Tredje gången gillt, lopprapport

Aldrig mer Ironman! Det sa jag i alla fall till mig själv 100 gånger under löpningen och ett par gånger under simningen.

04:15 ringer klockan på lördag morgon och det är dags att gå upp och äta frukost, det ösregnar ute. Vad håller vi på med tänker jag.

Jag bor i ett stort hus på Öland tillsammans med tre andra Roosters, ”riktiga” tuppar, hönor, katt och vår lilla hund. Ett riktigt zoo.

När vi väl kommer in till Kalmar slutar det regna och allt känns lite bättre. Johanna och jag går tillsammans ner till simstarten, vi håller om varandra, önskar varandra lycka till och sjunger nationalsången.

img_3009.jpg

Nu är det nära, jag har en förväntansfull känsla i kroppen och jag tycker det ska bli roligt (bara simningen är över).

IMG_3050foto: PETER IVANSSON

Simningen går helt ok, förutom att jag blir påsimmad ett par gånger, känner flera maneter och har sjögräs i ansiktet…. hatar detta! Kommer äntligen upp efter 1:12. Träffar Johanna i ombytes tältet, det ser ut som hon har varit i ett krig, eller släckt en brand! Helt svart i ansiktet! Frågar henne vad hon har gjort? Du då, säger hon. Såg tydligen likadan ut. Vattnet var INTE fräscht!

Äntligen cykel! Denna grenen gillar jag. 18 mil framför mig. Vi ska över bron till Öland. Det går lätt i början, vi har go vind i ryggen och det går ganska fort. Men när vi vänder och ska korsa Öland får vi stark vind rakt i nyllet och det blir riktigt tungt.

IMG_3047
foto: PETER IVANSSON

Jag cyklar på 5:29 och jag känner i låren att det har tagit ganska hårt. Undra hur löpningen kommer kännas efter detta.

img_3007.jpg

Benen känns sådär, men det glömmer jag för en stund, i alla fall när mamma plötsligt hänger med 😜. Underbart med engagerad publik!

Löpningen blir en kamp mot hjärnan. Jag mår egentligen helt ok, förutom att jag är lite stum, jag tänker flera gånger att detta är för långt och jag vill inte utsätta mig för det här någon mer gång. Egentligen vet jag inte varför jag ”tappar det” jag har bara inte den där bästa känslan för vad jag håller på med. Jag börjar gå i depåerna och sen går jag lite här och där.

IMG_3046
foto: PETER IVANSSON

Äntligen sista varvet, möter nära och kära som hejar, tänk att så lite kan göra så mycket! Häng i nu Mia, tänker jag, gå inte mer nu utan bit ihop.
Jag kämpar på i 4:05 timmar och tillslut kommer upploppet och den fantastiska röda mattan och jag får höra de magiska orden ”Anna-Maria, you are an Ironman” .
Nu är man euforiskt, lycklig, stolt och lättad. Och man glömmer snabbt hur jobbigt man har haft det under dagen. Totalt tog hela loppet 10:52 timmar.

Man har ju haft lång tid på sig under dagen och fundera på vilka tider som eventuellt skulle vara rimliga för att kvala till Hawaii. Och jag var helt säker på att min tid inte skulle vara i närheten så jag kollade aldrig min placering.
Några timmar senare på kvällen ringer min vän Lollo och gratulerar till 3:e platsen. Vad säger du? Är det sant, kom jag trea. Nu blev jag riktigt glad 😁 och tanken på Hawaii levde ju lite ändå!

img_3030.jpg

Men det blev inget Hawaii, en slot delades ut i min agegroup och den tog tvåan från Italien så jag fick vara nöjd med att gå upp på prispallen. Och det var jag verkligen!

Trots detta säger jag fortfarande, ALDRIG mer Ironman! (Undra om det håller i sig 😉)

Detta är det sista jag skriver här, så TUSEN TACK för allt pepp och hejarop, Ni anar inte vad det har gett mig! TACK! 😘

Mia

 

 

 

19 dagar kvar, nu är det toppning

Att toppa formen är inte det lättaste. I stora drag handlar det om att minska på volymen men bibehålla intensiteten.
Men hur ska man veta hur man ska lägga upp det och vad som passar en bäst? Vi är ju alla så olika, och svarar olika bra på olika upplägg.

Johanna och jag har valt att följa ett schema som vi har gjort tidigare och det har känts bra för oss, så varför ändra på det nu.

image

Idag är det dag 19 och då blev det ett pass på inomhuscykeln.

10 min uppvärmning
6 min hårt
5 min hårt
4 min hårt
3 min hårt
2 min hårt
1 min hårt
1,5 min vila mellan varje intervall
10 min nedvarvning

Att vara i bra form inför en Ironman handlar till stor del också om den mentala inställningen. Att orka genomföra hela loppet enligt plan förutsätter att man har huvudet med sig.
Det viktiga för mig är följa toppningen så jag kan ställa mig på startlinjen och veta att jag har gjort läxan och sen gäller det bara att ta fram sin målbild 🙂

image

Snart ses vi i Kalmar!

Mia

Halmstad triathlon Lopprapport

I helgen var det triathlon i Halmstad, halva Ironman distansen.

Jag hade anmält mig innan jag blev skadad och när jag visste att jag hade en stressfraktur så tänkte jag såklart att Halmstad kommer inte att bli av.

Men när det väl närmade sig och min skada läkte fint så bestämde jag mig för att simma och cykla i alla fall och bryta till löpningen.

Men jag fullföljde, med en löpplan som jag kommunicerat med fotspecialisten. Detta blev en ny utmaning för mig.

IMG_2024

IMG_2025
foto: PETER IVANSSON

Dax för start! Simning i Nissan, som förra året bara var medströms.

Men så var det INTE i år! Nu skulle vi börja och sluta våra totalt 1900m i motströms. Det var förfärligt i starten, det var trångt, kallt och jag fick slag överallt. Hade panik och ville bara upp ur skiten!

Jag tänkte faktiskt att triathlon är inte min grej och varför utsätter jag mig för detta? Tänkte också att jag måste träna simning på andra plaster än i bassäng framöver… detta håller inte om jag ska fortsätta.

Men när vi väl fick medströms igen kändes det bättre och jag kom tillslut upp som femte tjej på en tid nära 34 min.

Det bästa med att simma och få så negativa tankar är att få komma upp ur vattnet och sätta sig på cykeln, trots att det är 9 mil man ska trampa så kan man andas när man vill och det är ingen annan som stör runt om kring.

träning-11
foto: LOUISE VIDELYCK

Jag gillar cykling! 2,35 tog det, och jag kom in som tredje tjej.

På löpningen var min plan att springa lugnt och gå mycket och det gjorde jag!

IMG_2048foto: PETER IVANSSON

Det var första gången jag gjorde ett lopp och tyckte att löpningen var hur härlig som helst.
När det gick uppför eller nerför gick jag och där emellan sprang jag i ett långsamt och behagligt tempo, jag är så nöjd med att jag verkligen lyssnade på kroppen hela tiden och kände inget i min skada. 2,12 tog det att ta sig igenom 2,1 mil. Höll mig (nästan) till planen 😉

Hela loppet tog 5,25 och jag slutade totalt på en sjätte plats av alla tjejer som räckte till en andra plats i min age group 🙂

IMG_2028

Kul med prispall, men mest glad är jag över att foten känns bra.
Kalmar nästa!

Mia

 

Träningshelg

Med ca 3 månader kvar till IM Kalmar är det dags att steppa upp träningsmängden.

Vi började fredagen med ett simpass där Johanna hade gjort ett teknikpass åt oss. Det var länge sedan jag fokuserade på tekninken och det var välbehövligt.

Sen gav vi oss iväg på tempocyklarna.

Första gången sen IM i Holland för mig, det var på tiden. Det blev en runda i solsken på två timmar.

Sen var det löpning. 1 mil hade vi bestämt.

IMG_0860

Johanna hade koll på distansen och vi sprang inte en meter extra. (Tänk så mycket som sitter i huvudet)

Tidigt på lördag morgon åker vi till Falkenberg. Där möter vi upp ett gäng Rooster triathleter som bor tillsammans för en träningshelg.

Vi börjar med simning på Klitterbadet.

IMG_0863

Andreas Ask, som är fixaren bakom hela helgen har satt ihop ett riktigt bra simpass. Som vanligt flyter allt på bra när han är inblandad, grymt!

IMG_0867

Ett hårt och utvecklande simpass för min del.

Nu väntar cykling med tempocyklarna igen.

IMG_0870

Både Johanna och jag känner av gårdagen i benen, det käns stumt, särskilt i motvinden.

Det är på håret att vi orkar hålla oss kvar och hänga på de starka grabbarna som ligger längst fram och tar vinden och dessutom ser helt oberörda ut!

IMG_0869

Vi cyklade till Tylösand för ett kortare stopp och vände tillbaka hem igen. Vi fick ihop nästan 12 mil.

Väl tillbaka stod löpning på schemat. 15 kilometer skulle de andra springa men Johanna och jag var slitna och tyckte 10 kilometer kunde räcka. Men efter 3 kilometer får jag lite känningar i foten och Johanna är inte sen på att vända och gå tillbaka med mig. Man ska ju lyssna på kroppen….

IMG_0871

Idag tränar vi på varsitt håll. Jag hade som plan att springa ett längre pass men med tanke på foten så cyklar jag en sväng istället och avslutar med att testa foten med kortare löpning och löpstyrka istället.

Och det gjorde jag tillsammans med hela familjen och en och en halv familj till.

 

Bra jobbat idag och en perfekt avslutning på denna träningshelg!

Mia

Konditionsträning…

Att konditionsträna, ska det vara så svårt? Jag vet inte riktigt hur jag funkar, men jag älskar att leva just nu och lära nytt! Jag har börjat jobba som spinningsinstruktör och spinning för mig har varit lite kör tills du dör…. Men med kunskap kommer förändringar, att träna på rött (90-100% av maxpuls) är extremt påfrestande för kroppen och kräver lååång återhämtning, att tröskelträna däremot kräver kort vila och gör kroppen effektiv på att ta hand om mjölksyra, grymt!!! Här lägger jag mycket fokus just nu!

Sedan kommer vi till det här med våra tre grenar! Både Mia & jag känner att löpningen är vår svagaste länk och i veckan fick jag mail från ironmanorganisationen om tipps på kombinationspass cykel/löpning! Kul! Måste provas! Nu är två pass testade lite lätt modifierade. (Kaffe istället för avjogg tex. säg inte det till någon)

Pass nummer 1!

Tröskelpass cykel och sedan löpning, 12 st tvåminutare som började i distansfart och slutade 30 sek snabbare än tänkt tävlingsfart. En minut vila mellan.

Pass nummer 2!

Tröskelpass cykel (egentligen distans i dryga 90 min) och sedan 10 st tusingar ca 30 sek snabbare än tänkt tävlingsfart med 30-60 sek vila mellan.

Vädret var strålande, tidigare på dagen!!!!!!

IMG_4283Verkligheten var stenhårt hagel rätt på näsan!

IMG_4284Men inget slår känslan efter ett avklarat pass!

Johanna!

BTD

BTD, vad är det? En ny träningsform!

Nej då, det är en träningsdag som ordförande Ask har döpt till Big Training Day.

Jag kollade vädret tidigare i veckan och de lovade fint väder så jag bestämde mig för att hänga med.
Vi skulle börja dagen med att simma i Falkenberg på Klitterbadet för att sedan springa en runda och sen skulle vi åka tillbaka till Varberg för att ta ut racercyklarna och cykla ett par timmar.

Kajsa och Sara kommer på morgonen för att hämta upp mig och vädret är inte alls roligt!
IMG_0287

Det är svårt att bli motiverad i detta vädret när man vet att man ska hålla på och träna hela dagen. Det positiva är att jag ska hänga med 8 härlig människor!

Andreas hade förberett ett simpass och det var riktigt jobbigt men väldigt kul!

IMG_0293

Vi simmade 3600 m (Andreas hade lite otur med räkningen så han trodde passet var på 3000m 🙂 )

Vi hade två banor och jag simmade med Ask och Larsson och vi jagade varandra och det var riktigt grisigt men det är fostrande tänker vi 🙂
Vi avlutar med att KRIGA, alla på samma bana och det är händer och fötter överallt.

Sen sprang vi ca 1,3 mil tror jag och denna gren behöver jag verkligen träna mer på för jag tyckte det var tungt….

IMG_0299

Bästa beslutet på hela dagen var att vi valde att äta lunch på Standbaden.

IMG_0303
Här hade vi det lyxigt! (Tror Peter är lite trött bara)

Sen var det dags för racercyklarna. Och nu kom äntligen solen. Vi cyklade ca två timmar och det blåste riktigt mycket på hemvägen.

Jag försökte ta kort men det blåste så mycket så det gick inte så bra…

Tack Ask för allt fix och tack alla som var med och gjorde denna dagen värd att lägga på minnas kontot 🙂

Mia

Distans!

I helgen körde jag Vasaloppsspinning i dryga fyra timmar på cykeln! Jag gillar distansträning!

DSC00745(Kom nu våren, längtar efter detta….)

Men vad händer i kroppen? Vi förbättrar den lokala kapaciteten, vi får fler mitokondrier (energifabriker) och fler kapillärer (kommer med syre) i våra muskler, vi kan skapa mer energi med andra ord. Distanspass skall vara basen i träningen, distanspassen gör oss tåliga, distanspassen lär kroppen använda fett som bränsle, fett har vi massor utav. Känslan i ett distanspass skall vara precis under något ansträngande, eller så går du till en testklinik som tar reda på vilken puls just du ska ha! Ett distanspass skall vara två timmar eller längre, distanspass skapar väldigt mycket välmåendehormoner, distanspass gör dig stresstålig, jag tror bestämt jag älskar distanspass, måste se till att göra det oftare!

Johanna

2016 års sammanfattning

Först tänkte jag att det finns inte så mycket att sammanfatta för 2016. Det känns inte som jag har gjort så mycket och att jag bara har varit skadad.

Jag hade ett stort mål och det var IronMan i Maastricht, det gick ju som det gick….

Men med en kort reflektion har jag ju gjort några lopp och dom har ju gått ganska bra 🙂

Året började med ett cykelläger på Mallis, många mil blev det på en vecka.

Det var hur kul som helst och väldig bra grund för min träning på racercykel särskillt med tanke på vårt högt uppsatta Vätternrundamål.

Vi skulle cykla runt sjön på 7:45, en tid som jag hade STOR respekt för.

Vi fick ett riktigt skitväder nästan hela rundan och kom till slut i mål på 7:47.

På bilderna ser det ut som vi har haft det riktigt bra, men det hade vi inte!
Med dom förutsättningarna var jag otroligt nöjd med både min egen insats och gruppens! Som vi körde! Vilket gäng! Detta var min sjätte runda och nytt rekord.

Sen var det dags för sprinten i Varberg. Ett lopp som är kort och ändå så jobbigt! Detta är första gången jag simmar i det svenska havet (den enda gången för året också faktiskt). Det är inte min grej.

Simningen gick skit dåligt, cyklingen gick bra och löpningen var bara jobbig! Johanna jagade mig och när hon var ikapp sprang vi tillsammans in i mål, ingen vågade utmana. Vi vann båda våra åldersgrupper 🙂

Nästa lopp var Varbergsloppet (1 mil löpning) som jag sprang tillsammans med Handelsbanken.img_1595

Detta var mitt fjärde lopp, jag sprang på 44:30, rekord för mig.

Nu var det dags för genrepet inför Maastricht, en halv IronMan distans i Halmstad. Det var dåligt väder och varken jag eller Johanna var särskilt sugna på att starta, men det är ju bara att göra! Det positiva för min del var att simningen var i Nissan och det gillar jag mycket mer än havet.

Simningen gick långt över förväntan. Även cyklingen gick väldigt bra.

Efter 9 mil var det in i depå och växla till löpningen, där hör jag hur folk ropar:
– här kommer första tjejen. Jag fattar ingenting, är jag först? Av alla?

Jag springer iväg och snart kommer det en cyklist och lägger sig framför mig och håller vägen fri. Han peppar mig och säger att jag är först…..Herregud tänker jag, vad håller dom andra på med?

img_1466img_1460

Jag och ledarcyklisten, Alexander, pratar en hel del (eller så mycket som jag orkar) tills jag blir omsprungen av tjejen som vinner. Jag hade inte en chans att hänga på henne.

Jag kommer i mål på 4:51, och slutar totalt 2:a av alla tjejer.

Att jag har fått springa med ledarcykel och fått stå på pallen får jag lägga som ett härligt kapitel i min karriär för det kommer nog aldrig att hända igen.

I god form och med höga förväntningar åker detta härliga gäng till Holland för att göra vår andra Ironman.

img_1806

Förutsättningarna ser bra ut, vädret är ok och vi ska simma i en kanal.

Vi provcyklar banan en bit och cyklar i några backar som vi tror är de värsta. Det visar sig sedan att dessa backar var ingenting jämfört med resten av banan.

img_1851

Nu var det dags för årets stora mål!
Simningen i kanalen gick väldigt bra (simmade på 1:06). Cyklingen visade sig vara väldigt jobbig, det var upp och det var ner och det var 90° kurvor hela tiden. Dessutom var det regn och kullersten på stora delar av banan. Man tappade liksom glädjen av att cykla och dessutom vurpade jag efter 9 mil. Det tog 5:50 att cykla.

In i växlingsområdet och skifta till löparskor. Jag ligger tvåa här i min åldersgrupp, jag vet att jag har en stark tjej som jagar mig på löpningen.
Jag kommer bara ett par kilometer innan det smäller till i min fot och jag kan inte springa längre. Jag börja gå och då kommer min konkurrent och springer om mig i värdens fart.

Jag måste nog bryta tänker jag, det gör så ont! Men så tänker jag på gänget som jag är där med och jag vill verkligen hänga med dem i målet. Det är bara att bita ihop. Jag tar mig haltandes igenom maran på 4:46 och slutar till slut på 8:de plats.

img_1914

Det blev en riktig besvikelse och inte i närheten av att kvala till Hawaii, men ändå en sån lättnad av att vara i mål.

img_2310
Foto: LOUISE VIDELYCK

Hälsporren jag drog på mig är efter några månaders vila riktigt bra och nu väntar nya utmaningar. Jag och Johanna har spännande uppdrag på gång och jag ser fram emot 2017!

Kalmar nästa 🙂

Mia

Gott nytt sport/hälsoår!

Dagen innan nyårsafton är en fredag och då är det simning på schemat.
06:30 köar det folk utanför simhallen, och när dörrarna öppnas är det full fart in, en del verkar tro att de inte får simma om de inte får ”sin” bana….

För mig är det alltid lika segt att gå upp och komma iväg, men när man väl träffar kompisarna som man bestämt med dagen innan blir allt så mycket lättre, tur man har er!

img_3400

Igår var jag på ett spinningpass som Johanna höll i, det var grymt bra! Jag frågade om hon skulle med på simningen idag, men hon skulle med nästa år…..;)

Peter är alltid i simhallen på fredagar och chef över simpassen. Idag blev det ett kortare pass, det innebär inte att det är lättare utan då ska det gå fortare…. puh vad jobbig han är!

img_3399

Ju längre vilan är, ju fortare ska man simma!

img_3397

Igår var jag som sagt på spinning med Johanna som var instruktör (vilken tur jag har som har en vän och kollega som är både Personlig tränare och instruktör).
Vi körde ett pulspass med intervaller och 60-talsmusik. Johanna visste mitt nummer på pulsbandet så jag kunde ju inte lata mig…..men det var bra! Jag tog i ordentligt och fick till och med träningsvärk.

img_3394

Gott Nytt sport/hälsoår alla glada motionärer eller elitmotionärer eller vad ni nu vill kalla Er!

Mia

Att komma igång, IGEN!

Dax att börja förbereda sig för Ironman nummer tre! Hur ska det gå till? Efter Ironman i Maastricht var vi rätt sargade.

img_3582

Både Mia och jag har nu vilat en längre tid TRE månader närmare bestämt, Mia har tagit hand om sin fot och jag har bara njutit av den lilla träningen jag har gjort, tränat för hälsa helt enkelt!

Men en Ironman gör man inte på gamla meriter och varken Mia eller jag tränar om vi inte har en plan, och nu är planen äntligen satt!

Ett kvalitetspass löpning, cykel och simning i veckan, sedan ett distanspass löpning eller cykel och på det ett styrkepass i gymmet.

Sedan är det viktigt att ha en mental plan och en målbild och jag har inte riktigt fått till den än.

image(Skulle kunna vara den här…)

Att göra en tredje Ironman har faktiskt gett mig lite vånda, det är en lång dag och det är tufft att springa dom där 42 kilometrarna på slutet man vet det nu. Men med rätt förberedelser och med rätt tankar går det väldigt mycket lättare!

img_3997

It’s all in your head!!

Johanna