Endorfiner

Varför är det så svårt att komma iväg och träna när man vet att det känns så bra efteråt? Igår tog det emot extra mycket. Jag och Johanna hade bestämt oss för att åka och simma och hade det inte varit för henne så hade jag hoppat över det. När vi sågs i simhallen förstod jag på henne att även hon inte var så sugen på att träna. Vi hade ju tidigare sagt att vi skulle simma lite längre nu och med lite högre fart men ändå dealade vi med oss själva om att simma ett kort och lätt pass.
Men tillslut tog vi oss i kragen och körde ett pass på 3100m. Vi simmade följande:
200m insim
2 varv av nedan:
400m jämn hög fart frisim
100m dolme, paddlar
300m jämn hög fart
100m dolme, paddlar
200m jämn hög fart
100m dolme, paddlar
100m jämn hög fart
100m dolme, paddlar
Avslutar med 100m avbad.

Redan efter insimmet  sa vi båda att nu är vi igång och det känns helt ok, trots att det var så motigt att hoppa i.

image

Jag funderade mycket på varför det är så och vad det är som händer i kroppen vid träning.

ENDORFINER, ja det tål att upprepas hur detta fantastiska hormon, som kroppen tillverkar själv vid aktivet, påverkar oss.
Muskelrörelser påverkar receptorer som sänder signaler till hjärnan och gör så att endorfiner frisätts. Endorfiner stimulerar i sin tur andra receptorer som gör att ämnet dopamin ökar i hjärnans belöningscentrum.
Inte konstigt att man aldrig har kommit tillbaka efter ett träningspass och ångrat det:)

Ja det var ju lika bra att smida medans järnet var varmt så vi åkte till gymmet sent igår kväll och körde vårt första pass i tredje zonen.
Nu är det ”MAX” som gäller, 1-6 repetitioner x 3. Herregud vad Johanna lassade på och jag slet som ett djur……(hon är mycket starkare än mig)

imageimage

Undra om detta verkligen är hälsosamt, man var liksom orolig att något skulle gå av, slitas sönder eller sprängas.

Nu har vi 15 pass kvar i denna zonen och det ska bli väldigt intressant och se hur starka vi blir. Men hittills tycker vi båda två att det känns riktigt bra och det viktigaste är att man tror på det.

imageVi har aldrig skrattat så mycket på gymmet tidigare, åt alla dessa grimaser och pustanden som inte gick att undvika. Det är nog bra om vi tränar så sent som igår så det nästan bara är vi där;)

Mia

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s