2016 års sammanfattning

Först tänkte jag att det finns inte så mycket att sammanfatta för 2016. Det känns inte som jag har gjort så mycket och att jag bara har varit skadad.

Jag hade ett stort mål och det var IronMan i Maastricht, det gick ju som det gick….

Men med en kort reflektion har jag ju gjort några lopp och dom har ju gått ganska bra 🙂

Året började med ett cykelläger på Mallis, många mil blev det på en vecka.

Det var hur kul som helst och väldig bra grund för min träning på racercykel särskillt med tanke på vårt högt uppsatta Vätternrundamål.

Vi skulle cykla runt sjön på 7:45, en tid som jag hade STOR respekt för.

Vi fick ett riktigt skitväder nästan hela rundan och kom till slut i mål på 7:47.

På bilderna ser det ut som vi har haft det riktigt bra, men det hade vi inte!
Med dom förutsättningarna var jag otroligt nöjd med både min egen insats och gruppens! Som vi körde! Vilket gäng! Detta var min sjätte runda och nytt rekord.

Sen var det dags för sprinten i Varberg. Ett lopp som är kort och ändå så jobbigt! Detta är första gången jag simmar i det svenska havet (den enda gången för året också faktiskt). Det är inte min grej.

Simningen gick skit dåligt, cyklingen gick bra och löpningen var bara jobbig! Johanna jagade mig och när hon var ikapp sprang vi tillsammans in i mål, ingen vågade utmana. Vi vann båda våra åldersgrupper 🙂

Nästa lopp var Varbergsloppet (1 mil löpning) som jag sprang tillsammans med Handelsbanken.img_1595

Detta var mitt fjärde lopp, jag sprang på 44:30, rekord för mig.

Nu var det dags för genrepet inför Maastricht, en halv IronMan distans i Halmstad. Det var dåligt väder och varken jag eller Johanna var särskilt sugna på att starta, men det är ju bara att göra! Det positiva för min del var att simningen var i Nissan och det gillar jag mycket mer än havet.

Simningen gick långt över förväntan. Även cyklingen gick väldigt bra.

Efter 9 mil var det in i depå och växla till löpningen, där hör jag hur folk ropar:
– här kommer första tjejen. Jag fattar ingenting, är jag först? Av alla?

Jag springer iväg och snart kommer det en cyklist och lägger sig framför mig och håller vägen fri. Han peppar mig och säger att jag är först…..Herregud tänker jag, vad håller dom andra på med?

img_1466img_1460

Jag och ledarcyklisten, Alexander, pratar en hel del (eller så mycket som jag orkar) tills jag blir omsprungen av tjejen som vinner. Jag hade inte en chans att hänga på henne.

Jag kommer i mål på 4:51, och slutar totalt 2:a av alla tjejer.

Att jag har fått springa med ledarcykel och fått stå på pallen får jag lägga som ett härligt kapitel i min karriär för det kommer nog aldrig att hända igen.

I god form och med höga förväntningar åker detta härliga gäng till Holland för att göra vår andra Ironman.

img_1806

Förutsättningarna ser bra ut, vädret är ok och vi ska simma i en kanal.

Vi provcyklar banan en bit och cyklar i några backar som vi tror är de värsta. Det visar sig sedan att dessa backar var ingenting jämfört med resten av banan.

img_1851

Nu var det dags för årets stora mål!
Simningen i kanalen gick väldigt bra (simmade på 1:06). Cyklingen visade sig vara väldigt jobbig, det var upp och det var ner och det var 90° kurvor hela tiden. Dessutom var det regn och kullersten på stora delar av banan. Man tappade liksom glädjen av att cykla och dessutom vurpade jag efter 9 mil. Det tog 5:50 att cykla.

In i växlingsområdet och skifta till löparskor. Jag ligger tvåa här i min åldersgrupp, jag vet att jag har en stark tjej som jagar mig på löpningen.
Jag kommer bara ett par kilometer innan det smäller till i min fot och jag kan inte springa längre. Jag börja gå och då kommer min konkurrent och springer om mig i värdens fart.

Jag måste nog bryta tänker jag, det gör så ont! Men så tänker jag på gänget som jag är där med och jag vill verkligen hänga med dem i målet. Det är bara att bita ihop. Jag tar mig haltandes igenom maran på 4:46 och slutar till slut på 8:de plats.

img_1914

Det blev en riktig besvikelse och inte i närheten av att kvala till Hawaii, men ändå en sån lättnad av att vara i mål.

img_2310
Foto: LOUISE VIDELYCK

Hälsporren jag drog på mig är efter några månaders vila riktigt bra och nu väntar nya utmaningar. Jag och Johanna har spännande uppdrag på gång och jag ser fram emot 2017!

Kalmar nästa 🙂

Mia

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s