Tredje gången gillt, lopprapport

Aldrig mer Ironman! Det sa jag i alla fall till mig själv 100 gånger under löpningen och ett par gånger under simningen.

04:15 ringer klockan på lördag morgon och det är dags att gå upp och äta frukost, det ösregnar ute. Vad håller vi på med tänker jag.

Jag bor i ett stort hus på Öland tillsammans med tre andra Roosters, ”riktiga” tuppar, hönor, katt och vår lilla hund. Ett riktigt zoo.

När vi väl kommer in till Kalmar slutar det regna och allt känns lite bättre. Johanna och jag går tillsammans ner till simstarten, vi håller om varandra, önskar varandra lycka till och sjunger nationalsången.

img_3009.jpg

Nu är det nära, jag har en förväntansfull känsla i kroppen och jag tycker det ska bli roligt (bara simningen är över).

IMG_3050foto: PETER IVANSSON

Simningen går helt ok, förutom att jag blir påsimmad ett par gånger, känner flera maneter och har sjögräs i ansiktet…. hatar detta! Kommer äntligen upp efter 1:12. Träffar Johanna i ombytes tältet, det ser ut som hon har varit i ett krig, eller släckt en brand! Helt svart i ansiktet! Frågar henne vad hon har gjort? Du då, säger hon. Såg tydligen likadan ut. Vattnet var INTE fräscht!

Äntligen cykel! Denna grenen gillar jag. 18 mil framför mig. Vi ska över bron till Öland. Det går lätt i början, vi har go vind i ryggen och det går ganska fort. Men när vi vänder och ska korsa Öland får vi stark vind rakt i nyllet och det blir riktigt tungt.

IMG_3047
foto: PETER IVANSSON

Jag cyklar på 5:29 och jag känner i låren att det har tagit ganska hårt. Undra hur löpningen kommer kännas efter detta.

img_3007.jpg

Benen känns sådär, men det glömmer jag för en stund, i alla fall när mamma plötsligt hänger med 😜. Underbart med engagerad publik!

Löpningen blir en kamp mot hjärnan. Jag mår egentligen helt ok, förutom att jag är lite stum, jag tänker flera gånger att detta är för långt och jag vill inte utsätta mig för det här någon mer gång. Egentligen vet jag inte varför jag ”tappar det” jag har bara inte den där bästa känslan för vad jag håller på med. Jag börjar gå i depåerna och sen går jag lite här och där.

IMG_3046
foto: PETER IVANSSON

Äntligen sista varvet, möter nära och kära som hejar, tänk att så lite kan göra så mycket! Häng i nu Mia, tänker jag, gå inte mer nu utan bit ihop.
Jag kämpar på i 4:05 timmar och tillslut kommer upploppet och den fantastiska röda mattan och jag får höra de magiska orden ”Anna-Maria, you are an Ironman” .
Nu är man euforiskt, lycklig, stolt och lättad. Och man glömmer snabbt hur jobbigt man har haft det under dagen. Totalt tog hela loppet 10:52 timmar.

Man har ju haft lång tid på sig under dagen och fundera på vilka tider som eventuellt skulle vara rimliga för att kvala till Hawaii. Och jag var helt säker på att min tid inte skulle vara i närheten så jag kollade aldrig min placering.
Några timmar senare på kvällen ringer min vän Lollo och gratulerar till 3:e platsen. Vad säger du? Är det sant, kom jag trea. Nu blev jag riktigt glad 😁 och tanken på Hawaii levde ju lite ändå!

img_3030.jpg

Men det blev inget Hawaii, en slot delades ut i min agegroup och den tog tvåan från Italien så jag fick vara nöjd med att gå upp på prispallen. Och det var jag verkligen!

Trots detta säger jag fortfarande, ALDRIG mer Ironman! (Undra om det håller i sig 😉)

Detta är det sista jag skriver här, så TUSEN TACK för allt pepp och hejarop, Ni anar inte vad det har gett mig! TACK! 😘

Mia

 

 

 

19 dagar kvar, nu är det toppning

Att toppa formen är inte det lättaste. I stora drag handlar det om att minska på volymen men bibehålla intensiteten.
Men hur ska man veta hur man ska lägga upp det och vad som passar en bäst? Vi är ju alla så olika, och svarar olika bra på olika upplägg.

Johanna och jag har valt att följa ett schema som vi har gjort tidigare och det har känts bra för oss, så varför ändra på det nu.

image

Idag är det dag 19 och då blev det ett pass på inomhuscykeln.

10 min uppvärmning
6 min hårt
5 min hårt
4 min hårt
3 min hårt
2 min hårt
1 min hårt
1,5 min vila mellan varje intervall
10 min nedvarvning

Att vara i bra form inför en Ironman handlar till stor del också om den mentala inställningen. Att orka genomföra hela loppet enligt plan förutsätter att man har huvudet med sig.
Det viktiga för mig är följa toppningen så jag kan ställa mig på startlinjen och veta att jag har gjort läxan och sen gäller det bara att ta fram sin målbild 🙂

image

Snart ses vi i Kalmar!

Mia

Halmstad triathlon Lopprapport

I helgen var det triathlon i Halmstad, halva Ironman distansen.

Jag hade anmält mig innan jag blev skadad och när jag visste att jag hade en stressfraktur så tänkte jag såklart att Halmstad kommer inte att bli av.

Men när det väl närmade sig och min skada läkte fint så bestämde jag mig för att simma och cykla i alla fall och bryta till löpningen.

Men jag fullföljde, med en löpplan som jag kommunicerat med fotspecialisten. Detta blev en ny utmaning för mig.

IMG_2024

IMG_2025
foto: PETER IVANSSON

Dax för start! Simning i Nissan, som förra året bara var medströms.

Men så var det INTE i år! Nu skulle vi börja och sluta våra totalt 1900m i motströms. Det var förfärligt i starten, det var trångt, kallt och jag fick slag överallt. Hade panik och ville bara upp ur skiten!

Jag tänkte faktiskt att triathlon är inte min grej och varför utsätter jag mig för detta? Tänkte också att jag måste träna simning på andra plaster än i bassäng framöver… detta håller inte om jag ska fortsätta.

Men när vi väl fick medströms igen kändes det bättre och jag kom tillslut upp som femte tjej på en tid nära 34 min.

Det bästa med att simma och få så negativa tankar är att få komma upp ur vattnet och sätta sig på cykeln, trots att det är 9 mil man ska trampa så kan man andas när man vill och det är ingen annan som stör runt om kring.

träning-11
foto: LOUISE VIDELYCK

Jag gillar cykling! 2,35 tog det, och jag kom in som tredje tjej.

På löpningen var min plan att springa lugnt och gå mycket och det gjorde jag!

IMG_2048foto: PETER IVANSSON

Det var första gången jag gjorde ett lopp och tyckte att löpningen var hur härlig som helst.
När det gick uppför eller nerför gick jag och där emellan sprang jag i ett långsamt och behagligt tempo, jag är så nöjd med att jag verkligen lyssnade på kroppen hela tiden och kände inget i min skada. 2,12 tog det att ta sig igenom 2,1 mil. Höll mig (nästan) till planen 😉

Hela loppet tog 5,25 och jag slutade totalt på en sjätte plats av alla tjejer som räckte till en andra plats i min age group 🙂

IMG_2028

Kul med prispall, men mest glad är jag över att foten känns bra.
Kalmar nästa!

Mia

 

Skadan läker 😀

Nu är det sex veckor sen jag skadade mig och röntgen visar att skadan läker bra och jag har fått börja springa igen.

IMG_1718Tycker egentligen inte att löpning är superkul men det är märkligt vad gärna jag har velat springa när jag inte har kunnat.

Nu har jag fått nya skor med mycket dämpning och special ilägg som ska hjälpa mina fötter att fördela belastningen och jag måste säga att det känns riktigt bra. Men som min läkare sa så är detta en chansning och jag är beredd på att det kanske inte håller.

Nu är det mycket rehabövningar på schemat och jag ska springa varannan dag med lika mycket promenad i passet som löpning. Jag ökar löppassen med 10 min per gång.

IMG_1715

Efter att träffat fotspecialister och gjort grundliga stilstudier kan jag nu allt om mina fötter. Hur dom är uppbyggda, hur de hanterar belastningen och hur löpsteget påverkar dem. Och efter all denna information är jag faktiskt förvånad över att jag inte har fler skador…. ibland är det nog bättre att inte veta!

Mia

 

Träningshelg

Med ca 3 månader kvar till IM Kalmar är det dags att steppa upp träningsmängden.

Vi började fredagen med ett simpass där Johanna hade gjort ett teknikpass åt oss. Det var länge sedan jag fokuserade på tekninken och det var välbehövligt.

Sen gav vi oss iväg på tempocyklarna.

Första gången sen IM i Holland för mig, det var på tiden. Det blev en runda i solsken på två timmar.

Sen var det löpning. 1 mil hade vi bestämt.

IMG_0860

Johanna hade koll på distansen och vi sprang inte en meter extra. (Tänk så mycket som sitter i huvudet)

Tidigt på lördag morgon åker vi till Falkenberg. Där möter vi upp ett gäng Rooster triathleter som bor tillsammans för en träningshelg.

Vi börjar med simning på Klitterbadet.

IMG_0863

Andreas Ask, som är fixaren bakom hela helgen har satt ihop ett riktigt bra simpass. Som vanligt flyter allt på bra när han är inblandad, grymt!

IMG_0867

Ett hårt och utvecklande simpass för min del.

Nu väntar cykling med tempocyklarna igen.

IMG_0870

Både Johanna och jag känner av gårdagen i benen, det käns stumt, särskilt i motvinden.

Det är på håret att vi orkar hålla oss kvar och hänga på de starka grabbarna som ligger längst fram och tar vinden och dessutom ser helt oberörda ut!

IMG_0869

Vi cyklade till Tylösand för ett kortare stopp och vände tillbaka hem igen. Vi fick ihop nästan 12 mil.

Väl tillbaka stod löpning på schemat. 15 kilometer skulle de andra springa men Johanna och jag var slitna och tyckte 10 kilometer kunde räcka. Men efter 3 kilometer får jag lite känningar i foten och Johanna är inte sen på att vända och gå tillbaka med mig. Man ska ju lyssna på kroppen….

IMG_0871

Idag tränar vi på varsitt håll. Jag hade som plan att springa ett längre pass men med tanke på foten så cyklar jag en sväng istället och avslutar med att testa foten med kortare löpning och löpstyrka istället.

Och det gjorde jag tillsammans med hela familjen och en och en halv familj till.

 

Bra jobbat idag och en perfekt avslutning på denna träningshelg!

Mia

Löpvecka

Denna veckan har vi haft fokus på löpning.
Vi startade måndagen med ett distanspass på 10km i behaglig fart, vi höll ett ”lyssna på kroppen” tempo.

På tisdagen var det dags för ett intervallpass:

Uppvärmning 2km
Koordinationslopp 5X60m (tänk på tekniken men håll hög fart)
2X5km med 5 min vila mellan, här höll jag en fart kring 4:50-5:00 min tempo.
Nedjogg 2km

På onsdagen var det vila 🙂

På torsdagen var det intervall igen:

Uppvärmning 2km
4X (90s-60s-30s) Vila 60s-45s-30s. Inte för snabbt i början, starkast mot slutet.
Nedjogg 2km

Detta passet går fort, det blev ca 8km löpning totalt.

Äntligen fredag, inte ett moln och nästan ingen vind!

image

Vi startade dagen med ett spinningpass. Vi hade pulsband på oss och Johanna kunde se min puls och jag kunde se hennes. Jag tog inte i särskilt mycket, men det gjorde hon! Starkt!
Efter spinningen sprang vi 8km i behaglig fart och sen styrketränade vi en kort stund ca 20 min (ben och bål).

På lördagen var det dags för det långa distanspasset, 33km.

Johanna som är den mest kloka av oss tycker inte att vi är redo för den distansen än. Vi är inte där Mia, säger hon övertygande! Det står ju i planen säger jag…. men med lite eftertanke så håller jag med henne och vi bestämmer oss för 23km med de sista 4km i tröskeltempo.

Vi träffas kl 7 på morgonen och springer vår första mil tillsammans med Andreas och ett par till. Andreas är nämligen mitt uppe i sina ULTRAINTERVALLER! Han springer 1 mil var tredje timma under ett dygn…… (här går det inte att komma och klaga på något, allt man ev kände skulle i så fall Andreas känna mycket mer av). Han var inne på sin sjätte mil, sjukt imponerade!

IMG_0481

Vi lämnar gänget efter 1 mil och fortsätter själva. Efter 1,9 mil ska vi öka farten och hålla tröskeltempo i fyra kilometer. Johanna säger: ska vi springa i typ 5:30 tempo då? Nä, säger jag lite försiktigt det ska vara ansträngande… ok, säger hon vi kör egen fart, inte ihop, utan vi går på känsla. Ok, tänker jag, 5 minuters tempo ska jag nog orka i alla fall.

Vi ökar farten tillsammans och plötsligt drar Johanna upp ett tempo som är mycket ansträngande och jag kollar på klockan, 4:20 står det!

Vad du springer fort säger jag (med en ton där jag hoppas att hon ska dra ner tempot) men hon svarar bara att jag är inne i ett flow…. Ok tänker jag, här är det bara att bita ihop och hänga med!

Och det gjorde jag, men shit vad trött jag var!

Med 1km nedjogg sprang vi totalt 2,4 mil.

Tack, för den uttömningen! Nu väntar några dagars vila!

Mia

Distanspass, kroppen, knoppen och träningsklockan…

Distanspass stod på schemat!

Solen sken och känslan skall vara behaglig hela passet, härligt! Jag har hört mig själv säga det väldigt många gånger. -Titta inte på farten eller distansen, gå på känsla, det är tiden som tar dig och det är tiden som är viktig.

Vi tittade inte så mycket på farten idag men jag ljuger om jag inte säger att det var mer än en gång…

bloggjohanna-13

Däremot tittade vi sjukt mycket på tiden, två timmar var bestämt, första timman är alltid skön sedan kommer det krypandes på något sätt. -Mia! Tänk att vi springer 4,2 mil i slutet på en Ironman! Jag är faktiskt imponerad av att jag klarar det med tanke på hur det känns just nu! Mia höll såklart med. -Tiden Mia, hur länge till ska vi springa? -37 min. -Inte en meter längre! -Nej nej! -Det är den sista tiden på passet som är viktigast! -Jag vet, nu kör vi. -Japp nu fick jag lite extra motivation faktiskt!

100 meter från Mias hus har vi sprungit i exakt två timmar!

Johanna

Konditionsträning…

Att konditionsträna, ska det vara så svårt? Jag vet inte riktigt hur jag funkar, men jag älskar att leva just nu och lära nytt! Jag har börjat jobba som spinningsinstruktör och spinning för mig har varit lite kör tills du dör…. Men med kunskap kommer förändringar, att träna på rött (90-100% av maxpuls) är extremt påfrestande för kroppen och kräver lååång återhämtning, att tröskelträna däremot kräver kort vila och gör kroppen effektiv på att ta hand om mjölksyra, grymt!!! Här lägger jag mycket fokus just nu!

Sedan kommer vi till det här med våra tre grenar! Både Mia & jag känner att löpningen är vår svagaste länk och i veckan fick jag mail från ironmanorganisationen om tipps på kombinationspass cykel/löpning! Kul! Måste provas! Nu är två pass testade lite lätt modifierade. (Kaffe istället för avjogg tex. säg inte det till någon)

Pass nummer 1!

Tröskelpass cykel och sedan löpning, 12 st tvåminutare som började i distansfart och slutade 30 sek snabbare än tänkt tävlingsfart. En minut vila mellan.

Pass nummer 2!

Tröskelpass cykel (egentligen distans i dryga 90 min) och sedan 10 st tusingar ca 30 sek snabbare än tänkt tävlingsfart med 30-60 sek vila mellan.

Vädret var strålande, tidigare på dagen!!!!!!

IMG_4283Verkligheten var stenhårt hagel rätt på näsan!

IMG_4284Men inget slår känslan efter ett avklarat pass!

Johanna!

BTD

BTD, vad är det? En ny träningsform!

Nej då, det är en träningsdag som ordförande Ask har döpt till Big Training Day.

Jag kollade vädret tidigare i veckan och de lovade fint väder så jag bestämde mig för att hänga med.
Vi skulle börja dagen med att simma i Falkenberg på Klitterbadet för att sedan springa en runda och sen skulle vi åka tillbaka till Varberg för att ta ut racercyklarna och cykla ett par timmar.

Kajsa och Sara kommer på morgonen för att hämta upp mig och vädret är inte alls roligt!
IMG_0287

Det är svårt att bli motiverad i detta vädret när man vet att man ska hålla på och träna hela dagen. Det positiva är att jag ska hänga med 8 härlig människor!

Andreas hade förberett ett simpass och det var riktigt jobbigt men väldigt kul!

IMG_0293

Vi simmade 3600 m (Andreas hade lite otur med räkningen så han trodde passet var på 3000m 🙂 )

Vi hade två banor och jag simmade med Ask och Larsson och vi jagade varandra och det var riktigt grisigt men det är fostrande tänker vi 🙂
Vi avlutar med att KRIGA, alla på samma bana och det är händer och fötter överallt.

Sen sprang vi ca 1,3 mil tror jag och denna gren behöver jag verkligen träna mer på för jag tyckte det var tungt….

IMG_0299

Bästa beslutet på hela dagen var att vi valde att äta lunch på Standbaden.

IMG_0303
Här hade vi det lyxigt! (Tror Peter är lite trött bara)

Sen var det dags för racercyklarna. Och nu kom äntligen solen. Vi cyklade ca två timmar och det blåste riktigt mycket på hemvägen.

Jag försökte ta kort men det blåste så mycket så det gick inte så bra…

Tack Ask för allt fix och tack alla som var med och gjorde denna dagen värd att lägga på minnas kontot 🙂

Mia

Varför dessa löpintervaller?

Ja, jag vet ju svaret: För att bli snabbare och orka mer måste man flytta sina gränser för vad man klarar av, och genom att pressa sig själv dit så kommer man att lyckas.
Men det är ju så obehagligt så jag hittar gärna ursäkter till att slippa 🙂

Jag har haft ett par veckor nu där jag har lagt mycket tid på ridning och barnens aktiviter så jag har inte riktigt haft tid med mina tre grenar som jag behöver träna på. Och löpningen har jag lovat mig själv att fokusera lite extra på i vinter.

Idag när jag satt och drack en kopp kaffe innan jag skulle till stallet säger mina tjejer att det blir nog svårt att komma till Hawaii om du inte tränar…. shit vad det fick mig att bli motiverad.
Jag hade 1,5 timme på mig innan jag skulle vidare så jag byter om snabbt och springer iväg!

img_0102

Denna kylan och detta underlaget är verkligen inte min grej, jag gillar vår, sommar, värme och grönt! Men med bra musik i öronen och en plan på passet går det ganska bra ändå, och jag vet ju hur bra man mår efteråt.

Mitt intervallpass blev:

Uppvärmning 2 km

4 X 100m koordinationlopp (springa sitt snabbaste men med bibehållen teknik)

5 min tröskelfart (4:20 tempo)

15 X 1 min (4:00-4:10 tempo) 45 sek ”gåvila” mellan varje

5 min tröskelfart (4:20 tempo) Denna var riktigt jobbig

Nedjogg 2 km

img_0069

Totalt blev det 13 km på slingan. Hade jag räknat varven hade jag tröttnat efter 1 varv men när jag har ett pass att följa blir det mycket roligare 🙂 och jag vet ju varför!

Mia