Reflektion…

Så vad händer då den dagen när allt är över?

Morten varnade oss för Ironman blues, man kan bli deprimerad. -Nejdå inte vi, vi har så mycket på gång, vi skall köra Vättern på under åtta timmar, göra halva ironmandistansen på Tjörn och starta ett företag.

image

Men oj vad jag bedrog mig, vilken tomhet det kom. Vad ska jag nu tänka på när jag tränar? Ska jag träna över huvud taget? Shit vad trött jag är, inte bara i knoppen utan hela kroppen. Hur mycket måste jag sova egentligen? Men framförallt hur botar jag det?

Ut och googla, hittar många bra texter som beskriver hur det kan kännas och hur det antagligen kommer att förändras och hur du skall lägga upp din träning. Efter ca tre veckor brukar man vara redo att börja tänka på nya utmaningar och känna inspiration att träna inför dom.

image

Så blev det. Nu tänker vi Ironman MAASTRICHT/HOLLAND 31 juli och topp tre i våra agegroups. Gah fy fan vad gött att ha något att bita i! Kom igen nu kööööör vi!

Men så klart har jag reflekterat mycket mer. Att göra en Ironman är stort, men att göra det tillsammans med andra gör det större!

träning-6 (2)

Den häftigaste resan för mig har inte varit den fysiska utan den mentala. Att sätta upp ett mål, göra en plan, följa planen och fixa genomförandet med bravur! Oj vilken känsla!

Allt sitter i huvudet, första gången jag tänkte på Ironmandistansen tog det stopp redan vid simningen, nu är simningen kort, bara en dryg timma i början. Sedan kom cyklingen 18 mil själv, omöjligt och fy fan vad tråkigt. Men efter att man cyklat runt Vättern så inser man att det kommer ju att gå. Men att sedan springa en mara. -ETT MARATON! Jag gör det bara inte! Men när man väl gick ut på löpningen så var man ju nästan i mål, det var bara löpningen kvar. Jag är helt säker på att det är jobbigare att springa bara en mara än att göra det i en Ironman.

bloggmia-4

Se så glad Mia är!

Så varför gick det så bra? Det gick så bra för att vi vågade, vi hoppade bara och vi var inte rädda för att misslyckas! Sedan hade jag en plan för HELA loppet, hela vägen in i mål. Många sa att efter två mil på löpningen så går många ner i källaren. Jag tänkte massvis på hur stark jag skulle vara där och då, jag tror det hjälpte.

image

Är ni sugna? Häng på, det finns platser kvar till IM Holland, vi gör det tillsammans, det värsta som kan hända är att det går åt helvete!

Johanna

Lopprapport Ironman Barcelona 2015

Så kom dagen D. Ett års förberedelser skulle nu ut på banan och köra, allt var incheckat och klart och jag kunde inte vara mer redo! Täcker av min cykel och fyller den med energi, det är mörkt ute men solen är på väg upp, musiken pumpar människorna är laddade, spända och glada.

image

Mia och jag springer på Martin bland cyklarna och helt plötsligt börjar jag gråta! Det är så verkligt nu, jag ska få köra en IM med min finaste vän och med Martin som peppat och stöttat oss hela året och alla andra Varbergare. Tacksam över att få vara här och nu!

träning-8 (2)

Vi kliver i simdräkterna och tar oss ner till stranden, vi skrattar och vi njuter. Havet har stillat sig från gårdagen (då gick det vita gäss) men det går stora dyningar som bryter kraftigt inne vid strandlinjen, men jag älskar vågor. Det är ingen masstart utan rullande start, phu!! Pang! Eliten går iväg först herrar sedan damer och sedan är det dax för oss 2800 triathleten skall i för att simma 3800m.

image

Jag är redo! Jag kastar mig igenom vågen som bryter vid strandkanten och sedan kör jag bara! Simningen var min bästa simning någonsin, jag surfade med vågorna låg kvar på varje armtag och kände mig superstark.

image

Simningen går utmed stranden och efter halva sträckan var det dax att vända tillbaka, nu fick vi vågorna emot oss men vad gör det när man är igång på sin första IM och bara njuter av att få vara där och då. Jag simmar tvåtakt och andas nu ut mot havet solen fortsätter sin vandring uppåt och ger oss en väldigt vacker himmel att kika på.

träning-9 (2)

Sista bojen, dax att köra dom sista 200 metrarna in till stranden, jag skulle kunna simma ett varv till men nu är det dax att hojja!

image

Man spolas bokstavligt talat upp på stranden, där står fantastiska funktionärer som hjälper oss upp på bena! Man är helt klart lite yr efter vågturen.

Av med simdräkten, på med hjälm och skor och in med en gel. Tjoho dax för 18 mil utmed havet!

bloggjohanna-10

Det är en platt fin cykling med några småbackar.

image

Mitt mål är att snitta 32 km/h sedan är det hur man ska slå ihjäl tiden. Knappa sex timmar. Jag har som plan att äta med jämna mellanrum och skriva brev i huvudet till dom jag tycker om. Men jag hann inte skriva några brev. Det var löjligt lätt att cykla, i fem sex mil sjöng jag Kenta -Just idag är jag stark just idag mår jag bra jag förs framåt av kraftiga vindar… Så var det! Det var en 2,5 varvsbana efter första vändningen tog det inte så lång tid innan jag mötte Mia och Katta. -Nä nu får jag allt trampa på!!

bloggjohanna-11
Tillbaka i calella för att gå ut på andra varvet, här stod Lollo och fotade oss, vilket hököga.. I rondellen där man vände stod speakern, jag vinkade och han ropade. -Here comes Johanna from Sweden! Publiken jublade go Johanna go, jag grät! Här var jag nu mitt i mitt äventyr, Martin hade slängt med några visa ord på vägen.

-Din fart, din andning, ditt race och din seger. Så sant!

Andra varvet gick lättare än första, medvind ut och efter vändningen så gick det fortfarande lätt, vinden vred. Medvind hela vägen hem oxå! Tur förtjänar man tänkte jag, undra vad jag gjort som är så himla bra?

image
Jag älskar nummerlapparna, på dom ser man åldersgrupp vilket land man kommer ifrån och vad man heter. Där ligger man och pratar med sina medtävlande tyst för sig själv, ibland måste jag givetvis prata högt oxå särskilt när det är svenskar. Det har aldrig varit så lätt och roligt att cykla 18 mil. När jag springer in med min cykel för att växla springer Martin förbi på löparbanan. Jag älskar alla dessa möten. Vi skriker varandras namn och peppar varandra, vilken energi det ger!

image
Nu är det BARA löpningen kvar, sedan tänker jag, det är i och för sig en mara men skit i det nu kör vi!

bloggjohanna-13

Jag följer min plan och har födelsedagspromenad. Varje kilometer symboliserar ett år i mitt liv. När jag fyller tolv firar jag med en gel, nästa gång jag firar ordentligt är när jag fyller 24, då blir det en gel till. Vi möter varandra på löparbanan och vi springer om varandra, ibland tar vi sällskap en bit för att sedan hamna i olika tempon. Jobbigast var åren (läs kilometrarna) mellan 20 och 30, dessa år var även ganska tuffa i mitt verkliga liv, längtade till att fylla 27 då gick jag ett år i terapi. Älskade Psykolog Ola vi gjorde ett riktigt bra jobb tillsammans.

bloggjohanna-14

När jag väl fyllt trettio och lite till gick allt av bara farten. Sista milen, sista varvet, fy fan vad bra!! Här kom Rasmus ikapp! Vi småpratade lite och jag hängde på i hans tempo, när det var fyra kilometer kvar så drog jag. En mugg redbull och off we go!

bloggjohanna-12

Som jag sprang vilken fart, kändes det som, det var nog bara så att dom andra sprang supersakta. Nu var det dax, dax att springa in på den röda mattan den som jag passerat fyra gånger under löpningen (motivationshöjande). Jag ville springa där själv så jag väntade in en lucka. Jag vinkade igång publiken.

bloggjohanna-15

Publiken jublade, jag spurtade och speakern sa -Johanna you are an ironman!!!

Sedan hände något spännande, en kvart efter målgång då jag satt i tältet och käkade pasta och drack öl med finaste träningskompisarna så skulle jag resa mig upp för att hämta mobilen och ringa Mia. Hallå kroppen! Hur kan du bli såhär stel på så kort tid? Sprang dessa benen verkligen en mara precis? Men mentalt var jag en Ironman gånger två. Klarade jag detta vad klarar jag inte då?

En dag ska vi dö, men alla andra ska vi leva!

Sedan har vi loppet som pågår samtidigt, det att förse kroppen med energi.
Jag gjorde ingen kolhydratsuppladdning däremot drack jag rödbetsjuice dagen innan, resorbvatten varje dag veckan innan. Magnesiumtabletter (alltid) och järntabletter veckan innan. Två ofrivilliga kallsupar på simningen. Efter simningen några munnar vatten och en gel. På cykeln blev det fem snickers två bananer fem flaskor sportdryck några GT tabletter och voltaren.

bloggjohanna-16

Två toastopp blev det på cykeln, jag som aldrig brukar kissa under ett lopp. En gel i växlingen mellan cykel och löpning. Två gel på löpningen, sportdryck, vatten och redbull efter behov i depåerna. Inte konstigt att man var tvungen att gå och lägga en riktig rökare, vi tjejer som aldrig bajsar eller fiser…

Sist men inte minst har vi vännerna, vi var 16 Varbergare som anmälde oss, alla fick starta och alla fick gå i mål.

image
Vi var nio som bodde tillsammans, som vi skrattat.

bloggjohanna-4
Jonas vitargomannen och så mycket mer Arnqvist.

bloggjohanna-7
Henric kött & rödtjut samt svar på livets riktigt svåra frågor Lidberg.

bloggjohanna-3
Emma löparesset Linden.

bloggjohanna-8
Peter filosofen och krigaren Larsson.

bloggjohanna-6
Rasmus finaste gammeldansaren/järnmannen Waginder.

bloggjohanna-2
Morten livsnjutande elitmotionären Stig.

bloggjohanna
Lollo bästa ambitiösaste omtänksammaste fotografen Viidelyck.

bloggjohanna-5
Martin orden räcker inte till Broms. (Han bodde inte med oss man han var den som fick många att ta steget och tro på sin egen förmåga)

bloggjohanna-9
Mia min älskade Mia Olsson.

Ni gjorde denna resan till så mycket mer!

Familjen som hejat och som en vacker dag står på startlinjen tillsammans med mig!

Nu är det dax för nya äventyr! Mia och jag har bestämt oss för att ta vårt största hopp någonsin. Vi kommer utbilda oss och börja arbeta med det vi tror och brinner mest för. Hälsa och välbefinnande!

Johanna

Lopprapport

Det är torsdag den 1 oktober och vi är på väg till Barcelona. Johanna och jag har stora cykelväskor som vi släpar på och Lollo har kamerautrustning. Vi är taggade och förväntansfulla men ända väldigt lugna. Jag tror det beror på att vi förberett oss bra och kan inte göra mera nu!

Vi har två dagar på plats innan start. Vi känner på havet och de böljade vågorna som det har att erbjuda! Lollo testar kameran!

träning-2 (2) IMG_8877

träning-4 (2)

En bild säger mer än tusen ord… jag tycker verkligen inte om simningen.

träning-3 (2)

Vi testar cyklarna och en bit av banan som vi ska tävla på. Allt känns bra!

träning-3 träning-6 träning-9träning träning (2) träning-2

Vi njuter av vädret och stämningen! Så bra vi har det!

träning-5 (2)

Söndagmorgon och nu är det äntligen dags! Vi går upp tidigt och äter frukost. Vi är nio stycken från Varberg som bor tillsammans. Vi spelar och sjunger Kenta, JUST IDAG ÄR JAG STARK…. Vilken känsla!

träning (3)

Nu är det dags! Johanna, jag och Jonas går mot starten, Lollo fotar!

träning-8 (2) träning-7

träning-9 (2)

Startskottet går för eliten och snart är det vår tur. Johanna springer mot havet och vågorna och ropar till mig: – nu är det inget att be för! Nu kör vi! Jag ser hur hon kastar sig ut i vågorna….. wow tänker jag, vad grym hon är! Själv står jag kvar och väntar på lugnare vatten… Skärp dig Mia!!! Bara hoppa i nu! Det blir inte bättre! Till slut kommer jag i och börjar simma, men det är ingen härlig upplevelse! Jag mår illa och känner mig spyfärdig mest hela tiden och när jag äntligen kommer upp efter 1tim och 23 min är jag alldeles yr och sjösjuk.

träning-10 träning-11 (2)

Nu ska jag cykla, det blir kul! Jag drar av mig våtdräkten och tar på mig hjälm och cykelskorna och springer till cykeln som är fullproppad med snickers, godis och sportdryck. Jag kommer inte ens ut ur stan innan jag kör på ett gupp då en flaska, tre snickers och alla godisarna flyger av…. Åååå, detta var ju inte bra! Jaja, det är säkert någon mening med det! Jag kör bara vidare.

bloggmia-2 bloggmia-3

På banan mötte jag de andra Varbergarna, vi ropar och peppar varandra. Lollo stod på samma ställe och vi passerade henne tre gånger. Det var höjdpunkten på banan att höra hennes hejarop! Jonas varvar mig och cyklar upp jämsides och sjunger: -JUST IDAG ÄR JAG STARK!

bloggmia (2)

Herre Gud vad jag skrattade, underbart! Som han cyklade! Dessa 18 milen var så mycket lättare att cykla än vad jag hade trott! 5 timmar och 13 minuter tog det.

Nu är det dags att springa, inte mycket kvar nu.. Bara en mara… Jag tar en gel i varje hand och en i bakfickan och börjar springa! Jag sprang inte länge innan jag hörde Lollo, nu vet jag var hon är och det kommer vara lika roligt att passera henne nu som på cyklingen!

bloggmia-4

Vi ska springa fyra varv och även här möter vi varandra, det kändes lite extra mycket när jag såg Martin, det är hans förtjänst att jag är här, TACK!

Efter 3tim och 58 minuter sprang jag på upploppet och speakern säger: – Anna-Maria, you are an IronMan! Då brast det för mig och tårarna kom! Vilken känsla, detta vill jag uppleva igen!

bloggmia-5

Nu är denna resan slut och vi vill tacka alla som följt oss, peppat oss och trott på oss!

Nu väntar nya utmaningar inom arbetslivet, Johanna och jag kommer att utbilda oss och arbeta med det vi brinner allra mest för, hälsa och välmående!

Mia

Foto: Design by Videlyck / Louise Videlyck

Håll utkik på Facebook: Design by Videlyck för fler bilder!