Knäckt

Idag var det tempotisdag med Roosters. Vi samlas alltid vid kyrkan 10 minuter innan kl 18.00 och går igenom vilka grupper som ska köra tillsammans. ”Snabba” gruppen ställde sig på en särskild plats och jag såg vilka cyklister det var och tänkte nä dom kan cykla utan mig… men samtidigt har jag ju bestämt mig för att köra Vätternrundan på 7,45 och då kommer det att gå undan. Simon säger så diplomatiskt att kom igen nu Mia, kör med dem det kommer du ha nytta av sen. Och Ask lovar att putta mig. Ja ja, nu kör vi, det får väl svida idag. Ask såg jag inte av mer än när vi samlades ihop då och då under rundan:) Herregud vad han körde, grymt!

De övriga såg jag inte mycket av heller…. jag var verkligen sist och helt slut!
Vi började rundan med att 5 cyklister körde lagtempo och 5 cyklister jagade dessa, också i lagtempo. Jag tror jag gjorde 3 förningar sen åkte jag av och så kom de jagandes ikapp och jag hängde på dem en stund sen var jag avhängd igen.

Vi samlas på bestämda ställen och samlar ihop oss så alla skulle vara med och komma hem.
Efter tre lagtempo körningar stannar vi i Dagsås och här har Frasse en överraskning till oss:) Vi ska köra en och en hem i eget tempo, eller rättare sagt så fort man kan!
Tröttast (långsammast) kör först och det var såklart jag som stack först!
Å vad roligt att inte vara sist tänkte jag.

Efter halva vägen hem ungefär kom första cyklisten ifatt mig och sen dröjde det inte länge innan två till kom. Men dem hängde jag på tills vi var framme. Tack Johan och Oscar!

Ni är grymma!

Jag är otroligt imponerad av Er alla, vilken fart ni har och det känns som ni aldrig tar slut!

Själv tänker jag att detta är fostrande och egentligen en förmån att få köra med Er, det finns inte en chans att jag tar ut mig på detta sättet utan att träna med dem som är starkare!

Min respekt för tiden 7,45 runt Vätternrundan är inte mindre nu. Ligger och funder på hur det ska bli möjligt för min del….
Det är bara att bryta ihop och komma igen!

Mia

 

 

Mallis

Nyss hemkommen från en cykelvecka på Mallorca. Den kan sammanfattas med skratt, svett, mjölksyra, berg, mer mjölksyra, mer berg och ännu mer skratt!

Vi är ca 30 cyklister från Rooster Club Varberg som åkt tillsammans. Vi bor strax utanför Palma i S’Arenal.

Måndagens tur gick till Andratx, jag är helt ovetande om vilka backar som väntar och det är kanske lika bra det!
Pulsen sticker och mjölksyran sprutar. Men fint var det!

På tisdagen cyklade vi till Pollenca en tur på nästan 19 mil och en hel del backar så klart!

Här har vi ordförande Ask.

Detta är geten som ägde fiket! Det gällde att passa sin mat. Leif blev av med sin croissant…..

Leif var vår kartläsare hela veckan, jag hade inte klarat mig utan honom!

På hemvägen fick Johan sin andra punka, då var han inte så glad!

På onsdagen var vi några som vilade från cykeln. Vi tog en löprunda längs med strandpromenaden istället.

2,1 mil blev det totalt, sista kilometern sprang vi barfota i sanden.

Sen var det poolhäng hela eftermiddagen

På torsdagen cyklade vi till Sa Calobra. Det var det värsta jag har varit med om på cykel.

Här börjar nedförsbacken.
Vi cyklar nedför i drygt 1 mil, för att i och för sig se en fantastiska vik, men sen ska vi bara vända här och cykla upp igen. Det är ett snitt på 7,1% lutning i backen.

Det är bara att hitta sitt tempo och trampa på! 45 min tog det för mig att komma upp!

Så här glad är Jonas efter denna stigningen!

Nu trodde jag att det var över och att vi skulle cykla hem, men så fel jag hade! Vi cyklade upp och ner och upp och ner och det tog aldrig slut.

Det är lite böljade nu som Jörgen sa;)

Tur att miljön är fin i alla fall!

Vi fortsatte nedför en backe på nästan 1,5 mil och sen skulle vi ju upp igen såklart. Och här tappade jag humöret lite grann. Nu är det nog! Men vad ska man göra det är ju bara att trampa igen…. Fredrik och Johan sjöng lite för att lätta upp stämningen! Och det funkade! Äntligen bara nedför och hemåt!

Hemma efter 15 mil kylde vi benen i poolen!

På fredagen var det lite lugnare, vi cyklade iväg lite senare och turen gick till slut till Randa efter lite övertalning. Jag ville inte cykla i någon backe idag men det var värt att ändra sig!

Lugnt och fint rullade vi ca 8 mil och här är vi uppe på toppen på Randa.

På eftermiddagen gick vi triathleter ner till havet för att simma en liten sväng. Detta kunde vi ju inte missa när vi hade chansen att simma i öppet hav.

Frasse har aldrig varit så nöjd med att inte satsa på triathlon som nu, det kan man se på honom:)

1,8 km kändes riktigt bra till slut.

På lördagen körde vi lite olika rundor.

Glädjespridaren Frasse har aldrig idetorka:)

Cykelmekarn Lennart var med också, tur för mig då jag fick hjälp att bygga ihop cykeln och kunna lita på att allt fungerar i dessa gigantiska berg.

Reseledaren Jörgen har gjort ett bra jobb med allt!

Det finns inget att klaga på denna veckan, fantastiskt väder, bra boende, underbara människor! Det är en ynnest att få hänga mer Er allihopa!

Många av dem som var med här har cyklat närmare 100 mil, själv fick jag ihop ca 65 mil och det är en bra grund att stå på inför Vättern som närmar sig och där vi har ett mål att cykla på 7,45. Denna tiden har jag en fruktansvärd respekt för. Vi får se hur det går.

Mia