4 dagar kvar

Det närmar sig med stormsteg. Imorgon åker Johanna, jag och Lollo (vår fotograf och vän) till Barcelona. Här testar Lollo sin kamera och vi kör vårt sista intervallpass på cykel.

cykling-12

cykling

cykling-9cykling-10

Vilka fina bilder det blev, tack Lollo!

I nästan ett års tid har vi förberett oss både fysiskt och mentalt på detta målet. Vi har gjort allt vi har kunnat efter våra förutsättningar och nu återstår ”bara” själva loppet. WOW vad spännande det ska bli!

MEN det finns en sak jag måste lära mig innan vi åker och det är att laga en punka. Att jag väntar till sista dagen säger rätt mycket om hur ointressant jag tycker detta är….

image

Föst kom Johanna hem till mig och instruerade. Sen fick jag öva själv. Tänk att jag har cyklat i fem år utan att kunna detta… Jag har inte ens med mig grejer ut när jag cyklar utan har alltid tänkt att jag ringer efter skjuts om olyckan skulle vara framme. (Eller så lagar någon snäll cykelkompis punkan;)

image

Sen var jag på NO.1 och övade lite till när allt ändå skulle bytas ut till nya grejer. Allt för att slippa en punktering! Här träffar jag Jonas som också ska med till Barcelona. Han får proffsig hjälp av Henrik. Oj vad sjyssta cyklarna blir, nu är det bara att köra!

image

Lennart har undervisning för mig och byter allt som behöver bytas. Stort tack!

image

Tack till Leif också som lånar ut sin gigantiska cykelväska till mig!

Vi är ett stort gäng från Varberg som ska göra IronMan i Barcelona, det kommer bli fantastiskt roligt att få se alla starka triathleter kämpa på samma bana! Lycka till alla!

Mia

Min dröm Mias mardröm!

När jag började simma så var det helt klart öppet hav som hägrade. Jag ser mig själv som ett naturbarn och jag Älskar verkligen Sveriges natur. Mia älskar oxå Sveriges natur men hatar vissa detaljer som sjögräs, tång och krabbor.

I går var det dax för sista distanspasset innan IM. Jag har sedan jag började simma drömt om att simma runt Skrivareklippan, alla andra gjorde ju det hur dom nu kunde simma så långt. Nu blir man lite distansskadad när man håller på med detta så frågan är om det var ett distanspass vi gjorde.

När jag meddelade Mia att Skrivareklippan stod på schemat så svarar hon -Neeeeej finns det verkligen ingen sjö och vad är det för fel på en bassäng, ångest!

image

Men strax innan tre står vi sida vid sida och blickar ut över ett stilla Kattegatt i första vik. Viken är fylld av tång så vi går ut på betongpiren. Där finns ingen trappa längre, Mia är inte sen -Se vi kommer inte komma i. Jag hoppar i och Mia klättrar ner på mig, vilken syn, som vi skrattar!

Idag fick jag uppleva turen runt Klippan Mia fick uppleva en stor omgång sjögräs & tång. Vilken teknik hon fick, det blev nästan planing…
Vi fick även uppleva hur yr man blir av lite kallare vatten, väldigt speciellt, undra vad det beror på. När vi var klara var Mia helnöjd. -Nu är det färdigsimmat för i år!

image

Men riktigt så är det inte, om tolv dagar står vi på starten till vår största fysiska utmaning hittills. Vi är beredda, vi är förväntansfulla och vi är otroligt glada och tacksamma över att vi vågar och kan!

Johanna

Topping, läs toppning!

Frågar vi Mia så är det det du lägger överst på glassen!

image

Men för vår del just nu så är det inte det. Vi har gått in i sista fasen av vår träning inför IM Barcelona. SISTA fasen, mindre än fyra veckor kvar. Så spännande! Dessa fyra veckor innehåller våra block som tidigare, distanspassen för sig och kvalitetspassen för sig. Vi börjar med en vecka med mycket vila och lätta distanspass. Vila är inte det man gillar mest men då kanske man vinner över det där tvättberget!

Sedan kommer dom sista 19 dagarna och då skall vi försöka följa Coltings tips, se nedan.image

Sedan har vi det mentala, utan att vi vet om det så tränar vi på det varje dag, det finns inte en enda dag som har passerat sedan den dagen vi bestämde oss som jag inte har tänkt på det. Jag ser mig själv gå i mål, jag ser mig själv stark som bara den i simningen, jag ser hur vi njuter på cykeln, jag ser hur jag efter halva maran känner mig urstark fastän kroppen och knoppen säger något annat, jag vet att den klarar så mycket mer än vad hjärnan tror. APAN!! Sedan har vi ju alltid i värsta fall, men det tar vi då..

image

Kom igen, bring it on!!!!!

Johanna

TRE BERG

I helgen var det dags för Tre Berg, en cykeltävling som utgår från Skara och sträcker sig 180 kilometer över tre berg i Skaraborg.
Vi åker upp på lördag eftermiddag och checkar in på Jula Hotell & Konferens. Ett väldigt trevlig hotell som senare på kvällen bjuder på bankett med mycket god mat och trevligt sällskap.
Vi är ett stort gäng från Roosters som ska cykla, det är mycket focus på vädret och många delade meningar om man ska cykla eller inte. Prognosen säger mycket regn och mycket vind. Detta tycker jag verkligen inte om (det finns det väl ingen som gör) och jag kan inte riktigt bestämma mig utan avvaktar och ser hur vädret ser ut vid start.

Söndag morgon och prognosen ser lite bättre ut vad gäller regnet i alla fall så det är väl bara att köra. Men vad det blåste!

IMG_8726

Väl i startfållan är vi bara ett par Roosters som står ihop. Inte så roligt tänker jag då, jag cyklar helst ihop med folk jag känner och vet hur dom cyklar. Men det är inte så mycket att göra åt utan det är bara att ge sig iväg.

Martin, Pär och jag cyklar tillsammans och vi kommer ikapp en klunga från Kunsbacka som vi har följe med fram till första backen.
I slutet på backen lyckas Sanna fota oss och ropa Heja Heja! TACK!

IMG_8732 IMG_8733IMG_8731

Men här splittras vi upp och vi tre blir ensamma ute på platten. Lite längre fram ser vi ytterligare en klunga som vi försöker cykla ikapp men det blir för slitsamt och vår rutinerade Martin säger att vi spränger oss, det är bättre att ta det lugnt och vänta in en bra grupp, det är långt kvar säger han. Vad hade hänt om Pär och jag varit ensamma…..vi hade gått in i väggen, tidigt! Sagt och gjort, Kungsbackaklungan kom ifatt och vi anslöt till dem igen. I sista stigningen är jag så trött så jag vill bryta, då puttar Martin mig förbi hela klungan! Helt ofattbart hur man kan cykla så fort uppför en backe och samtidigt putta en cyklist…..IMPONERANDE! Tror faktiskt att Pär blev lite imponerad också:) Nu kan jag ju inte ge upp, det är bara att bita ihop, men det var jobbigt, fruktansvärt jobbigt! Och så den bedrövliga vinden på detta!
Under loppet kom vi ifatt urstarka Ståhlbom och Leif som hade haft problem med sina cyklar. Lief undrade om jag skulle föda? Han tyckte jag lät väldigt ansträngd:)

Efter 18 mil fick vi syn på denna fantastiska kyrka och nu var vi äntligen i mål!

IMG_8725

Pär (som var med på Tjörn förra helgen) och jag går igenom loppet och vi är oerhört överens om att Tjörn var mycket lättare att genomföra än detta. Respekt till alla Er Roosters som gjorde fantastiska tider och resultat! Superbra jobbat på denna banan och med dessa förhållanden.

IMG_8724

Erfarenheten som jag tar med mig från detta passet är att man kan vara sååå långt ner i källaren och ändå på något mirakulöst sätt komma tillbaka och avsluta på ett bra sätt och med en god känsla! Ge aldrig upp!

IMG_7804

Mia

Utmanare Anna har ordet

Då var det dags igen, att gästspela som bloggare. Egentligen hinner jag inte men Mia jagar mig ju med blåslampa även vad gäller detta. Hon är faktiskt lite som en Stormbahnfuhrer när man lär känna henne. Spring fortare, gör mer, gör längre, hej och hå kom igen.

Det jag skall upplysa världen om idag, är vår lilla tripp till Sydkoster v 34.

Vi hade båda två tagit ledigt för att åka till Skövde på hästtävlingar hela veckan men av olika anledningar valde vi att inte åka. Att jobba var inget alternativ utan vi ville ändå åka någonstans. Normalt funtade snart 40 åriga kvinnor hade tagit sitt pass, den största väskan man kan hitta och dragit till Kreta, Cypern, Kanarieöarna eller något annat varmt charterparadis där man inte behöver använda hjärncellerna utan man får allt serverat.

Nu ingår ju varken jag eller Mia i den skaran av kvinnor som kan betraktas som vanliga och som gör som alla andra. Så vad gör vi? Jo vi gör så här……

Jag tar vår, både min och Mias, packning, som är minimal och består av träningskläder, bikini och en bag in box. Resten av kläderna som är med är de som vi har på oss….och åker upp på måndagen till Koster. Jag drar och släpar vår packning i 40 min från p-plats till kajen för att åka båt ut till Ekenäs. Dyngsvett är jag men vädret är fint och jag tänker att alltid stärker det någon muskel som jag missar när jag springer. Det är så sjukt vackert i skärgården så jag blir nästan tårögd.

hav

3 dagar ägnar jag åt att springa en 7 km runda och att ligga på stranden, göra ingenting, läsa och äta nyttigt (lite rött vin är nyttigt…i min värld) och längta efter Mia.

mat

För vad gör då Mia……jo det är klart att hon skall cykla till Koster, helt själv, med lokalsinne som en amöba. Ett tag trodde jag att jag blir nog själv hela veckan för hon kommer hamna i Stockholm eller så cyklar hon helt fel håll och hamnar i Danmark. Inget hade varit omöjligt! Men här förvånar hon, att hon skulle klara att cykla sträckan tvivlade jag aldrig på men just att hitta rätt var ngt jag var orolig för. Men efter 6,5 h cykling så ringer hon och säger att hon ligger utslagen på en brygga och väntar på nästa båt. Vet inte om hon eller jag var gladast. Väl ute på ön så fick hon lite mat, tyckte på något sätt hon var värd det. Sen var jag ju sugen på att visa henne runt, så rundan jag hade sprungit tyckte jag vi skulle promenera…..

Redan här kan jag känna att det normala om man cyklat 18 mil är att man INTE är sååå sugen på att traska 7 km. Men jag packade nere lite fika för att locka med och det är ju så här, att ska man göra en Ironman så ska man ju egentligen springa 4.2 MIL efter cyklingen så jag misstänker att Mia inte kunde med att säg att hon inte orkade.

Fikan tog vi på högsta punkten på Koster, Valfjäll, i solnedgång.

Förutom att dryfta alla världens problem och givetvis lösa dom under vår fika så kläckte jag den otroligt briljanta ide´n att ett av våra träningspass skulle gå ut på att vi skulle intervallträna i trapporna upp till utsiktsberget. Mer om detta senare…

sol

Kvällarna tillbringades med ett vinglas, lite mat och ipodslyssning till Colting.

Vi bestämde att all träning skulle göras på förmiddagen innan vi drog till stranden, ja vi valde den bästa veckan vad gällde vädret.

Mia och Johanna har ju en plan de tränar efter så för min del var det bara att hänga på…torsdagen var det distansträning. Tror ni jag hade ångest…att träna med någon som är så vältränad som Mia är inget man ser fram emot. Konstigt nog så var det jag som kom med alla dumma ideér, typ som att springa runt HELA ön som distansträning, det har de gånger jag GÅTT runt ön tagit mig 4 h. Jag visste ju att terrängen var väldigt varierande och hade i tanken att vi måste gå en del så jag ska nog hinna hämta andan i mellanåt. Jo tjena…enligt Mia kan man springa i vilken terräng som helst!! Att jag inte bröt benen av mig!!! Jäv__ kärring!! Hämta andan?? Det gör man tydligen när man är hemma igen!! Prata medans hon springer ska hon också göra! Hur faaan ska jag kunna syresätta mig och prata samtidigt!! Tro det eller ej men runt kom vi iaf i samlad trupp.

IMG_8643 FullSizeRender

karta

Torsdag eftermiddag gjorde vi ingenting….på allmän begäran från mig.

Klart man ska ha kudde med till stranden, det kan man väl vara värd:)

strand

Fredagen var Mias vilodag, jag var inte sen att hänga på. Tror vi låg på stranden i 8h. Inte behöver vi knö med någon heller….

2

Äta fick man också göra på fredagen så då gick vi på restaurang. Men nyttigt skulle det vara…

räkor1 räkor

Sen vet ni, på lördagen så började helvetet.

Planen sa intervallträning.

Psyket sa äta lång frukost och läsa en bok. Men är Mia med så håller hon sig till planen.

Nu är hon lite optimistisk….hon tycker vi skall springa så fort vi kan i 1km, vila några minuter, springa så fort vi kan i 1 km, vila några minuter och hålla på så i 5 km…. facit ser ut så här. Hon gapar i mitt öra….fram med höfterna, spring på tårna och tummarna upp och sen bär det iväg, jag orkar hålla Mias tempo ca 150 meter sen piper hon iväg som en gasell. Jag trodde inte en så kort människa kunde röra sig så fort! Jag är fortfarande i chock! Min stil är mer som en giraffs, långa ben, lång hals och en rund kula på mitten som mer skrider fram i lagom hastighet. Dock vill jag ju gärna få fram att jag genomförde träningen fast jag utnyttjade tiden mycket bättre än Mia och jag tittade på naturen lite mer och kände lite mer dofter…totalt sprang vi 1 mil, för man ska ju värma upp första och springa mjölksyran ur benen efteråt….åhhhhhhh.

Men vet ni vad vi gjorde, vi sprang rakt ner till stranden, tog av skorna och slängde oss i böljan med träningskläder på. Helt fantastiskt, tappade andan av köld gjorde vi men vi piggnade till och Mia fick terapi i form av maneter.

manet

vi

Söndagen var också intervallträning, vem faan har kommit på att den skiten skall vara bra??

Söndagen var också dagen vi skulle åka hem på, kl 11 ska man checka ut, då ska man ha packat, städat, lämnat nyckel och tagit sig till kajen för båten går 11,05.

I vanliga fall har jag problem med att få tiden att räcka till, till detta. När Mia är med så ska man ju då alltså hinna träna också…plus duscha …plus äta någon slags förtidig lunch….ni fattar vilket satans tempo den tjejen har!!!

Nu var det dags för de där trapporna som jag varit dum nog att tipsa om.

105 steg, 50m över havet, en förödande vacker utsikt och så två kvinnor från Varberg. 10 ggr sprang Mia upp och ner, jag 8 ggr.

trappa

Mias 1050 steg gjorde att hon gick på voltaren tre gånger om dagen hela veckan efteråt!!

Mina 8 ggr gjorde att mina vader såg ut så här på jobbet dagen efter. Undra om ngt i dom gått sönder!

anna

Kommentarer till detta undanbedes.

Känns som om man får leta ordentligt om man skall få en vackrare naturupplevelse tillsammans med sin träning än vi fick denna veckan. Bruna, starka och lyckliga var vi när vi kom hem och jag hoppas vi gör om detta nästa år.

anna1

Anna

Öppet vatten, open water, öppet sinne.

Jag har alltid älskat vatten, en av mina stora sorger som barn var att vi inte hade badkar. Var och varannan helg tog jag rälsbussen fem mil till mormor för att få bada badkar.

Att lära dig crawl blev ju därför en stor besvikelse , jag såg framför mig hur jag skulle bli ett med detta element. Mitt älskade vatten! Att få ligga och tugga sig fram i ett öppet hav.
Men efter 25 jävla meter i bassäng så var man ju helt slut och denna förbannade luft!! För lite luft, för mycket luft. Luft med vatten=kallsup.

MEN, skam den som ger sig. I går kväll kom simturen jag väntat på så länge.

image

Vi var ett gäng som åkte upp till Skällingesjön. Siktklara precis lagom stora Skällingesjön. Ett varv är ca 2000 meter, planen var två. Från första armtaget var det bara härligt. Vi simmade utmed kanten, vi stannade till med jämna mellanrum för att samla ihop oss och sedan iväg igen! Bästa simningen var på varv två. Jag låg sida vid sida med en ny träningskompis och kände hur vi ökade farten lite, men vi orkade och fastän man inte kan prata där under vattnet så känner man glädjen och energin av att sporra varandra. Sista hundra metrarna på andra varvet lägger vi i en växel till!

image

Äntligen, äntligen kan jag säga och framförallt känna att jag älskar simningen. Jag älskar att få hoppa i mitt sedan barnsben älskade element, jag älskar att få bli ett med naturen i vårt fantastiska land Sverige!

Johanna