Lopprapport Tjörn Triathlon 11.3

Dagens lopp börjar med gårdagens kväll. Packa alla saker, infomöte, pastaparty, hitta bästa vännernas lantställe som vi fått låna (tack snälla), skruva cykel, blanda sportdryck osv. Knäcker en öl, skrattar och kryper till kojs.

Det sjuka med att vara anmäld till en IM är att en halv känns som en söndagspromenad. MEN det är det inte! Både Mia och jag har haft svårt att tagga till, det är ju bara hälften..

image

07.05 checkar vi in cyklarna och resten av alla prylar, sedan får vi en mysig stund med Roosters och vänner. Solen skiner, temperaturen är perfekt & vinden är frisk.

image

9.00 startar simningen. Först elit, sedan masters, efter det herrar motion och sedan är det dax för oss, damer motion jag har slutat vara mesig vid start, ställer mig längst fram till höger, här kan man tjäna lite tid genom att springa på en strandremsa. Simningen som varit det värsta är nu det bästa!! Man flyter, jag njuter, jag blir inte trött & jag älskar vågorna. Jag spanar efter en bröstsimmare att ta rygg/fötter på (dom navigerar garanterat rätt). Det dröjer inte länge innan jag kommit ifatt herrar motion, när jag klättrar upp för stegen ropar speakern -Här kommer redan en tjej, dom startade sist.. Härligt!

image

In i växlingsområdet och kastar mig på cykeln, först en sväng in centrala Skärhamn och sedan ut på en väldigt fin tvåvarvsbana. Första delen av banan är fantastisk, medvind, lätt kuperad och man känner sig hur stark som helst. Efter två mil kommer Jogmar susandes förbi. -Nu har vi roligt! Härligt tänker jag, han drunknade inte… (Han har simtränat typ 25 meter) Sista delen av varvet är lite strävigare, en större väg, raksträcka och vinden i näsan, men vad gör det när man får svänga in på varv nummer två och få samma härliga upplevelse en gång till. Jag ligger över snitthastighet jag har tänkt hålla i Barcelona och är i min komfortzon hela tiden. När jag har tre mil kvar kommer nästa rop. -Kom igen nu Johanna nu kör vi! Det är bästa finaste supercyklisten Mia såklart! Klart vi kör. Man får inte ligga på rulle men jag hänger på Mia. Så kul att få cykla tillsammans. Vi cyklar bara om och vissa cyklister tycker det är liiiite jobbigt när två glada tjejer kommer och susar förbi.

image

Vi cyklar in och växlar tillsammans och tänker att vi kan springa ihop. Mia ropar -Vi håller 5.30 tempo det borde vi klara det är ju bara två mil. Jaja tänker jag, -Kör du Mia jag håller ett tempo så jag kommer in hel. (Som hon körde, kuperad halvmara på 1.43.) Vi missar varandra i växlingen och vi kommer inte ut tillsammans, jag först men det dröjer inte länge innan supermia är ikapp. Första fem kilometrarna på löpningen är inte roliga, benen känns som stockar, men sedan kommer den där sköna känslan, långsamt och länge. Fastän löpningen är det klart tuffaste så är det här man upplever mest. Det är en varvbana och vi ska springa fyra varv.

image

Efter varje varv får man ett gummiband, tänk att det kan vara så fantastiskt roligt att få ett gummiband runt armen. Publiken är fantastisk och när man passerar målområdet är det fullt tryck och galet härlig musik! Sedan det bästa av allt, alla medtävlande, vi hejar och peppar varandra.

image

Att få göra high five med sina finaste träningskompisar varv efter varv får mig nästan att vilja att det inte ska ta slut.

image

Att se Martin springa som två dagar tidigare var säker på att han inte skulle kunna starta ger massor av energi! Jonas som kommer till start ”lätt förkyld” och helt otränad (enligt han själv) behövde ju inte skämmas precis.

image

Pär som var så nervös så att han skakade innan start log genom hela löpningen (nästan, i alla fall när jag såg honom).

image

Ask ser inte riktigt lika glada ut under löpningen (KRAMP) men pepp ger han givetvis. Lidberg hade oxå en tuff löpning med onda hälsenor.

När jag springer förbi gummibandstjejerna sista gången och skriker -Nu ses vi inte mer idag!! Så känns det faktiskt rätt skönt, sista varvet har jag krampkänningar på framsidan av smalbenen men vad gör det när vaderna är hela! Svänger in mot målområdet för sista gången gör high five för sista gången med en superglad funktionär som hejar på alla varv efter varv. Musiken pumpar Mia ropar och jag spurtar hela målrakan, så härligt att få gå i mål! Möts av underbara funktionärer, det är verkligen en helt fantastisk stämning över denna tävling och hon som ser till att det blir så verkar vara denna tjej.

image

Jag vet inte mycket om henne men det bara strålar glädje och energi.

image

Jag kramas om av Roosters & sedan börjar jag tokgråta? Förstår inte riktigt varför, först tror jag att det är för att vi snart skall göra allt detta gånger två. Men jag är bara så otroligt tacksam över att jag får vara en liten del av denna stora upplevelse. Tack för allt!!

Det är så mycket mer att berätta!

image
Vår supertriathlet Sebbe kom trea totalt.

image

I stafetten kom Liljegrens lag på en andraplats trots krånglande cykel.

image

I äktaparetkampen hade Peter sekunderna på sin sida.

I dag var alla vinnare, men Mia var det bokstavligen och vann motionsklass!

image

Johanna

Recept på ett lyckat tempopass!

När nu de flesta träningskompisarna dragit ut på andra äventyr och du skall ut och cykla själv så får man göra det bästa av situationen..

Ta en fin sensommardag med perfekt temperatur. Ät en god frukost med nära och kära. Ta sedan på dig din finaste triathlondräkt och din snabbaste hjälm, fyll dina flaskor och ställ dom i din älskade tempocykel.

image

Plugga sedan in ett par grymma hörlurar och sätt på musiken från ditt favoritalbum.image

Värm upp och trampa iväg ner till vackraste kusten.

image

Kör sedan tre låtar på din tröskelpuls och en låt återhämtning. Njut av omgivningen, hälsa på alla du möter känn hur stark du är och avsluta med ett nakenbad på damernas!

image

Oj vad lyckligt lottad man är!!

Johanna

På cykel till Koster

Jag och Anna (vår utmanare) hade några semesterdagar tillsammans som vi tänkte utnyttja på något trevligt sätt. Anna kom med idén att åka till Koster. Hon hade lite mer ledigt än mig så hon ville åka redan på måndagen och då tyckte hon jag kunde cykla upp…. Först tänkte jag: det gör jag INTE! Det är långt och jag kommer aldrig att hitta dit ensam. Men med lite eftertanke var det inte så dum ide ändå, jag behöver ju ett långpass och jag kan gott utmana mig själv genom att cykla ensam och hitta fram.
Men Varberg-Strömstad kändes lite väl långt så jag tänkte ta tåget till Göteborg och utgå därifrån, då blir det 17,7 mil. MEN man fick inte ta med sig cykeln på tåget om den inte gick att fälla ihop och förpacka….. Vad är det för regel?? Ska inte SJ främja miljötänk, riktigt dåligt! Vad gör jag nu då? Ringer pappa såklart, och som vanligt var det inga problem att köra mig! (Bästa pappa, han ser ju måttligt road ut dock).

image

Väl framme i Göteborg var det bara att starta klockan med inlagd rutt som jag fått låna av Johanna. Tack snälla för det! Den var superbra! Det var bara att följa pilen! Jag hade aldrig kommit fram utan den!

image

Det tog inte lång tid innan jag kom in på en grusväg. Men jag vågade inte göra något annat än att följa pilen!

image

Sen skulle jag in i kohagen! En annan typ av cykel hade passat bättre men det gick bra med tempocykeln också! Naturen var väldigt fin i alla fall!

image

Bara jag inte får punktering! För då blir det problem för mig! Men det klarade jag mig ifrån.

Förutom när jag skulle igenom de olika städerna så var det otroligt fina vägar och väldigt lite trafik.

image image

Jag trampade på i mitt eget tempo och åt en snickers då och då och efter 6,5 timme var jag äntligen framme vid båten som skulle gå till Koster.

image image

Väl framme vid stugan hade Anna förberett mat! Det var makalöst gott! Tack för det!

image

På kvällen packade vi ner lite fika och tog en promenad till utsiktstornet och tittade på solnedgången. Magiskt!

image

Idag var det löpning på schemat och det var bara för Anna att hänga på! Vi sprang runt ön i blandade terränger!

image image

Jag är så imponerad av Anna! För ett år sedan sprang hon inte en meter och nu hänger hon på hur lätt som helst! Vi sprang 1,5 timme och det är rekord för henne!

image

Mycket bra jobbat Anna!

Mia

Mara

Klockan ringer 06:00, det är lördagmorgon och vi har planerat att springa en mara (4,2mil). Det råder många åsikter om man ska springa så långt på träning eller inte.. Men för min del är det mycket psykologi att göra det, så jag vet att jag kan och vet hur kroppen reagerar på denna sträckan.

Vi utgick hemifrån mig och sprang ner mot stan och fästningen. Sen vidare längs strandpromenaden och mot Läjet.

image

Jag blev flera gånger påmind om hur fint vi bor! Fantastiska Varberg! Nu njuter vi av omgivningen och av att vi kan springa!

Rundan är ca två mil och väl hemma igen laddade vi med energi och mötte upp några löpare som följde med oss det andra varvet!

image image image

En bit in på andra varvet börjar det kännas lite överallt i kroppen. Konditionen känns bra men det är slitsamt för senor, leder och benmusklerna. Men det är som vanligt att bara bita ihop och trava vidare! Snart är vi hemma!

För Johanna var det inte riktigt så enkelt, hennes vad krånglade och till sist gick det inte att springa mer, utan hon fick gå hem. För mig känns det som att förlora halva mig! Jag är mer bekymrad för henne än vad jag kan glädjas åt min egen isats! Men nu vet jag att Johanna brukar säga att med bra lösningar finns inga problem! Så efter passet summerar hon det så här:

-Nu är det så här! Jag vet nu att jag SKA ge mina vader styrketräning, jag vet nu att jag ska springa mer än cykla och simma innan IM, jag vet nu att vaderna är min svaga punkt! Fan vad bra!!!

image

Äntligen hemma och eftersnack i trädgården! Tänk att vi sprungit en mara! Hade någon sagt att jag skulle göra det för några år sedan hade jag bara tänkt: det är omänskligt och kommer inte att hända! Och nu har jag gjort det! Häftigt!

Och med risk för att bli tjatig måste jag få nämna er andra! Dessa härliga träningskompisar som gör att träningen blir så mycket roligare! Ni är bäst! Tack!

Mia

Att ta sig ur sänghalmen..

Planen sa intervallpass, jag tänkte tjuvvila. Men Mia hade full koll! Simning i morgon vi ses 06.30 jag bjuder på entré. Ta med dig ett av dina pass!! Jaja jag kommer! Ställer klockan på 6.00 så osugen, det är sällan jag är det. Kallt i luften, säkert kallt i vattnet oxå… Men nej då! Sladdar in på parkeringen en minut sen, blickar ut över ett fantastiskt vackert Kattegatt,

image

Mia står och stampar och strax glider vi ner i en ljummen härlig saltvattenbasäng. Det är kul med ett program och variationen. Efter en stund strålar solen ner på oss och jag är otroligt glad och tacksam för att Mia tjatade hit mig.

image

Vi får uppleva något helt nytt idag, vi simmar fullt bara med armarna. Helt slut blev vi men utan mjölksyra, ingen vidare puls heller, hmm får nog hem och googla lite.

image

Efter passet unnar vi oss en mysig frulle på Café Mignon.

image

Som Peter brukar säga, -När man äter frukost två gånger så är det en bra start på dagen!

Johanna

Fy fan vad redig man är..

Nu har vi en plan och den är ju till för att följas.. Mitt i minisemestern till Östergötland skall distanspassen avverkas. Vi börjar med två vilodagar och besök hos kusin nr. 1 grisbonden som kämpar som ett svin bokstavligt talat. Med dumpade priser från Europa är det alldeles för tufft att vara svensk grisbonde. Det gör ont att se att vi inte är beredda att betala för svenskproducerat kött av hög kvalité. Jag blir arg men faktiskt mest ledsen….

image

Vi grillar såklart en sommarkväll som denna fläskkarré, supergott!

image
Vilodag två tillbringas med besök på gårdsbageri det lokala musteriet och flygvapenmuseet.

image
Sedan är det dax, dag tre och distanspass 1 löpning. Men först en heldag på kålmorden och deras magiska delfinshow. Efter kålmorden blir det middag hos fantastiska moster Barbro & Karl-Oskar. Jag spanar i vägbeskrivningen och blir avsläppt knappt två mil innan. Får finfint sällskap av Oscar på cykel.

image

Sverige är vackert så det nästan gör ont. Till och med Oscar säger -Mamma kolla här vad fint, ta kort.

image

Det rullar på i ett böljande landskap och vi avslutar med sommarens varmaste bad!

image
Barbro och Karl-Oscar har en skogsgård och arbetar själva aktivt i skogen, riktiga förebilder, Barbro är min idol på många sätt, hon är nyfiken, öppen och aktiv, heja Barbro!!

image
Ny dag, ny kusin och det Hugo längtat efter sedan den dagen han mötte henne för första gången. Tröskan!!!

image

Att få åka med detta galet stora fordon. Det är inte lätt att veta när tröskan går, här är det vår kära vädergud som bestämmer. Fredrik ringer oss mitt i lunchen och säger -Nu kör vi igen!!! Vi slänger i oss maten och kastar oss iväg, han har sparat tre strängar. Tack snälla!!! Ungarna är överlyckliga och badar efter turen i raps!!

image

Efter rapsbad blir det riktigt bad. Det är distanspass sim på schemat idag. I Linköping har dom en uppvärmd konstgjord sjö. 27 grader varm, rutchkana och klätterbana, killarna badade, Stella hängde på lekplatsen med Ulf och jag fick nöta igenom mina 3000 m.

image

Sedan sladdar vi hem hos husin nr. 3 Eva med familj. Här njuter vi av god mat, härligt prat och en ljummen sommarkväll. 

Dag 3 och distanspass cykel. Vi styr kosan hemåt, mellanlandar hos mormor Sara 88 år. Det är mormor jag ska tänka på när jag blir trött på IM. Och det är från mormor jag fått mina cykelgener, när mormor växte upp var det cykel som gällde. Hon berättade om en tur hon och syster Eva tog till en släkting en gång. 15 FEMTON mil enkel väg på en cykel utan växlar, -Men då var jag riktigt trött när jag kom fram. Dom cyklade inte tillbaka samma dag utan sov över natt… Sedan har mormor jobbat som brevbärare och än idag cyklar mormor varje dag, minst en mil. Respekt till älskade mormor!

image
Nu är det dax för dom sista milen hem, familjen i bilen och jag blir avsläppt dryga tio mil hemifrån. Med vinden i näsan kryper jag in i min tempocykel och njuter, kommer på massor av bra saker jag ska tänka på när jag blir trött. Jag ska tänka på andningen istället för dom trötta låren, tänka att jag tankar syre och syre är min bensin. Sedan ska jag tänka på något helt annat, typ skriva brev i huvudet till någon jag håller kär, då glömmer man helt av dom där trötta lårmusklerna. Sedan ska jag tänka APA! Hos en apa är det slut när musklerna är slut hos oss Homosapiens är det slut när vår lilla hjärna säger att det är slut, så det gäller att lura sin lilla hjärna och lita på sina muskler!

Jag älskar distanspass, långsamt och länge!

image

Tack älskade endorfiner och ni fantastiska människor som finns i mitt liv, ni vet vilka ni är…

Johanna

Racer med Rooster

Det är tisdagkväll och då är det racer med Rooster om man vill och det ville jag verkligen idag! Detta har jag saknat! Och det verkar vara många som hade samma känsla för parkeringen vid kyrkan var full av snygga cyklister;)

image

Det är en underbar kväll med sol, värme och lite vind. Vi delar upp oss i två grupper, jag väljer gruppen som inte ska köra så hårt.

image

Vi är ett stort gäng som ger oss iväg och jag träffar många cyklister/vänner som jag inte sett på länge, så roligt och få prata med dem. Det är just detta med klungkörning som jag tycker så mycket om, det är väldigt socialt, till skillnad från tempocykelpassen, även om det har sin tjusning på sitt sätt!

I mitten av passet säger vår teamleader att det är fri fart upp för backen och bilden avslöjar vem som kom upp först?

image

Bra jobbat Lampe, och ALLA andra!

Vi kör vidare och hamnar på en väg som är ”nylagd” helt värdelös för oss cyklister. Massa rullgrus som stänker och fastnar här och där. Vi stannar ett par gånger och kollar cyklarna och vid dessa stopp bjuds det på ironi och skämt. Vad ska man göra åt det… Det är ju bara att skratta! Härligt!

Lite längre fram tänkte jag arrangera ett snyggt kort där klungan kör i två snygga och jämna led. Så här bra gick det….:) hur rörigt som helst. Måste bara få tillägga att det var väldigt snyggt och disciplinerad körning för övrigt!

image image

När jag skulle cykla före för att fota frågade jag vilken väg vi skulle ta, då säger Johan -jag följer med dig… Inte ens denna lilla bit litar dom på att jag kör rätt..;)

image

Tack för det Johan!

Det blev en bra runda med riktigt bra flyt mot slutet, där vi körde med korta förningar och högt tempo!

image

Tack alla för sällskapet och tack Anders och Ingemund för coachningen!

Mia

Sista passet i första blocket!

Första distansblocket avklarat! Det är väldigt bra att ha en plan för då glömmer man inte. Jag hade tänkt vila men Mia ringer och säger -du planen säger att vi ska cykla distans idag. -jo det stämmer säger jag. Sagt och gjort cykeldate bokad med bästa Mia.
Turen går söderut, Glommens kustväg, så vacker. Här cyklade vi när vi var ute första gången med våra tempocyklar, vi känner oss mycket säkrare nu.

image

Vi har mycket vind i näsan på vägen ner. Tro det eller ej men vi hittar vägen och svänger av i rätt korsning och strax får vi medvind. Vi flyger fram, lätt nerför och vi ligger strax över 50 km/tim -så här ska det vara när det är som sämst skriker Mia. Vi skrattar och njuter. Njuter av livet, naturen, sällskapet och av att vara i rörelse.

image

Nu Tvååker, alltid härligt att vara i Tvååker då är man på väg hem. Sedan kommer Dagsås med sin urvackra allé.

image

Sista långa stigningen, här möter vi Lennart som vänder om och ger oss sällskap tillbaka in till stan. Vi flyger fram 40 km/h i stort sett hela vägen. Fy fan vad vi är bra.
När jag stänger av klockan vi TK har vi cyklat 75 km och hållt 32 i snitt och det med ganska mycket vind och utan draghjälp.

image

Men att bara sticka ut och cykla, om det så bara är en mil är Good Enough!!! Bara man gör!!

Johanna

Hallelujah!

Enligt vår plan var det då dags för distansträning igen och idag var det simning 3000m på schemat. Jag försökte lite lätt att hoppa över detta då jag redan hade planerat att åka och rida istället. Men Johanna tvingade med mig och det var ingen ide att inte följa med;)
Som vanligt hade jag ångest inför att simma i havet och jag kom på mig själv hur jag hittade anlednigar till att simning och havet inte är min grej!
MEN plötsligt hände det något med mig och med simningen, detta passet var helt magiskt! Allt kändes så bra!
sim sol
Det var perfekta förhållanden, helt stilla och klart vatten! Nästan inga maneter! Till och med jag tyckte att detta var fantastiskt härligt! Äntligen kunde jag känna att jag kan slappna av och bara simma och njuta. Jag tyckte till och med om att ha de andra simmarna nära mig, vilket tidigare också har varit jobbigt för mig.
alla sim
Tack alla härliga träningskompisar och tack Johanna för att du inte har gett upp med mig och min simning!
mia sim
Jag trodde adrig att jag skulle få uppleva denna känslan, jag är så glad för det! Kan nästan säga att jag älskar havet;) i alla fall just nu…det kan säkert ändra sig.

Mia

Mia jag har en plan!!

Ironman närmar sig med stormsteg! Jag springer på människor titt som tätt som frågar hur min plan ser ut. Plan? Det kanske man ska ha, tur att någon påminner en ibland. Så nu har vi en plan, tack vare vårt fantastiska internet och för mig en stor inspirationskälla Jonas Colting. Med drygt 8 ÅTTA veckor kvar kommer vi köra blockträning, vilket innebär tre dagar med distansträning och sedan en dag med vila, sedan två dagar med kvalitet, vilket innebär fart/intervallpass och sedan två dagars vila (herregud vad skönt) sedan går vi på distanspassen igen. I går körde vi ett distanspass i löpning. image

Helt underbart att få sticka ut med sin bästa vän i lugnt och skönt tempo. Ner till havet och strandängarna.

image

Prata om livet, prata om allt prata om ironman. Hur ska vi tänka? Jag tänker att simma kommer att vara som en långpromenad, sedan cyklar vi. Det kan vi ju så bra, här kan ju Mia även dopa sig med sitt smågodis. Sedan efter arton mil på cykeln så börjar det, 42 FYRTIOTVÅ antagligen urtuffa kilometrar. Nästa gång jag fyller år fyller jag 42 så jag ska ge mig själv en kilometer för varje år jag levt. Ett liv fyllt med glädje och sorg och ett liv som bara har blivit bättre ju längre jag levt. Ett liv i vårt fantastiska Sverige och dess fantastiska natur. Sista kilometern ska jag njuta av varenda sekund för efter den kommer allt vara över, men något nytt kommer att ta vid! Spännande, det ser jag fram emot!

image

Efter strandängarna är det bara någon kilometer och vipps så springer vi på halländska landsbygden. Här hittar till och med Mia som tävlar med mig om sämst lokalsinne. Efter dryga två timmar är vi tillbaka där vi startade, lite starkare och lite lyckligare. Jag svettig och Mia ser ut som när vi började..

image

Tack livet och älskade endorfiner och tack älskade Ulf för att du låter mig ”flyga”

Johanna