Utmanare Anna har ordet

Då var det dags igen, att gästspela som bloggare. Egentligen hinner jag inte men Mia jagar mig ju med blåslampa även vad gäller detta. Hon är faktiskt lite som en Stormbahnfuhrer när man lär känna henne. Spring fortare, gör mer, gör längre, hej och hå kom igen.

Det jag skall upplysa världen om idag, är vår lilla tripp till Sydkoster v 34.

Vi hade båda två tagit ledigt för att åka till Skövde på hästtävlingar hela veckan men av olika anledningar valde vi att inte åka. Att jobba var inget alternativ utan vi ville ändå åka någonstans. Normalt funtade snart 40 åriga kvinnor hade tagit sitt pass, den största väskan man kan hitta och dragit till Kreta, Cypern, Kanarieöarna eller något annat varmt charterparadis där man inte behöver använda hjärncellerna utan man får allt serverat.

Nu ingår ju varken jag eller Mia i den skaran av kvinnor som kan betraktas som vanliga och som gör som alla andra. Så vad gör vi? Jo vi gör så här……

Jag tar vår, både min och Mias, packning, som är minimal och består av träningskläder, bikini och en bag in box. Resten av kläderna som är med är de som vi har på oss….och åker upp på måndagen till Koster. Jag drar och släpar vår packning i 40 min från p-plats till kajen för att åka båt ut till Ekenäs. Dyngsvett är jag men vädret är fint och jag tänker att alltid stärker det någon muskel som jag missar när jag springer. Det är så sjukt vackert i skärgården så jag blir nästan tårögd.

hav

3 dagar ägnar jag åt att springa en 7 km runda och att ligga på stranden, göra ingenting, läsa och äta nyttigt (lite rött vin är nyttigt…i min värld) och längta efter Mia.

mat

För vad gör då Mia……jo det är klart att hon skall cykla till Koster, helt själv, med lokalsinne som en amöba. Ett tag trodde jag att jag blir nog själv hela veckan för hon kommer hamna i Stockholm eller så cyklar hon helt fel håll och hamnar i Danmark. Inget hade varit omöjligt! Men här förvånar hon, att hon skulle klara att cykla sträckan tvivlade jag aldrig på men just att hitta rätt var ngt jag var orolig för. Men efter 6,5 h cykling så ringer hon och säger att hon ligger utslagen på en brygga och väntar på nästa båt. Vet inte om hon eller jag var gladast. Väl ute på ön så fick hon lite mat, tyckte på något sätt hon var värd det. Sen var jag ju sugen på att visa henne runt, så rundan jag hade sprungit tyckte jag vi skulle promenera…..

Redan här kan jag känna att det normala om man cyklat 18 mil är att man INTE är sååå sugen på att traska 7 km. Men jag packade nere lite fika för att locka med och det är ju så här, att ska man göra en Ironman så ska man ju egentligen springa 4.2 MIL efter cyklingen så jag misstänker att Mia inte kunde med att säg att hon inte orkade.

Fikan tog vi på högsta punkten på Koster, Valfjäll, i solnedgång.

Förutom att dryfta alla världens problem och givetvis lösa dom under vår fika så kläckte jag den otroligt briljanta ide´n att ett av våra träningspass skulle gå ut på att vi skulle intervallträna i trapporna upp till utsiktsberget. Mer om detta senare…

sol

Kvällarna tillbringades med ett vinglas, lite mat och ipodslyssning till Colting.

Vi bestämde att all träning skulle göras på förmiddagen innan vi drog till stranden, ja vi valde den bästa veckan vad gällde vädret.

Mia och Johanna har ju en plan de tränar efter så för min del var det bara att hänga på…torsdagen var det distansträning. Tror ni jag hade ångest…att träna med någon som är så vältränad som Mia är inget man ser fram emot. Konstigt nog så var det jag som kom med alla dumma ideér, typ som att springa runt HELA ön som distansträning, det har de gånger jag GÅTT runt ön tagit mig 4 h. Jag visste ju att terrängen var väldigt varierande och hade i tanken att vi måste gå en del så jag ska nog hinna hämta andan i mellanåt. Jo tjena…enligt Mia kan man springa i vilken terräng som helst!! Att jag inte bröt benen av mig!!! Jäv__ kärring!! Hämta andan?? Det gör man tydligen när man är hemma igen!! Prata medans hon springer ska hon också göra! Hur faaan ska jag kunna syresätta mig och prata samtidigt!! Tro det eller ej men runt kom vi iaf i samlad trupp.

IMG_8643 FullSizeRender

karta

Torsdag eftermiddag gjorde vi ingenting….på allmän begäran från mig.

Klart man ska ha kudde med till stranden, det kan man väl vara värd:)

strand

Fredagen var Mias vilodag, jag var inte sen att hänga på. Tror vi låg på stranden i 8h. Inte behöver vi knö med någon heller….

2

Äta fick man också göra på fredagen så då gick vi på restaurang. Men nyttigt skulle det vara…

räkor1 räkor

Sen vet ni, på lördagen så började helvetet.

Planen sa intervallträning.

Psyket sa äta lång frukost och läsa en bok. Men är Mia med så håller hon sig till planen.

Nu är hon lite optimistisk….hon tycker vi skall springa så fort vi kan i 1km, vila några minuter, springa så fort vi kan i 1 km, vila några minuter och hålla på så i 5 km…. facit ser ut så här. Hon gapar i mitt öra….fram med höfterna, spring på tårna och tummarna upp och sen bär det iväg, jag orkar hålla Mias tempo ca 150 meter sen piper hon iväg som en gasell. Jag trodde inte en så kort människa kunde röra sig så fort! Jag är fortfarande i chock! Min stil är mer som en giraffs, långa ben, lång hals och en rund kula på mitten som mer skrider fram i lagom hastighet. Dock vill jag ju gärna få fram att jag genomförde träningen fast jag utnyttjade tiden mycket bättre än Mia och jag tittade på naturen lite mer och kände lite mer dofter…totalt sprang vi 1 mil, för man ska ju värma upp första och springa mjölksyran ur benen efteråt….åhhhhhhh.

Men vet ni vad vi gjorde, vi sprang rakt ner till stranden, tog av skorna och slängde oss i böljan med träningskläder på. Helt fantastiskt, tappade andan av köld gjorde vi men vi piggnade till och Mia fick terapi i form av maneter.

manet

vi

Söndagen var också intervallträning, vem faan har kommit på att den skiten skall vara bra??

Söndagen var också dagen vi skulle åka hem på, kl 11 ska man checka ut, då ska man ha packat, städat, lämnat nyckel och tagit sig till kajen för båten går 11,05.

I vanliga fall har jag problem med att få tiden att räcka till, till detta. När Mia är med så ska man ju då alltså hinna träna också…plus duscha …plus äta någon slags förtidig lunch….ni fattar vilket satans tempo den tjejen har!!!

Nu var det dags för de där trapporna som jag varit dum nog att tipsa om.

105 steg, 50m över havet, en förödande vacker utsikt och så två kvinnor från Varberg. 10 ggr sprang Mia upp och ner, jag 8 ggr.

trappa

Mias 1050 steg gjorde att hon gick på voltaren tre gånger om dagen hela veckan efteråt!!

Mina 8 ggr gjorde att mina vader såg ut så här på jobbet dagen efter. Undra om ngt i dom gått sönder!

anna

Kommentarer till detta undanbedes.

Känns som om man får leta ordentligt om man skall få en vackrare naturupplevelse tillsammans med sin träning än vi fick denna veckan. Bruna, starka och lyckliga var vi när vi kom hem och jag hoppas vi gör om detta nästa år.

anna1

Anna

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s