp måste man ju göra.. Sedan skulle jag bara ha det bra och fixa crawl hela sträckan. Jag blev snabbt ganska ensam i havet, det är så underbart att bara ligga mitt ute i naturen, vara tvungen att navigera lite och bara få till det! Tretakt i stort sett hela vägen men ibland kände jag att jag att jag var tvungen att trycka på lite och då blev det tvåtakt.
Efter 2,6 km var det dax att runda piren och Bara simma in till stranden. Ooops motsjö inte riktigt det man förväntat sig, men vad gör det när man fått simma i ett stilla Kattegatt tillsammans med grymma medsimmare i första upplagan av Wow! Jag är en av dom som om tjugo år kommer att säga, jag har simmat Alla! Förhoppningsvis har jag simmat tillsammans med mina barn då,

image

och så kanske jag har en speciell färg på mössan! Veterangul eller något! Tack Varbergs sim och alla runt omkring för ett fantastiskt arrangemang!!

image

Johanna

Att leva

När vädret i Sverige inte riktigt uppfyller förväntningarna så kände Lollo (vår vän och fotograf) och jag att det var läge att åka utomlands. Vi bokade flyg till Nice och då tänkte jag direkt att nu ska det simmas i Medelhavet så jag får känna hur det är! Jag har aldrig tyckt om havet på grund av allt som lever i det, vilket har gjort att jag nästan aldrig badar och väljer helst pool om det finns. Men nu måste jag ju se annorlunda på havet för att detta ska gå bra! Inför varje simpass har jag lite lätt ångest, jag gillar inte maneter och jag är sjukt rädd för krabbor och sjögräs… Men det är bara att bita ihop! Så var det dags att hoppa i, Lollo hejade på från stranden.

imageimage

Eftersom jag fortfarande inte riktigt lärt mig hur man andas utan att svälja vatten då och då, fick jag en ny upplevelse av hur salt detta vattnet var och hur kroppen reagerade på det. Det var inte särskilt gott! Havet hemma smakar bättre:) Jag fick syn på en brygga längre ut i havet som jag simmade till och där stannade jag så länge så Lollo började leta efter mig och skulle precis ta till förstärkning när jag kom tillbaka.

image

Lollo blev nog lika glad och se mig som jag blir varje gång mina simpass är över! Nu fick det bli att njuta lite av det goda!

image

Efter lunchen bytte jag om och gav mig ut på en löprunda, jag sprang längs stranden i Cannes och här finns det överflöd av lyx i alla olika former.

image

Men för mig är lyx något helt annat, att kunna, vilja och orka springa! Jag är så tacksam för det och jag älskar livet och endorfiner! Jag hade aldrig motionerat på detta sättet om det inte var för IronMan, men jag har lovat mig själv att inte sluta efter vårt mål, för jag mår så bra!

Mia

Öppet hav och ett öppet sinne..

Open water, öppet hav och ett öppet sinne, tack moder jord för ännu en naturupplevelse!

image

Lördag morgon och dax att kliva ner i vårt alldeles lagom salta Kattegatt. Klockan är 8.00 och det är många simmare på väg in i sina simdräkter.

image

Förra lördagen trodde jag att jag fått en ”brännis” i nacken, men nej då det var skav från dräkten… Ny pryl måste inhandlas, bodyglide! Fick även veta att plåsterspray och en speciell solcrème som skyddade mot ”brännisar” var bra att ha. Tack för info Terese!
På schemat i dag stod andningsövningar, denna andning, men i havet och i simdräkten fungerar det väldigt bra för mig. Klavberg hade ny snygg dräkt idag så nu skulle det minsan gå som hejsan!

image
Efter uppvärmning och diverse övningar var det återigen dax för det bästa! Att simma iväg, idag var det lite vågigt, kände mig lite som en segelbåt som tuggade mig igenom vågorna på väg ut. När vi sedan vände hemåt fick man surfa med istället. Stilla hav i all ära men vågor! vad kul!! (Lagom stora..) Jag är så otroligt tacksam över det jag får uppleva här i Varberg, ibland drömmer jag mig iväg till något tropiskt ställe men jag kommer alltid tillbaka hem. Jag älskar våra stränder med inslag av klippor, jag älskar vårt precis lagom salta vatten, jag gillar tång och sjögräs! Jag älskar Varberg!!

image
Tack Mr. Openwater/Robert Bengtsson för ännu ett bra pass i vårt fina Kattegatt!!

image

Tack alla simmare för trevligt sällskap!!

Johanna

Utmanad

För tre år sedan träffade jag Anna genom vår gemensamma vän Lollo (som för övrigt är vår proffsiga fotograf och som följer oss genom hela resan). Anna hade en unghäst som jag började träna och tävla.

GetAttachment

På den tiden var det inte mycket aktivitet i form av träning för Anna, hon sa att det var inget för henne och hon skulle inte hinna med det även om hon hade velat. Men nu låter det annorlunda. Läs hennes berättelse här:

Jag, Anna, har inte påbörjat detta och fortsätter inte att göra det för att göra en Ironman som vissa andra hurtbullar har fått för sig att göra, och jag gör det inte för att gå ner i vikt och bli smal. Enda anledningen till att jag den 27 mars 2015 på väg från en hopptävling i Halmstad nästan skrek till Mia…SNÄLLA KAN DU INTE BLI MIN PT??….var och är, att jag bara vill må bättre till både kropp och själ!

Jag kände att förfallet var ett faktum, the botten is nådd. Lätt uppsvälld, lite lik en strandad säl som börjat förruttnelse processen, enda skillnaden att jag inte var död än. Jag var inte jätte tjock, inget BMI som skrek fetma bara jävligt slapp och slö, trött och likgiltig. Inga kläder satt som de skulle utan åkte gärna upp 5 cm för högt. Humöret flög upp och ner som värsta AtmosFear attraktionen på Liseberg, dock utan söta gröna kaniner, mer gråtande barn och lätt uppgiven man som resultat.

Mia var inte sen att haka på utan kontrade med att säga: Då utmanar jag dig!! (redan där blev jag svettig) Du skall springa Varbergsloppet om 3,5 månad…under en timme!!

Jag sa det inte högt men jag tänkte, hon är ju dum i huvudet!!! Jag kan ju inte ens springa och visa häst på en uppvisning utan att behöva syrgas och livsuppehållande åtgärder efteråt…och det handlar om att röra sig något fortare än i normala fall och i kanske max 100 meter. Att då kunna springa 10 000 meter på 60 min låter som en utopi i min värld.

Dealen blev att jag skulle springa loppet men att jag inte ville ha någon maxtid. Dessutom ville jag inte fronta på Endorfinbloggen att jag blivit utmanad för då hade jag fått sån prestationsångest så det hade gått åt skogen bara för det. Bättre att ingen vet!! Däremot ville Mia ha kort på mig och att jag skulle ta mina mått och min vikt innan jag gick igång.

Det hela har gått ut på att Mia säger vad jag skall göra, utan att gå till överdrift då hon vet att jag som 2 barnsmor med 5 hästar, gård och hyggligt krävande heltidsjobb inte har allt tid i världen för att utföra den mest tidskrävande träningen. Löpning kommer passa dig perfekt tyckte Mia med inslag av lite armhävningar, situps och plankan osv. Det där sista har jag skitit i…….det hann jag inte med. Fördelen med att ha lite tid är att det är en drivkraft till att springa fortare, så man kan komma hem igen för att fortsätta mocka skit eller stryka jätte högen med tvätt. Dessutom skulle hon tala om vad jag fick äta och inte. Kolhydraterna togs bort, godis har jag inte ätit på typ 5 år så där var inget att hämta in. Många sms blev det i början….”kan jag ta ett glas vin?” -Ja om du tränar hårdare! Får man det svaret en fredag kväll så innebär det att jag måste upp och springa innan frukost på lördagen….då sitter man gärna och funderar en extra stund innan man korkar upp, är ett glas vin värt 45 min svett?? Många dadelbollar blev det i början och mandel i parti och minut. Ofta är det inte så noga vad man stoppar i sig när suget kommer bara käften får tugga så verkar det inte spela någon roll vad det är den tuggar på.

Jag överdriver verkligen inte när jag säger att min kondis var zero, noll och nada när jag började. Började med att springa 1 min, gå en min, springa en min, gå en minut osv tills jag tagit mig runt rundan som är 5,6 km runt sjön. Tog typ en halv evighet, tänker man dessutom HELA tiden, FY FAN vad det här är tråkigt, FY FAN vad det här är tråkigt så blir det både tråkigt och segt. Jag är ju inte jätte modern av mig heller, så ladda ner appar och skaffa musik och pluppar att stoppa i öronen med sladd till ligger inte riktigt för mig. Fick helt enkelt ha mina svarta trista tankar för mig själv, lyssna på fågelsång och min tunga tunga andning. Jag har varit hård hela tiden och gjort mina 3 pass i veckan oavsett hur livsschemat sett ut i övrigt. Hade jag börjat tumma på det och tänkt att det räcker med 2 rundor denna veckan så hade jag snart slutat helt!! Människan är av naturen lat! Efter 2 veckor med taktiken att gå lika delar med att springa upptäckte jag att jag inte behövde stanna och gå efter en minut, HALLELUJA, jag kunde springa hela 2 minuter för att sen gå 1 minut. Vilket lyft, nu springer jag dubbelt så mycket som jag går. Efter ytterligare en vecka så började tankarna också vända, behövde inte för varje steg tänka att jag måste sätta ena benet framför det andra och fy fan vad det här är tråkigt, jag kunde tänka på jobbet, hästarna, barnen och annat som snurrar i skallen och vet ni vad?? Rätt var det var så glömde jag hålla koll på de där 2 minuterna jag skulle springa och sprang efter ca 1 månad alla 5,6 km UTAN att stanna!!! Det var så stort för mig så hade inte mitt humör på samma sätt som konditionen blivit bättre så hade jag gråtit en liten skvätt. Men nu gjorde jag inte det för det var ingenting som fick mig i obalans längre, speciellt inte på jobbet!

Efter den dagen så visste jag att nu kan jag! Och aldrig i helvete att jag tänker stanna och gå någon mer gång!!! Bara att trampa på.

Ätit som en häst har jag gjort, dock inte kolhydrater när jag kunnat undervika det. Inte blivit fanatisk men undviker pasta, potatis, ris, bröd och kakor. Och sprungit har jag gjort, i ur och skur, sent på kvällen i svartet och tidigt på morgonen i gryningsljuset. Roligare och roligare har det blivit. Skönt under tiden…nja kanske inte men motivationen med löpning verkar ju komma efteråt när man nöjd, trött och glad har hämtat andan. Kan man komma ihåg den känslan innan man ska ut och springa så är det inte så tungt att byta om för man vet att inom en timme så mår jag skit bra!!

Den sista tiden efter att ha lyckats komma runt rundor på en mil, så har jag börjat jaga tiden också. Den där förbannade jävla timmen som Mia tyckte jag skulle klara på Varbergsloppet är seg att nå. Måste erkänna att jag har fruktansvärt svårt att pressa mig själv så jag får blodsmak och då blir man kanske inte bättre heller för jag ligger och harvar på ungefär samma tid hela tiden. Testade intervall träning, men fytt i helvetete vad mega tråkigt det var, sån skit får någon annan hålla på med. Alternativt får någon anmäla sig som frivillig och springa efter mig med spö och ge mig ett rapp i röven när det går för långsamt. (det kommer Mia att göra). Andra bra tips från Mia är att…lyft bara lite mer på knäna, jätte enkelt, rak i ryggen, trampa under dig och lyft bara mer på knäna, typ Hitler spark så kommer du automatiskt fortare fram. Så om någon såg en färgglad morsa springa med höga knälyft i lördags så kan det varit jag när jag jagade de där sekunderna…

En fördel med allt detta är att det tog inte ens 4 dagar från start datum när min man insåg att här gäller det nog fan att hänga med för annars springer min kärring ifrån mig. Han har däremot inte brytt sig om vad han stoppar i sig utan kört på som vanligt. Han tyckte vi skulle ställa upp i Bockstens Trail Run som gick i Åkulla helgen före Varbergsloppet. Det går ju inte ens på lite asfalt och plan mark utan BARA över stock och sten och våtmark. Jag får se det som ett jäkla jobbigt träningspass tänkte jag och anmälde oss båda. Det gick på den varmaste dagen hittills i år men det gjorde inte så mycket då det bara gick i skogen och där är det ju skugga (tänka positivt måste man ju göra). Det var sjukt jobbigt och sågade självförtroendet ner till fotknölarna då det gick helt omänskligt sakta, hittade ingen rytm alls vilket slutade med att jag gick i alla uppförsbackar oavsett om de vara långa eller bara 3 steg korta. 1h 15 min tog det mig att ta mig runt 1 mil över stock och sten som ett jävla rådjur som har tappat bort sin inre kompass

.WP_20150704_008[1]

Efter målgång på Bockstens Trail Run.

Fick panik efter detta, 1 vecka kvar till Varbergsloppet och jag går i backarna och ska ta in 15min….helvetes jävla skit. Jag måste testa igen!! Sagt och gjort dagen efter ut och spring igen, 1 mil givetvis, för att kolla av så detta inte var något fenomen som tänkte hålla i sig. Nej då, denna gång gick det som tänkt, inga gåpass och 10,4 km blev det. Nu fick mannen panik och kände att då måste han göra ett ännu längre pass så han sprang 10,6 km….skitkul tycker jag!!!

Så vad blev då resultatet, förutom ett blogginlägg som frontar att jag har en hemligt våt dröm om att bli författare, jo jag tog mig runt Varbergsloppet på 1.01.04. Lite snopet kan ju tyckas men det är rekord för mig och nu har jag ju fortfarande ett mål att jaga så jag inte lägger av!

WP_20150711_003[1]V__8EEA[1] Varbergsloppet

Jag är anmäld till Falkenbergsstadslopp om 14 dagar, Varbergsloppet skall jag springa nästa år igen och undra om jag inte ska försöka mig på Göteborgsvarvet också. Och detta bara för att jag vill fortsätta må bra och kanske t.o.m ännu bättre!!

Jag undrar i mitt stilla sinne om inte detta är en förberedelse för en begynnande fyrtioårskris, för jag har bestämt mig för att vara i mitt livs form när jag fyller 40 år.

v__a4de1

Före 27/3 2015
Vikt 73kg
Midjemått 80 cm
Stussmått 105 cm

wp_20150712_0052

Efter 13/7 2015
Vikt 69 kg
Midjemått 77 cm
Stussmått 100 cm

Viss ångest inför att lägga ut halvnakna bilder på mig själv på nätet men va fan man visar ju sig i bikini hela sommaren i alla fall så skit samma, jag är stolt över mig själv både för vad jag fått på köpet dvs hållbarare kropp och att jag mår så mycket bättre till knopp och själ.

Vi, Mia och Johanna, är grymt stola över dig och kommer att fortsätta följa din resa!

En bra start på dagen!

Jag vaknar utvilad innan klockan. I dag är en träningsdag. Hela familjen sover och jag smyger ner och äter frukost. Dukar fram mycket frukost men orkar inte allt. Perfekt! Det blev en matsäck oxå..

Allt är packat, bara att lyfta in grejerna i bilen och köra några få kilometer ut till finaste Kattegatt! Kattegatt visar sig från sin bästa sida idag!
Här möter jag upp vännerna, människorna som gör det så mycket roligare att träna. Solen skiner och havet ligger i stort sett stilla! Eldsjälen Robert Bengtsson lägger ut bojar och kommer sedan upp på klipporna och hälsar oss välkomna.
14 grader i vattnet och det tar en liten stund att vänja sig. Vi värmer upp, kör lite övningar och sedan är det dax för det bästa! Att simma iväg på en tur, så himla härligt!
Efter en knapp timma i havet fyller vi på med lite energi och ger oss iväg på våra tempocyklar! Älskar tempocyklar!! Man hamnar i sin egna lilla värld och det kan nog vara ganska bra att vara där ibland. Men oj vad glad jag blev vid vändpunkten när vi stannade så jag fick prata lite, dricka lite och äta lite. Sedan var det bara att njuta hela vägen tillbaka.

Efter cykelturen var det dax att springa, men Mia och jag tar en lång paus här för att knäcka oss fullständigt i Varbergsloppet senare i eftermiddag. Och som ni förstår skiner solen idag för det gör den alltid när det är dax för Varbergsloppet!

Tack alla för trevligt sällskap och tack Varberg/Halland för att du gör dig så vacker för oss!

image

Johanna

Tankar inför simningen på Ironman!

Efter simningen på mitt första triathlonlopp eller rättare sagt under simningen så tänkte jag -Aldrig att jag utsätter mig för detta i 3,8 km. Ångest i kubik!!

Hur ska vi lösa detta?? Du blir bra på det du tränar! Årets båtsemester i Medelhavet kunde inte komma lägligare.

image

Nu såg jag framför mig hur jag körde trekilometerspass var och varannan morgon, så har det inte riktigt blivit… Men dom simturerna jag har tagit har känts väldigt bra. Benen har mest fått åka med och den där andningen har gått kanon, särskilt när man fokuserar på att navigera och spanar på fiskar. Då glömmer man av andningen och den kommer, hör och häpna helt naturligt!!! Vilken lycka!

image

Nu ska vi fortsätta hemma i Kattegatt med alla openwatersimmare vi har i Varberg.
Det enda kruxet sedan är alla tusen medsimmare vi kommer ha på IM men det ska ju bara vara att hitta ett par bra fötter att följa. Vi får se det positivt, man kommer ha några att välja på…

image

Johanna

Kom igen nu för helvete!

Barn gör inte som du säger barn gör som du gör.
Det är så in i helvete sant. Vill du ha aktiva barn? Se till att börja röra på dig själv! Tycker du att dina barn tillbringar för mycket tid i tv-soffan? Se till att ta dig därifrån, jag lovar dom kommer att följa efter. Eller du kanske tycker att det är lite väl mycket tid med appar spel och ipads. Koppla ner då för helvete, lås in skiten det verkar vara enda chansen. Jag säger inte att jag är något föredömen eller att jag har lyckats. Men när mina barn säger -mamma jag vill ha en sådan snabb cykel som du. Då ska dom få det och sedan ska jag visa vårt vackra Halland.

image

När Stella tre år kommer och säger -mamma vad ska jag träna nu? Då blir jag glad i hjärtat och så kör vi armhävningar, situps och upphopp! Underbara unge.

image

Hade Stella gjort detta om hon inte sett sin mamma ligga svettig och dan på golvet med sina övningar??

Träna ska man inte göra för att få en kropp som ska passa in i ett sjukt ideal. Träna eller vara aktiv ska man göra för att livet blir så mycket mer. Den största skillnaden för mig är inte det som hänt med kroppen utan det som händer i knoppen! Träning, aktivitet, rörelse gör mig mentalt tokstark och lycklig!

image

Älskade ungar jag ska ge er endorfiner!!!

Johanna