Lopprapport VR 2016

Blandad skräck och förtjusning!

Att cykla runt Vättern är fantastiskt, för att man gör det som ett lag, jag älskar att göra saker tillsammans med andra. -Laget före jaget som vår kapten Anders alltid säger.

imageRoosters sub 7.45 & sub 9 uppställda  i startfållan, starttid 12:28

Men det är oxå fruktansvärt (kanske mest fruktansvärt)! Massor av mil att avverka och massor av tid som skall ”slås” ihjäl, särskilt på västra sidan där det bara är skog och lätt uppför (känns det som), ibland funderar jag på om det inte är kampen mot hjärnspökena som är det tuffaste?
På västra sidan händer även det värsta tänkbara. Min kedja hoppar!! Jag trampar som en dåre och ber till högre makter att den skall hoppa på igen, men Inte! Innan loppet har jag tänkt att om detta händer så lägger jag mig i svansen på en annan klunga, men jag känner direkt att min klunga saktar ner, Stefan cyklar ner till mig och säger att jag ska ta det lugnt, tjena! Efter massor av fippel och kolsvarta fingrar får jag på den, Jesper har oxå cyklat ner och nu är det dax att börja trampa ikapp. Klungan cyklar typ så långsamt det går utan att välta och till slut stannar dom. Tack snälla och tack snälla Anders för att du inte hade hjärta att lämna mig där!!!! Fy fan vad tråkigt det hade varit att inte få gå i mål med er!

Mitt mål med årets runda är att orka gå med runt hela loppet och denna incidenten eldar på motivationen till det som bara den!

imageVåra kaptener, Simon längst fram och Anders längst bak.

Det är även på västra sidan kroppen gör sig påmind och med jämna mellanrum tror man att det är något fel på cykeln för att den rullar så fruktansvärt dåligt! Det är då man måste påminna sig själv att äta och dricka! Sportdryck, snickers, japp och gel stod på menyn, till slut är man så trött på det så man nästan kräks av tanken på att det är dax att stoppa i sig något. Jag brukar pilla i mig något en gång i halvtimmen för att ha något att hänga upp allt på!

imageI depåerna är det fest Coca-Cola, banan, gifflar och smågodis. Vi har två stopp på tre minuter så det gäller att ligga i, särskilt och man har behov att uträtta. Här byter man även sina flaskor och fyller på med sin egna energi. Tack bästa depågängen för grym service!

Sedan var det vädret, prognoserna innan denna runda har sällan varit så varierande och vädret var verkligen varierande. Vi startade i perfekta förhållanden, lite mycket vind kanske, sedan kom ösregnet, har aldrig cyklat i så mycket vatten någonsin, men efter regn kommer sol och vipps så var man torr igen.

image

imageHär kommer gänget torra och glada efter första ösregnet.

Efter ca 15 mil var det dax för nytt regn, jaja vi har i alla fall väder tjoade jag! Som tur var tog även detta regn slut för att sedan komma tillbaka en stund innan vi gick i mål.

Och som vi gick i mål 8:42 stannade klockan på, stora delar av klungan var med och drog hela varvet, vi hade aldrig några tvivel på att vi inte skulle klara vårt tidsmål och på slutet var det många (eller några) som var galet starka, jag låg efter Philip och Simon som sista milen tog sjukt långa förningar, hur mycket kan man ha kvar i benen efter alla dessa mil??

Att få passera mållinjen efter allt slit, efter alla möten med sin egen hjärna, efter alla -SIST! -NU KÖR VI! -NU HAR VI ROLIGT! Det är så skönt och det är så mycket  roligare när man får göra det tillsammans!
Juniorerna ser helt oberörda ut, vissa vet man har krigat som bara den för att klara alla sina förningar och sedan har vi allt där emellan! Jag tackar det ödmjukaste för att jag fått vara en del av detta!

Som ordförande Ask sa -Det blev en riktig grisfest!

Tyvärr tappade vi några på vägen, en punka, allergi och en puls som inte riktigt ville gå ner, men till slut kom alla i mål, starkt jobbat!

Nu var min subgrupp inte Roosters enda subgrupp.

Tidig morgon startade sub 10 gänget, som jag är ganska säker på hade roligast av alla som cyklade runt Vättern, och dom hejade troligtvis på Brynäs hela resan. Detta gäng fick med sig alla som startade i mål TILLSAMMANS! Stort grattis!

imageSedan har vi idioterna höll jag på att skriva, men det är inte vilka idioter som helst! Målet var 7.45 alla visste att vädret bör vara med dom men så blev det inte! På 7.47 rullar alla utom tre in, stort! Mest imponerad är jag så klart av Mia, det är svårt att förklara, men en tjej som är med och drar fram till sista 1,5 milen det är inte vilken tjej som helst! Det fattas ord för att beskriva hur grym hon är!

Avslutningsvis säger jag som Janne!
-Vi är för bra, vi är för bra, vi är åt he…te för bra! JA!!

Johanna

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s