Jag och Anna (vår utmanare) hade några semesterdagar tillsammans som vi tänkte utnyttja på något trevligt sätt. Anna kom med idén att åka till Koster. Hon hade lite mer ledigt än mig så hon ville åka redan på måndagen och då tyckte hon jag kunde cykla upp…. Först tänkte jag: det gör jag INTE! Det är långt och jag kommer aldrig att hitta dit ensam. Men med lite eftertanke var det inte så dum ide ändå, jag behöver ju ett långpass och jag kan gott utmana mig själv genom att cykla ensam och hitta fram.
Men Varberg-Strömstad kändes lite väl långt så jag tänkte ta tåget till Göteborg och utgå därifrån, då blir det 17,7 mil. MEN man fick inte ta med sig cykeln på tåget om den inte gick att fälla ihop och förpacka….. Vad är det för regel?? Ska inte SJ främja miljötänk, riktigt dåligt! Vad gör jag nu då? Ringer pappa såklart, och som vanligt var det inga problem att köra mig! (Bästa pappa, han ser ju måttligt road ut dock).
Väl framme i Göteborg var det bara att starta klockan med inlagd rutt som jag fått låna av Johanna. Tack snälla för det! Den var superbra! Det var bara att följa pilen! Jag hade aldrig kommit fram utan den!
Det tog inte lång tid innan jag kom in på en grusväg. Men jag vågade inte göra något annat än att följa pilen!
Sen skulle jag in i kohagen! En annan typ av cykel hade passat bättre men det gick bra med tempocykeln också! Naturen var väldigt fin i alla fall!
Bara jag inte får punktering! För då blir det problem för mig! Men det klarade jag mig ifrån.
Förutom när jag skulle igenom de olika städerna så var det otroligt fina vägar och väldigt lite trafik.
Jag trampade på i mitt eget tempo och åt en snickers då och då och efter 6,5 timme var jag äntligen framme vid båten som skulle gå till Koster.
Väl framme vid stugan hade Anna förberett mat! Det var makalöst gott! Tack för det!
På kvällen packade vi ner lite fika och tog en promenad till utsiktstornet och tittade på solnedgången. Magiskt!
Idag var det löpning på schemat och det var bara för Anna att hänga på! Vi sprang runt ön i blandade terränger!
Jag är så imponerad av Anna! För ett år sedan sprang hon inte en meter och nu hänger hon på hur lätt som helst! Vi sprang 1,5 timme och det är rekord för henne!
Mycket bra jobbat Anna!
Mia