Premiär!

Öppet vatten!

Jag älskar havet, samtidigt som jag har en enorm respekt för det. Att något kan vara så stilla och vackert samtidigt som det ibland är så djupt, stormande och skräckinjagande. Man ska ha respekt för havet!

I dag var det premiär för öppet vatten, vi har tappert simmat i vår 25-metersbasäng minst en gång i veckan hela vintern.

imageimage

I dag drog vi på oss dräkterna och kände på havet!

Det var helt ok inne vid strandbrynet på typ 10 cm djup, bara några steg till och det blev mycket kallare.

Peter sa -det är bara att tänka bort det. Så är det faktiskt, tankens kraft är stark!
Kastade mig i och tog några tag, gah vad mitt huvud och mitt ansikte inte gillar detta, men efter ett tag blev det helt ok. Vi simmade längre än vad jag trodde vi skulle göra, men med jämna mellanrum fick man upp för att ”värma” nyllet lite..

Första vik till andra och sen tillbaka, dryga 1000 meter fick vi skrapat ihop, på vägen in mot stranden simmade jag jämte Peter Larsson, Peter tävlar i allt!

imageimage

Jag visste att han ville komma först in till stranden men han ska inte få det gratis tänkte jag och ökade farten, då fick jag vara med om en helt ny upplevelse, hur kroppen inte svarade på samma sätt när den är kall, kändes lite som om man simmat in i väggen utan att man hade gjort det.

image

Sedan blev det välförtjänt kaffe och bulle, livet när det är lite som bäst!

Johanna

Vänner

Igår blev jag hämtad tidigt på morgonen för att åka till Åby på ponnytävling. Jag var med som coach till duktiga Felica, men som grädde på moset skulle jag även göra comeback och hoppa en C-ponny. Det var 20 år sen sist! Kan tiden gå så fort…

image

Å herregud vad roligt det var!

Nu är det inte många veckor kvar till Vätternrundan och egentligen är det cykling som gäller på söndagar så jag hade lite dåligt samvete för att jag inte kunde vara med på den tänkta rundan som var på morgonen. Men Johanna och jag bestämde att vi cyklar på eftermiddagen istället.

Men som vanligt när man är på hästtävling drar det ut på tiden (det är precis som förr).

Så jag blev försenad och smsade till Johanna att de inte skulle vänta utan kunde köra utan mig.

Men ICKE, när vi sladdar in på uppfarten hemma hos mig står gänget där och väntar!

Vilka vänner!!!!!!! Ni är för härliga, jag blev lite rörd faktiskt!

image

Johanna hade ställt fram cykeln och fyllt vattenflaskan så det var bara att kasta av sig ridbyxorna och dra på sig cykelbyxorna.

Att komma hem till familjen efter en heldag med hästarna och göra detta snabba byte till nästa aktivitet och få höra – kör hårt nu! Och barnen som säger kom igen mamma, du och Johanna måste träna nu så ni kan kvala till Hawaii! Det betyder så otroligt mycke! Att få vara så påhejad.

Vi cyklade en fantastisk fin runda där vi till slut fick alldeles ljumna vindar i ryggen och då gick det undan!

image

Såhär får det gärna kännas runt Vättern!

Mia

Lopprapport Göteborgsvarvet.

När det är dax för Ironman Maastricht så tror jag att det är på löpningen jag kan förbättra mig mest, så när Ina frågar om jag känner någon som kan ta hennes startplats till Gbgvarvet då hon har blivit förkyld så tar jag den själv. Det blir ett bra träningspass. Det är lättare att pressa sig själv på ett lopp än under ett träningspass.

Jag lovar Mia att det ska få kännas lite och att jag ska försöka ligga på 4.45. Målet är att komma under 1.45.

Jag tror inte på att vara nervös, då slösar jag bara energi. Jag laddar med bra frukost en smoothie och korv i bröd till lunch. Ligger i gräset och spanar på människor tills det är dax. Starttid 13.28.

Jag springer med musik i öronen det är rätt härligt, mitt mantra för dagen är att varje steg driver mig framåt och med bra teknik slösar jag mindre energi. Spanar på klockan med jämna mellanrum och jag har min tänkta fart och det känns lätt. Tänker att Mia tycker att jag borde öka lite när det känns så bra…

image(Passerar Stephan på Götaälvbron)

I min värd börjar göteborgsvarvet på avenyn, lätt uppför och att det kan vara sådan skillnad på det och platt, sedan kommer Vasagatan, fortfarande lätt uppför, här kommer krampen krypandes. Sedan svänger man upp i linne och det fortsätter med uppför, som tur är så är det inte långt kvar och det höjer motivationen. Driver steget så mycket jag kan utan att krampa, vet att jag har gott om tid för att nå mitt mål och njuter så mycket jag kan sista två kilometrarna. Alltid lika härligt att få gå i mål.

image

1:43:30 blev tiden, jag är supernöjd! Men det är jag alltid, det är att ställa sig på startlinjen och ta sig till mål som är prestationen, tiden är som åldern bara en siffra!

Johanna

Bål det måste vara bålen…

Då menar jag inte den med alkohol i utan det där centrala i kroppen. Mia och jag har ryggkrullat, sidoplankat, marklyft mm mm ett tag nu och i dag fick jag kvittot inte bara en gång utan två gånger!!!!

Först i bassängen där jag körde ett teknikpass, vilket jag nästan aldrig gör nu för tiden, det blir oftast olika serier med focus på fart. Men idag gjorde jag bland annat benspark med platta och fenor. Sist hängde jag väldigt mycket i plattan, särskilt när jag skulle upp och andas, i dag var kroppen som ett spjut och plattan hade jag inte behövt. Det var samma sak med grundbalsnsövningen. Kroppen var som ett spjut och benen sjönk knappt när det var dax att andas.

Efter simpass var det dax för cykel. Mia och jag körde backrundan och vi lovade varandra dyrt och heligt att vi skulle ta i och vi skulle inte gena. Mia är grym på att cykla i dom halländska backarna, dom på Mallis funkar tydligen sämre, undrar varför?

image

Jag suger på att cykla i backe, men idag fick jag till det. Sätt dig lite längre fram på sadeln tipsade Mia. Sagt och gjort, känslan blev att jag blev lite mer stående och jag lyckades ligga tätt på Mia (i nästan alla backar)!!!!

Sedan kände jag oxå hur mycket mer tryck jag fick ner i pedalerna när jag kopplade på och ”hängde” i bålen istället för att jag sitter på röven och hänger i armarna!

Mer bål åt folket!!!

Johanna

Distanspass Delux…

Det finns träningspass och så finns det träningspass. Jag älskar distanspass särskilt på cykel och särskilt på tempocykeln. Förra året tog Mia, Anders, Martin och jag en långrundan på tempocyklarna vid den här tiden. Anders tyckte att en gång är ingen gång så nu har vi bestämt att det får bli en tradition.

Halland visar sig just nu från sin absolut bästa sida och jag är otroligt tacksam över att kunna ta till vara på det.

9.30 var bestämt, turen gick söderut och i år fick vi celebert sällskap av Sebastian och Jonas. Lite lätt ångestframkallande eftersom man vet vad dom har för farter i sig.

image

Vi rullar iväg och som tur är kan man ligga på rulle, annars hade man varit ”rökt”! Vi hade tänkt att cykla till Halmstad och vända men i Steninge tog vi istället ett härligt badstopp och lät Jonas och Sebbe rasta av sig!

image

Dom kom tillbaka lite väl fort tyckte vi…

image

Men dagens pass var ett riktigt Deluxpass, efter bad blev det lunch på verandan på Solhagas stenugnsbageri.

image

Galet bra vi hade det! Mätta och belåtna var det dax att rulla igen!
Lätt medvind, trevligt sällskap och bra fart tog oss hem till Varberg. Jonas och Sebbe flög antagligen hem för dom såg vi inte röken av, kände bara lite fartvind när Sebbe ”flög” förbi..

Johanna

Tempo premiär

Med ca 12 veckor kvar till vårt stora mål i Holland vad det dags att testa tempocyklarna. Det var inte svårt att få med Johanna, hon gillar verkligen denna cykeln och så var det ju ett riktigt Mia & Johanna väder dessutom.
Vi cyklar iväg och vi bestämmer oss för att cykla ”temporundan” och tro det eller ej men vi hittade och körde inte fel en enda gång, vi var nära en gång bara (vi har det sämsta lokalsinnet som finns). Detta är större för oss än hur långt och hur fort vi cyklar.

image

Jag har gjort lite justeringar på min cykel och håll i Er nu, jag har gjort det själv!
Sadeln är framflyttad och styret är sänkt. Tanken är att man ska bli mer aerodynamisk och att det ska gå fortare. Jag vet inte om det gör det, det kändes inte någon större skillnad.

Söderbaum, om du läster detta så kan jag meddela att jag hade dubbla hastighetsmätare idag. Jag kände mig nästan lite nördig med att både ha mekat själv och sen all denna teknik!

image

Johanna gillar verkligen denna cykeln, hon tycker att man borrar ner sig i bågarna och bara går in i sig själv. Och jag förstår vad hon menar men jag är inte riktigt där än.
Vi cyklade ca 6 mil i behagligt tempo och när vi kom till Hunnestad kom Johanna på att hon behövde lite sladdar och annat smått och gott i lampaffären så vi stannade här och då passade vi på att unna oss en glass. Oj vad det smakade gott i värmen.

image

Nu är det focus på cykling fram till vårt förta mål för i år, Vätternrundan som går om 6 veckor.

Mia

 

Aldrig mer Vättern…

Nu är jag verkligen ingen Vätternveteran, jag är inte ens en riktig vätterncyklist trots två rundor! Varför undrar ni kanske nu? Jag har bara cyklat Vättern på dagtid under fantastiska förhållanden med grymma cyklister! I år är det dax igen, sub7.45 NOT! Jag har egentligen känt det sedan vi bestämde oss men nu har jag tagit beslutet att cykla med sub9 istället, ett väldigt bra beslut. I dag var det dax för första långrundan, för mig var det andra rundan i år på min racer (som fått hård konkurrens av tempocykeln).

cykling-12

Så osugen!!!! Men med sjukt bra väderprognos och tanken av att vika ner mig för att jag befinner mig i en tuff fas i livet fick mig att få ändan ur vagnen! Denna eviga vagn man ska ta sig ur… Med bara ben och solglasögon begav jag mig till TK (Träslövs kyrka) det är här vi samlas Roosterclub Varberg. Det kryllade av cyklister på parkeringen, många vänner och många nya ansikten alla med glada miner och laddade ben! Vilken dag vi fick! Halland visade sig från sin bästa sida, sub9klungan skötte sig med bravur för att vara första riktigt långa passet med många cyklister som inte kört tillsammans tidigare (gäller i alla fall mig…) bästa fikastoppet där cyklister låg och drällde i gräset och njöt av vila, kaffe, trevligt sällskap och vårsolen!

image

Jag fick vara stark hela rundan och som ni vet är jag grym på att njuta fastän det blir lite långtråkigt och fastän jag har min ömma punkt i vänsteraxeln och en ländrygg som önskar att den var liiiite starkare! Jag är otroligt tacksam över att jag får vara med på denna resan!

image

Nu rundar vi den där sjön, i alla fall en gång till!

Johanna