Lopprapport Ironman Kalmar 2017

Ironman nummer tre!

Varför gör man den?
För att man kan och så ser man till att vara jävligt tacksam över det, punkt!

Jag har tränat oförskämt lite inför Ironman Kalmar men jag visste att jag skulle fixa det, allt handlar om på viken tid och i vilket tillstånd man vill komma i mål i! Samtidigt har jag ett par år med många långa distanser i kroppen.

Mitt mål i år var att vara glad och njuta av varje meter!

Dagen innan checkar man in sin cykel och sina påsar, blue for bike och red for run. I bilen på vägen in till Kalmar fick jag en känsla av välbefinnande, bara att stoppa in på dethärkommerattgåbrakontot! Det är viktigt att stoppa in rätt saker på sina konton (läs i huvudet) alla bra känslor i alla träningspass jag gjort har jag stoppat in på Ironman Kalmar kontot, alla dåliga känslor har jag slängt på tippen!

Det är tre grenar, men man skulle kunna lägga till två till, nutrition och det mentala…

IMG_3050Foto: Peter Ivansson

Det börjar med sim, det värsta för många det enklaste om ni frågar mig. Jag har alltid älskat vatten. Förra året grät jag på start i år njöt jag, det var en härlig simning med många svängar, dock lite grisigt vatten på slutet, jag höll till vänster i kanalen, gör inte det, det är riktigt dyigt där..

Mia och jag möts i omklädningstältet Mia undrar vad jag har gjort?
-Detsamma som dig! Svarar jag, vi är helt bruna i ansiktena..

Efter lite vilt letande efter cykeln kommer jag äntligen iväg, alltid lika härligt, det rullar ju! Sedan kan man ju äta och dricka bäst man vill. Jag äter och dricker troligtvis lite väl mycket, två toastopp fick det bli, sjukt skönt!

Ironman Kalmar är en väldigt platt bana, exponerad för vind men det är lika för alla. Det är mycket support utmed vägarna och jag njuter.

IMG_5083Foto: Peter Ivansson

Njuter av vackra Sverige och njuter av att känna mig stark på cykeln, jag håller dryga trettio km/h i 18 mil, blir faktiskt lite imponerad av mig själv.

Efter cyklingen börjar det värsta och det bästa!

IMG_5036

En mara skall avverkas, det bästa är såklart publiken, massor av pepp och party utmed hela banan. Att få springa genom Kalmar och passera röda mattan ger så mycket energi, här står oxå familjen.

IMG_5038

Som jag längtar att få springa förbi dom varv efter varv.
Det värsta med löpningen är att det är här smärtan kommer, det är inte om den kommer det är när den kommer och vart och hur hårt den kommer slå till. Jag blir väldigt skonad i år, jag orkar hålla ett jämnt tempo och glädjen finns där hela tiden, jag hejar på publiken och undrar om dom orkar lite till, dom lovar att stanna kvar alla mina varv… Jag blir kompis med en Japan som inte pratar engelska, men vi lyckas bra ändå, det är det som är det fina med Ironman, man har gott om tid på sig att lära känna nya människor…

IMG_5084

Väl i mål kommer allt på en gång, tårar, glädje, magras, stelhet… Men igen!! Känslan av att ännu en gång ha lagt en Iromandistans bakom sig är så värt det!

Det finns så mycket mer jag vill skriva, det kanske kommer, Kalmar kokade, det var Varbergare överallt både i publiken och på banan, tack för alla hejarop. Tack Ulf för att du uppskattar att jag tränar och för att du hejar på mig.

IMG_5023

Tack familjen T för att vi fick njuta av er småländsks torpdröm.

IMG_5022

Kalmar! Vi kommer tillbaka, var så säker!

Johanna

 

Lopprapport Borås Swimrun

Start 11:00 jag älskar starter som är så att man kan sova gott och äta frukost i lugn och ro!

Jag älskar att vara i naturen och jag tackar min mor och far för det, från djupet av mitt hjärta TACK!

Swimrun är en naturupplevelse och när starten gick hade vi 29 km löpning, 5 km simning och 1100 höjdmetrar framför oss. Detta uppdelat på 27 delsträckor vilket betyder 14 löpsträckor och 13 simsträckor.

IMG_4454Fredrik och jag ser det som ett äventyr, vi ska ha kul och göra så gott vi kan.

IMG_4491

Att springa/gå i klippt simdräkt tokbrant uppför är ganska svettigt så när första lilla sjön dök upp var man ganska tacksam, men med massa adrenalin och kylan som var lite chockartad var det svårt att ta det lugnt och komma in i någon andning (tur det var en kort simning bara 120 meter), bra att veta till nästa simning. Alla efterkommande simningar gick mycket bättre…

25090105-7F9B-4BA1-BD84-C5EDEA302200Det är lätt att gå ut lite för hårt, jag fick ligga i för att inte tappa Fredrik i början..

IMG_4492

Banan går på fantastiska stigar, väldigt kuperat men vackert, vi har respekt för höjdmetrarna och går i alla branta backar, man vill inte heller vara helt slut när det är dax att simma. Med många byten blir inget långtråkigt, och det är skönt att få kasta sig i en sval sjö med jämna mellanrum.

MEN! Den längsta simningen på 1300 meter i norra Öresjö blev lite väl svalkande, det gick ganska stubbig sjö, det tycker jag är kul, men kylan!!!!

1E0AA0C1-005D-4797-8DF6-28F833B81913Det var väldigt skönt att ha Micke i sjön paddlandes i sin kajak när man på allvar funderade på om man skulle fixa det. När saker känns lite skitjobbigt brukar jag försöka hitta något positivt med det och nu tänkte jag -fan vad bra att jag fryser så mycket för då blir jag motiverad till att simma på lite hårdare och då kanske jag blir lite varmare…

3B187C81-9700-4B1C-9E40-B5A21EE70557Vi hade perfekta fötter att följa på denna sträckan vilket oxå gav trygghet..

Efter längsta simningen var det 400 meter löpning och sedan dax att simma igen brrrrrr som tur var bara 300 meter men inte vilka 300 meter som helst.

IMG_4495.PNG

Ner i Viskan bland stockar, hajar och krokodiler…

IMG_4468Bilden har Agneta Gustafsson tagit.

Efter det lilla äventyret var det dax för längsta löpningen, 11 kilometrar, så skönt! Det tog några kilometrar att bli varm igen! När långa löpningen var slut började man få lite vittring på mållinjen. Vid näst sista simmet meddelar funktionärerna att ökar ni nu kan ni gå om två lag. Oj vad taggade vi blev, fullt ös nu, 400 m sim 800 m löpning, här springer vi om ett herrlag med kramp, 350 m sim och sedan upploppet!

IMG_4457.JPGSå kul att få gå i mål!

Vi tippade vår sluttid till 5:30 men det blev 5:40, det är ju det här med behov, snacka med funktionärer och medtävlande osv…

Borås Swimrun är en tävling jag kan rekommendera varmt! Utmanande bana, vacker natur, fantastiska funktionärer, bra med dryck och energi utmed banan, god burgare och annat gott efter målgång!

Tack Fredrik för sällskapet, tack familjen för hejarop och pepp, tack Micke för extra säkerhet på dom långa simningarna och tack Borås Swimrun för ett grymt arrangemang!!

Johanna

Ny sport, nya prylar, ny partner!

Medans Mia rehabar sin stressfraktur i foten har jag ynnesten att få slänga mig ut på nya äventyr.

Detta tack vare en annan skada, min svåger Micke stukade foten kraftigt och hans stora utmaning för året gick i stöpet, Borås Swimrun.

IMG_4447Kvar stod Fredrik och saknade swimrunpartner, jag blev den lyckliga som fick frågan om jag ville ta Mickes plats i Teambäring. Som Mia brukar säga -Livet är orättvist det är bara att vänja sig…

Jag älskar att testa nya saker och i denna historia är jag än så länge den lyckligt lottade. Fredrik och jag har varit kompisar på Facebook i två år men jag tror bara vi träffats irl en gång och det var i tisdags då vi tränade Swimrun. Första och enda gången tillsammans innan start! Det gick strålande, den känslan tar vi med oss! Vi känns väldigt jämna i både löpning och simning, Fredrik navigerar bättre än mig, jag drar sjukt mycket åt vänster om jag inte tänker mig för men vi har en plan för det!

IMG_0021Sedan har vi prylarna, jag som kör triathlon borde ju ha prylarna, men Inte! Badmössa, simglasögon och paddlar hade jag, sedan fick dräkt och skor införskaffas, men träningsprylar är bra prylar om du frågar mig!

IMG_4443

På söndag smäller det, jag ser fram emot äventyret 29 km löpning inga problem 5 km simning härligt, 1100 höjdmetrar RESPEKT!

Kul på vägen! Det är teambärings ledord!

johanna

Stressfraktur

Med riktigt dåliga fötter (kass genetik), dålig på att lyssna på kroppen och en gammal skada i bagaget är det inte så konstigt att jag åker på en ny skada! (Får skylla mig själv).

Men att det skulle vara en fraktur kunde jag inte tro.

Det syns ju inget, kan det verkligen vara så allvarligt 😦

Jag ger inte upp mitt mål än, men jag har släppt min förhoppning om att vara i min bästa löpform när jag ställer mig på startlinjen i Kalmar.

Nu är det bara att revidera planen och börja med rehabilitering. Det blir lättare cykling, simning och vattenlöpning tills skadan är läkt om ca 4-6 veckor.

Under tiden går jag till Janne på Varbergs Kiropraktik och får laserbehandling. Tusen tack till dig!

Vattenlöpning är något jag inte har provat innan och det var mycket jobbigare än vad jag kunde gissa.

Här springer jag i vattnet. Det går väldigt långsamt! Jag varierar med att ha höga knän.

IMG_1064

Gjorde också en övning på rygg, som att man kickar en boll och några andra övningar som mer liknar gymnastik.

Lite surar jag ändå men vad hjälper det. Det är ju bara att bita ihop!

IMG_1044

”Få har dött av att kämpa vidare. Fler däremot av att ge upp” 

Mia

6 månader kvar till Kalmar

För tre år sedan började vår resa tillsammans, då tränade vi inför vår första Ironman som vi gjorde i Barcelona.
Det var lätt att hitta motivation och mitt ”VARFÖR” var glasklart, jag tränade för att jag tyckte det var roligt och för att jag skulle klara målet och för att få uppleva att springa på den röda mattan.

Första gången är all träning fokuserad till målet och det går att känna igen sig i nedan 🙂

Nu har jag gjort detta två gånger och mitt ”VARFÖR” ändrar sig.
Det är långt ifrån varje träningspass som jag tänker på Kalmar nu. Jag ägnar mer tankar åt att träna för att må bra och ha roligt under tiden.

Nu tränar jag för att få uppleva effekten av träningen och målet med Kalmar är än så länge ett sätt för mig att hålla igång. Plus att jag tycker det är fantastiskt att få göra detta tillsammans med Johanna!

Nästa år blir det säkert ett nytt ”VARFÖR”. Det viktiga är att man hittar det!

Mia

 

2016 års sammanfattning

Först tänkte jag att det finns inte så mycket att sammanfatta för 2016. Det känns inte som jag har gjort så mycket och att jag bara har varit skadad.

Jag hade ett stort mål och det var IronMan i Maastricht, det gick ju som det gick….

Men med en kort reflektion har jag ju gjort några lopp och dom har ju gått ganska bra 🙂

Året började med ett cykelläger på Mallis, många mil blev det på en vecka.

Det var hur kul som helst och väldig bra grund för min träning på racercykel särskillt med tanke på vårt högt uppsatta Vätternrundamål.

Vi skulle cykla runt sjön på 7:45, en tid som jag hade STOR respekt för.

Vi fick ett riktigt skitväder nästan hela rundan och kom till slut i mål på 7:47.

På bilderna ser det ut som vi har haft det riktigt bra, men det hade vi inte!
Med dom förutsättningarna var jag otroligt nöjd med både min egen insats och gruppens! Som vi körde! Vilket gäng! Detta var min sjätte runda och nytt rekord.

Sen var det dags för sprinten i Varberg. Ett lopp som är kort och ändå så jobbigt! Detta är första gången jag simmar i det svenska havet (den enda gången för året också faktiskt). Det är inte min grej.

Simningen gick skit dåligt, cyklingen gick bra och löpningen var bara jobbig! Johanna jagade mig och när hon var ikapp sprang vi tillsammans in i mål, ingen vågade utmana. Vi vann båda våra åldersgrupper 🙂

Nästa lopp var Varbergsloppet (1 mil löpning) som jag sprang tillsammans med Handelsbanken.img_1595

Detta var mitt fjärde lopp, jag sprang på 44:30, rekord för mig.

Nu var det dags för genrepet inför Maastricht, en halv IronMan distans i Halmstad. Det var dåligt väder och varken jag eller Johanna var särskilt sugna på att starta, men det är ju bara att göra! Det positiva för min del var att simningen var i Nissan och det gillar jag mycket mer än havet.

Simningen gick långt över förväntan. Även cyklingen gick väldigt bra.

Efter 9 mil var det in i depå och växla till löpningen, där hör jag hur folk ropar:
– här kommer första tjejen. Jag fattar ingenting, är jag först? Av alla?

Jag springer iväg och snart kommer det en cyklist och lägger sig framför mig och håller vägen fri. Han peppar mig och säger att jag är först…..Herregud tänker jag, vad håller dom andra på med?

img_1466img_1460

Jag och ledarcyklisten, Alexander, pratar en hel del (eller så mycket som jag orkar) tills jag blir omsprungen av tjejen som vinner. Jag hade inte en chans att hänga på henne.

Jag kommer i mål på 4:51, och slutar totalt 2:a av alla tjejer.

Att jag har fått springa med ledarcykel och fått stå på pallen får jag lägga som ett härligt kapitel i min karriär för det kommer nog aldrig att hända igen.

I god form och med höga förväntningar åker detta härliga gäng till Holland för att göra vår andra Ironman.

img_1806

Förutsättningarna ser bra ut, vädret är ok och vi ska simma i en kanal.

Vi provcyklar banan en bit och cyklar i några backar som vi tror är de värsta. Det visar sig sedan att dessa backar var ingenting jämfört med resten av banan.

img_1851

Nu var det dags för årets stora mål!
Simningen i kanalen gick väldigt bra (simmade på 1:06). Cyklingen visade sig vara väldigt jobbig, det var upp och det var ner och det var 90° kurvor hela tiden. Dessutom var det regn och kullersten på stora delar av banan. Man tappade liksom glädjen av att cykla och dessutom vurpade jag efter 9 mil. Det tog 5:50 att cykla.

In i växlingsområdet och skifta till löparskor. Jag ligger tvåa här i min åldersgrupp, jag vet att jag har en stark tjej som jagar mig på löpningen.
Jag kommer bara ett par kilometer innan det smäller till i min fot och jag kan inte springa längre. Jag börja gå och då kommer min konkurrent och springer om mig i värdens fart.

Jag måste nog bryta tänker jag, det gör så ont! Men så tänker jag på gänget som jag är där med och jag vill verkligen hänga med dem i målet. Det är bara att bita ihop. Jag tar mig haltandes igenom maran på 4:46 och slutar till slut på 8:de plats.

img_1914

Det blev en riktig besvikelse och inte i närheten av att kvala till Hawaii, men ändå en sån lättnad av att vara i mål.

img_2310
Foto: LOUISE VIDELYCK

Hälsporren jag drog på mig är efter några månaders vila riktigt bra och nu väntar nya utmaningar. Jag och Johanna har spännande uppdrag på gång och jag ser fram emot 2017!

Kalmar nästa 🙂

Mia

Mitt sportår 2016

Nytt år och nya mål men Vad skulle kunna slå upplevelsen i min första Ironman i Barcelona 2015? Inget visade det sig…

Målet för 2016 var sjukt högt satt, att kvala till IM Hawaii, det har gått fort dom sista åren och det är nu fruktansvärt snabba brudar i åldersgrupperna.

Men året började med Vätternrundan en riktigt grisig runda visade det sig, det var som att cykla inne i en tvättmaskin, det kom vatten från alla håll.

Possetiv som man är så gick man ju såklart igång på att få uppleva det. Man hade ju aldrig tränat i dom förhållandena. Målet med årets Vättern var att orka gå med runt och hjälpa till att dra alla trettio mil och det klarade jag! Vi klarade även vårt tidsmål med bravur trots att HELA klungan stannade och väntade in mig när min kedja hoppade! Tack som f_n för det. Stabila 8:42 rullade vi in på i Motala!

Efter Vättern blev det triathlon för hela slanten.

En halv ironmandistans i Halmstad, även här fick man cykla i regn.

Jag vann min agegroup och jag gav allt jag hade!

Klubbmästerskap!

Varbergs triathlon sprint
Härliga förhållanden men sprint är sjukt jobbigt, målet var att slå Mia men vi la ner kampen ca 500 meter innan mål, det kan jag faktiskt ångra det lite, nyfiken som jag är.. hur hade det slutat om vi kört hela vägen? Det får vi aldrig veta nu…

Som tur är tävlar vi inte i samma agegroup så vi fick båda ställa oss överst på pallen.

Ironman Maastricht

Det bästa med detta loppet var nog att jag fick komma till Maastricht, jag hade aldrig åkt hit om det inte vore för Ironman, men jag hoppas på att få komma tillbaka.

Maastricht är en fantastiskt mysig stad och invånarna är sjukt trevliga. Loppet gick som det gick, läs gärna min lopprapport! Jag kom in som 43 av 197 startande tjejer och sjua i min agegroup men låååååångt ifrån Hawaii.

Säsongsavslutning!

Tjörn triathlon även här halva ironmandistansen.

Soligt men väldigt blåsigt och sjukt mycket brännmaneter!

Simningen var helt galen, det var glittrigt hav överallt och jag hade svårt för att navigera, sedan var det alla brännisar, men igen! Detta hade jag aldrig gjort om det inte var tävling!

Tjörn triathlon är nog den trevligaste tävlingen av alla, funktionärerna är helt fantastiska och det är dom som gör skillnaden!!!

Jag vann min agegroup och fick med mig ett väldigt fint pris hem! Spa på Stenungsbaden och en startplats till 2017!

Hösten har sedan varit lite som en enda lång offseason! Men det är dax att steppa upp nu! Mitt nyårslöfte är att hitta motivationen och ladda riktigt bra både fysiskt och mentalt till Ironman i Kalmar 2017!!

Mia och jag avslutade i alla fall sportåret på bästa tänkbara sätt idag, ett gäng härliga kilometrar i löparskorna och samtal om livet i stort och smått!

cykling-10

Tack finaste du för att du finns!

Vi ses 2017!

Johanna.

Man lär så länge man lever!

I veckan har jag inte bara en utan två gånger upplevt något nytt. Inget häpnadsväckande utan bara något nytt.

Min motivation till träning är EXTREMT låg just nu, så att ta sig till måndagens intervallpass var inte det lättaste, särskilt inte när regnet öste ner. Som tur är var det jag som höll i passet så jag hade liksom inget val. Men om sanningen skall frarm har vi alltid ett val.

img_4026

Väl vid vallen möts jag av oväntat många löpare som trotsat vädret. Vi värmer upp och vipps så känns ju allt ganska härligt.

Kvällens pass var tre Olgor, för er som inte testat gör det!

400m precis över tröskel
400m precis under tröskel
300m precis över tröskel
300m precis under tröskel
200m precis över tröskel
200m precis under tröskel
100m precis över tröskel
100m precis under tröskel

Vila i tre till fem minuter sedan på det igen, vi gjorde tre, sjukt jobbigt!

Känslan över tröskel är mycket ansträngande, känslan under är tävlingsfart på milen..

Efter passet var jag såklart extremt nöjd!

På onsdag var det dax igen, vi skulle till gymmet, jag kände mig som ett barn JAG VILL INTE, JAG VILL INTE, JAG VILL INTE. Men igen! Väl där hade vi kul, vi tog i och vi var sjukt nöjda med oss själva när passet var klart!

img_4025

Så min uppmaning, när det känns riktigt motigt och när du bestämt dig för att skita i träningen! Testa, kör ändå!!!!!

Johanna

Kondition, muskler och fett

När jag började träna gjorde jag det för att gå ner i vikt och för att känna mig piggare och starkare. Jag har egentligen aldrig brytt mig om vad jag har för kroppssammsättning i siffror utan bara gått på känsla och endast ställt mig på vågen när jag vet att den visar ungefär det jag vill;)

Men nu har jag ju turen att arbeta tillsammans med Johanna som är expert på detta området, och då ska man ju såklart passa på och testa sig!

Idag gjorde vi en kroppssammansättning på mig med hjälp av en kalipermätare.

Johanna ritade, klämde och mätte på flera ställen på kroppen.

Och sen skulle alla värden in i en formel och vi fick svar på min sammansättning.

img_3182

Min skelettvikt var 9,2 kg, jag hade 14,7 kg fett (25,8%) och 19,7 kg muskler. Det kändes väldigt bra att ha mer muskler än fett i alla fall;)

När vi ändå var igång med tester var det lika bra att göra ett konditionstest.

Eftersom vi precis har satt upp en träningsplan och är mitt under uppstarten av den var det extra roligt att göra dessa tester nu för att längre fram se om det blivit någon förändring. Nu har jag ju något att jämföra med, inte bara en känsla.

img_3185

Här gör Johanna ett VO2 Max test på mig. Det är inte särskilt jobbigt. Vill ni läsa mer om hur det går till kan ni kika in på vår hemsida http://www.invictuslife.se/konditionstest/

Och hör av Er om ni vill göra ett test:) Det är faktiskt en motivationshöjare att ha lite koll!

Min kondition är idag 57,4 ml/kg/min, vilket enligt tabell är mycket hög. Kul tänkte jag men nu måste ju denna förbättras till nästa test så det var lika bra att ge sig ut och springa (det tog emot) men till slut blev det ett tempopass.

1 km uppvärmning

8 km i 4:50 fart (det var skitjobbigt)

2 km nedjogg

Att det alltid ska ta emot när man ska ge sig ut och så känns det så skönt efteråt! Jag har aldrig ångrat ett träningspass, däremot jag jag ångrat pass som aldrig blev av;)

Mia

Att komma igång, IGEN!

Dax att börja förbereda sig för Ironman nummer tre! Hur ska det gå till? Efter Ironman i Maastricht var vi rätt sargade.

img_3582

Både Mia och jag har nu vilat en längre tid TRE månader närmare bestämt, Mia har tagit hand om sin fot och jag har bara njutit av den lilla träningen jag har gjort, tränat för hälsa helt enkelt!

Men en Ironman gör man inte på gamla meriter och varken Mia eller jag tränar om vi inte har en plan, och nu är planen äntligen satt!

Ett kvalitetspass löpning, cykel och simning i veckan, sedan ett distanspass löpning eller cykel och på det ett styrkepass i gymmet.

Sedan är det viktigt att ha en mental plan och en målbild och jag har inte riktigt fått till den än.

image(Skulle kunna vara den här…)

Att göra en tredje Ironman har faktiskt gett mig lite vånda, det är en lång dag och det är tufft att springa dom där 42 kilometrarna på slutet man vet det nu. Men med rätt förberedelser och med rätt tankar går det väldigt mycket lättare!

img_3997

It’s all in your head!!

Johanna