Mias Lopprapport Ironman Maastricht

Här kommer alla känslorna på en och samma dag……..arg, glad, trött, besviken, lycklig och ledsen.

Det var vi fem som vaknade tillsammans i ett hus som Johanna hade fixat, det var hur fint som helst och läget var toppen.

image

Det är tidigt på morgonen och alla utom Jonas är trötta.
Min familj är på plats, de bor på ett hotell en liten bit ifrån oss. Pappa är snäll och kör oss till starten.
Vi tar våra ryggsäckar och hoppar in i bilen, det känns som jag glömt något. Men så känns det ju alltid….
När vi kommer fram kollar vi våra cyklar, är det luft i däcken? Fyller på cykeln med flaskor och energi. MEN när jag ska göra det så har jag glömt allt i huset…..ÅHHH jag blir så arg på mig själv.
Jag får en gel av Johanna som jag tejpar på ramen resten får jag ta i depåerna. Det är ju bättre att glömma energin än våtdräkten i alla fall tänker jag.

Vi drar på oss våtdräkterna och går ner mot simstarten. Speakern drar igång och stämningen är på topp. Trots detta säger Johanna och jag: varför gör vi detta, nu får det vara sista gången. Vi kramar om varandra och ögonen fylls av tårar, känslosamt det här….
Men så händer något och jag blir riktigt peppad, släpp ner mig i vattnet nu så jag får detta gjort och kan komma upp på cykeln snart! PANG så släpper de iväg eliten. Sen är det vår tur, snart simmar vi i Maas.

image

image

Simningen går långt över förväntan, jag simmar på 1,06. Upp ur vattnet möter jag familjen som ropar och hejar. Oj vilken energi det gav. In i depå, dra av mig dräkten, på med hjälm och skor och springer mot cykeln.
Sen var det bara att trampa på.

image

Vi hade provcyklat en bit av banan dagen innan. Vi hade cyklat i backarna som vi trodde skulle vara de värsta, men så fel vi hade. Även underlaget trodde vi att vi sett det värsta av.

image

Det börjar regna och jorden som ligger på vägarna blir till lera och det skvätter skit överallt. Mitt visir går knappt att se igenom. Sen har vi kvalitén på vägarna, jag kan beskriva dem som betongblock med skarvar var femte meter. Man ligger i tempobågarna och det stöter i armarna med jämna mellanrum, dunk, dunk…dunk, dunk….dunk, dunk…..Jonas beskrev känslan av banan som om man hade cyklat Bockstensturen med tempocykel.
När man äntligen kom ut på en lite bättre väg så var det snart en 90 graders sväng in på en liten väg igen eller så var det kullersten. Inte konstigt att man såg mycket av detta utmed banan.

image

Vad kommer nu då, men allvarligt, vad är detta! Ska vi hoppa nu…

image

Om det var halt på vägarna och kullerstenen så var det inget mot vad det var här. Här var det bara att sitta rakt och inte bromsa!

Vi cyklar två varv och strax innan det andra varvet vurpar jag. Jag är på väg att köra om när hjulet låser sig i en skarv och jag går i backen. F..n också, nu är jag arg, jag som låg så bra och hade koll på en tjej i min agegroup som jag hade som plan att köra om några mil innan växlingen.
Jag slår i vänster höft och armbåge men ställer mig ganska omgående och försöker cykla iväg, men det går inte. Kedjan har kilat fast sig och det går inte att få loss den. Jag håller på ett tag men tillslut kommer mekbussen och hjälper mig.
Jag kommer iväg (utan visir, flaska och gel som jag har tappat utan att märka det) och nu jäklar ska jag ikapp den där tjejen igen. Jag cyklar allt jag har och tillslut får jag syn på henne och kör om henne strax innan växlingen, härligt nu är jag glad igen. Jag ligger tvåa efter cyklingen (denna placering hade räckt för kval till Hawaii).

När jag hoppar av cykeln känner jag att min höft är kass men jag tänker att det går nog bra bara jag får komma igång med löpningen.

Jag vet var min familj står så jag känner mig lycklig över att snart få se dem. Jag springer ett par kilometer och känner att både höft och fot inte är bra men det går att kontrollera.

Men så kommer första backen och det händer något mer med foten, det smäller till och jag får så ont så jag måste hoppa på ett ben! Nu är jag nära att bryta! Och nu kommer tjejen som jag skulle hålla bakom mig. Jag blir så besviken att jag inte kan svara utan bara få låta henne passera. Nu går luften ur mig. Men jag försöker hitta ett sätt att springa på som gör minst ont. Hittar ett haltande och snett steg som går ok.
Möter familjen och får kärlek från barnen som gör att jag kämpar vidare.

image

Jag ger dem varsin puss och publiken jublar och hejjar på mig! Nu har jag tre mil kvar, det smärtar men det är bara att ta meter för meter.
Jonas springer om mig och pratar med mig en stund och frågar om vi ska ha följe i mål, NEJ kör du vi ses sen. Jogmar springer också om mig och frågar om vi ska ha följe, herregud vilka kompisar tänker jag! Men såklart samma svar till honom. Lidberg ser jag på andra sidan gatan vid ett tillfälle, vi ser lika slitna ut båda två. Jag tänker att detta med Ironman är rätt tufft ändå! Men publiken i Maastricht är helt makalös så man glömmer nästan bort vad man håller på med. De har klätt upp sig och skålar i skumpa över allt, fantastiskt!

Och så kommer Johanna och springer om mig och då brister det, vi gråter båda två!

Tillslut kommer målet, äntligen!

image

Här vet jag inte hur många känslor jag har i kroppen på samma gång! Hur kan det bli en sån blandning av allt, lycka, besvikelse, smärta och lättnad.

Jag blir tillslut 8 i min agegroup.

Efter målgång går jag till sjukvården för att få vård med foten och tvätta rent mina skrapsår. Då ser jag Lidberg mitt emot mig som får dropp, aj då han har vätskebrist. Sen kommer Jonas haltande och vi stöttar varandra till de andra för att få sätta oss ner och ta en pizza och en öl och prata om det vi precis har upplevt. Detta är nästan bättre än målgången!

Att kvala till Hawaii blev en flopp men nu är det bara att bryta ihop och komma igen till nästa år. Det är bra för mig då jag trivs med att ha mål med min träning.

Mia

 

 

 

 

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s