Tredje gången gillt, lopprapport

Aldrig mer Ironman! Det sa jag i alla fall till mig själv 100 gånger under löpningen och ett par gånger under simningen.

04:15 ringer klockan på lördag morgon och det är dags att gå upp och äta frukost, det ösregnar ute. Vad håller vi på med tänker jag.

Jag bor i ett stort hus på Öland tillsammans med tre andra Roosters, ”riktiga” tuppar, hönor, katt och vår lilla hund. Ett riktigt zoo.

När vi väl kommer in till Kalmar slutar det regna och allt känns lite bättre. Johanna och jag går tillsammans ner till simstarten, vi håller om varandra, önskar varandra lycka till och sjunger nationalsången.

img_3009.jpg

Nu är det nära, jag har en förväntansfull känsla i kroppen och jag tycker det ska bli roligt (bara simningen är över).

IMG_3050foto: PETER IVANSSON

Simningen går helt ok, förutom att jag blir påsimmad ett par gånger, känner flera maneter och har sjögräs i ansiktet…. hatar detta! Kommer äntligen upp efter 1:12. Träffar Johanna i ombytes tältet, det ser ut som hon har varit i ett krig, eller släckt en brand! Helt svart i ansiktet! Frågar henne vad hon har gjort? Du då, säger hon. Såg tydligen likadan ut. Vattnet var INTE fräscht!

Äntligen cykel! Denna grenen gillar jag. 18 mil framför mig. Vi ska över bron till Öland. Det går lätt i början, vi har go vind i ryggen och det går ganska fort. Men när vi vänder och ska korsa Öland får vi stark vind rakt i nyllet och det blir riktigt tungt.

IMG_3047
foto: PETER IVANSSON

Jag cyklar på 5:29 och jag känner i låren att det har tagit ganska hårt. Undra hur löpningen kommer kännas efter detta.

img_3007.jpg

Benen känns sådär, men det glömmer jag för en stund, i alla fall när mamma plötsligt hänger med 😜. Underbart med engagerad publik!

Löpningen blir en kamp mot hjärnan. Jag mår egentligen helt ok, förutom att jag är lite stum, jag tänker flera gånger att detta är för långt och jag vill inte utsätta mig för det här någon mer gång. Egentligen vet jag inte varför jag ”tappar det” jag har bara inte den där bästa känslan för vad jag håller på med. Jag börjar gå i depåerna och sen går jag lite här och där.

IMG_3046
foto: PETER IVANSSON

Äntligen sista varvet, möter nära och kära som hejar, tänk att så lite kan göra så mycket! Häng i nu Mia, tänker jag, gå inte mer nu utan bit ihop.
Jag kämpar på i 4:05 timmar och tillslut kommer upploppet och den fantastiska röda mattan och jag får höra de magiska orden ”Anna-Maria, you are an Ironman” .
Nu är man euforiskt, lycklig, stolt och lättad. Och man glömmer snabbt hur jobbigt man har haft det under dagen. Totalt tog hela loppet 10:52 timmar.

Man har ju haft lång tid på sig under dagen och fundera på vilka tider som eventuellt skulle vara rimliga för att kvala till Hawaii. Och jag var helt säker på att min tid inte skulle vara i närheten så jag kollade aldrig min placering.
Några timmar senare på kvällen ringer min vän Lollo och gratulerar till 3:e platsen. Vad säger du? Är det sant, kom jag trea. Nu blev jag riktigt glad 😁 och tanken på Hawaii levde ju lite ändå!

img_3030.jpg

Men det blev inget Hawaii, en slot delades ut i min agegroup och den tog tvåan från Italien så jag fick vara nöjd med att gå upp på prispallen. Och det var jag verkligen!

Trots detta säger jag fortfarande, ALDRIG mer Ironman! (Undra om det håller i sig 😉)

Detta är det sista jag skriver här, så TUSEN TACK för allt pepp och hejarop, Ni anar inte vad det har gett mig! TACK! 😘

Mia

 

 

 

Lopprapport x 2

Varbergs triathlon sprint och Halmstad triathlon 11.3

Sprint vs 11.3 (halva Ironmandistansen)

Två helger i rad har jag tävlat, och nu ska jag försöka baka ihop och jämföra två lopp.

Att starta en sprint är oftast lite mer hysteriskt men mitt tips är att ta det lugnt, att få adrenalin och bli nervös sabbar oftast andningen.

image

Starten i Varberg gick från stranden och vi simmade i havet, jag älskar havet och vågorna, 750 m. här tar man i.

I Halmstad var det flytande start, alla låg i vattnet, ganska lugnt och stilla simmade vi i väg, Nissan är bred och det var gott om plats, 1900 meter och simningen vid längre distanser är lite som en rask promenad om ni frågar mig.

Men att komma upp ur vattnet är alltid lika spännande, hur yr är man och hur tung känns kroppen?

Växlingen är samma på båda loppen men att cykla två mil mot nio?

image

 

I två mil tar man i särskilt när det är en varvbana där man har vänner och familj som hejar. Början av varvet i Varberg är lite kuperad, här får det bränna i låren, sedan kom strandpromenaden med vinden i ryggen, här fick benen vila lite…

image

I Halmstad var det ett varv och vi cyklade ut i ösregn, killar med struthjälmar kom och flög förbi, sedan cyklade jag om alla tjejer som låg före mig, förutom Mia! Man var ganska ensam på banan och det roligaste som hände var när man kom till en sväng med flaggvakter som hejade lite. Man trampar på utan att samla på sig mjölksyra. Käkar lite choklad och dricker sportdryck. Det är tid som skall slås ihjäl…

In och växla till löpning, fyra varv runt fästningen, fem kilometer.

image

Här skall allt ut, Mia ligger ca 100 meter före mig, fördel mig att hon inte ser att jag ligger bakom och plockar lite hela tiden, känner mig stark fram till sista varvet,

image

Mia och jag ligger sida vid sida på Mia hör man när hon är trött och jag kände mig som Mia lät och med 500 meter kvar bestämmer vi oss för att gå i mål tillsammans.

image

Efter nio mil på cykel känns det fantastiskt att få ställa undan cykeln och börja springa istället, 21 kilometer skall avverkas. -Du är andra tjej ropar någon, fattar inte riktigt…

Löpbanan i Halmstad är precis så som en triathlonlöpning skall vara, fyra varv och vi möter varandra.

Älskar att få heja på mina medtävlande och göra high five med lagkompisarna.

image

Möter Mia och hon har en cyklist framför sig. -Första tjej, håll höger! Haha hon ligger först, så roligt.

På en sprint tömmer man ut det sista på löpningen, på en halvdistans gör man oxå det, men här är det energi och vätskedepåerna som töms. Sedan har jag krampen som gärna kommer krypandes… Även i Halmstad kände jag mig väldigt stark dom tre första varven på löpningen. Sista varvet var ganska plågsamt och sista gången jag skulle upp för den sjukt branta backen gick det inte fort..

image

Att få gå i mål är precis lika skönt, man är helt slut fast på två olika sätt.

image

Sprint är intensiv plåga och smärta i stort sett hela tiden men den är över på en dryg timma. Långdistans är härligt långa stunder, men till slut är du tömd och grymt glad över att få gå i mål.

Gemensamt för båda loppen var att jag kände mig sjukt osugen innan start, men väl ute på banan så trivs jag!

Johanna

Distanspass Delux…

Det finns träningspass och så finns det träningspass. Jag älskar distanspass särskilt på cykel och särskilt på tempocykeln. Förra året tog Mia, Anders, Martin och jag en långrundan på tempocyklarna vid den här tiden. Anders tyckte att en gång är ingen gång så nu har vi bestämt att det får bli en tradition.

Halland visar sig just nu från sin absolut bästa sida och jag är otroligt tacksam över att kunna ta till vara på det.

9.30 var bestämt, turen gick söderut och i år fick vi celebert sällskap av Sebastian och Jonas. Lite lätt ångestframkallande eftersom man vet vad dom har för farter i sig.

image

Vi rullar iväg och som tur är kan man ligga på rulle, annars hade man varit ”rökt”! Vi hade tänkt att cykla till Halmstad och vända men i Steninge tog vi istället ett härligt badstopp och lät Jonas och Sebbe rasta av sig!

image

Dom kom tillbaka lite väl fort tyckte vi…

image

Men dagens pass var ett riktigt Deluxpass, efter bad blev det lunch på verandan på Solhagas stenugnsbageri.

image

Galet bra vi hade det! Mätta och belåtna var det dax att rulla igen!
Lätt medvind, trevligt sällskap och bra fart tog oss hem till Varberg. Jonas och Sebbe flög antagligen hem för dom såg vi inte röken av, kände bara lite fartvind när Sebbe ”flög” förbi..

Johanna

Varför tränar du?

Det är faktiskt en fråga man ska ställa till sig själv ibland. Svaret kommer troligtvis inte att vara det samma. Eller så är det det!

sim sol

Jag tränar för upplevelsen, träningskompisarna, och för att jag mår bra av träningen.

image

Jag hittar min motivation i att sätta höga mål och säga det högt, att få träna och tävla tillsammans och i kunskapen om vad det gör med min kropp.

Jag tappade lite motivation till träning i vintras, varför? Jag förstod ingenting, jag har mitt mål, jag har min plan och tränar tillsammans med fantastiska människor. Men jag hade ångest inför passen.. Så gick jag på en föreläsning med killen som flyttade ut i skogen och sprang i fyra år. Han sa -Du tar slut i knoppen innan du tar slut i kroppen. Där trillade poletten ner, jag hade för höga krav, jag tänkte snett, alla pass skulle vara så hårda, jag skulle må dåligt i intervallerna, så jävla sjukt! Det är ju inte därför jag tränar! Så med en liten tankejustering är jag tillbaka i rätt spår! Jag ska inte vinna VM jag ska bara uppleva och må bra. Jag gör mina intervaller och jag har kvar mitt mål.

image

Försöka kvala till Hawaii (och hänga med sköldpaddan här) men istället för att ta i så jag nästan spyr och hjärnan sprängs så tänker jag såhär, gå på känslan, lyssna på kroppen och njut av moder jord!

När jag gjorde min första Ironman var målet att komma i mål hel med en bra känsla i kroppen och så blev det. Nu ska jag komma i mål hel men det skall få svida lite på vägen! Jag ska ta i på simningen och tänka att armar och axlar ska vi inte använda så mycket mer idag. Jag ska cykla och det skall få bränna lite i låren och jag ska gå ut på löpningen med galet starka ben, framförallt vaderna som var lite klena i fjol.

bloggjohanna-12

Sedan blir det nog en födelsedagspromenad för att fördriva tiden under löpningen. Jag fyller 42 i år och det är 42 kilometrar som skall avverkas!

Johanna

#roostercamp15 del 2

Lördagkväll och vi fick ta del av Anders och Günters fantastiska resa genom USA. RAAM (Race Across America) Detta är en cykeltävling som startar i Oceanside Kalifornien och slutar i Annapolis utanför Washington DC. Det är 480 mil från kust till kust som skall avverkas, man ska ta sig genom öknar, bestiga TRE bergskedjor och passera de stora slätterna. Det är en etapp, så tävlingen pågår dygnet runt tills man är i mål. Anders & Günter cyklade i ca 8 dygn och nio timmar. Är du sugen? Gå in på http://www.raceacrossamerica.org/raam/raam2.php?N_webcat_id=1

IMG_7107 Klavberg

Anders berättar om planeringen, logistiken och teamet som bestod av 9 personer inklusive dem själva. Ensam är ingen stark! Vilken prestation alla i teamet har gjort! Grymt IMPONERANDE! Läs hela deras blogg här http://www.raamsweden.se/

Söndag, nu var det dags att ta fram tempocyklarna som våra snälla cykelexperter hade justerat inställningarna på. Andra passet för oss på dessa cyklar, skulle ta oss från Laholm till Varberg. Både jag och Johanna var bra slitna redan innan vi startade och det kändes som det skulle ta väldigt lång tid att ta sig hem. Men det gick riktigt bra faktiskt. Vi hade en jobbig vind mot oss, men vad gör det när man cyklar med super starka killar som tar all vind och vi kan ligga i lä:) Det finns en del att slipa på vad gäller inställningarna men vi är på god väg.

IMG_7112 mia tempo IMG_7115 johanna

Starka Peter klyver vinden!
IMG_7113 Peter

Jogmar cyklade på sin racer. Stark som alltid! IMG_7114 jogmar

I Slöinge stannade vi på Solhaga stenugnsbageri http://solhagastenugnsbageri.se/ och fyllde på depåerna. Magiskt gott!
IMG_7111fika

Och så var vi hemma i Varberg, trötta men fyllda av endorfiner och positiv energi!
IMG_7064

Tack ALLA för en fantastisk helg! Det är en ynnest att få hänga med er! Ett extra tack till Andreas Ask som ordnar detta så bra!
IMG_7060

Mia

6 månader kvar

Idag är det 6 månader kvar till vårt mål i Barcelona, nu gäller det att stäppa upp träningen och focusera, men ska det vara så här…….:) kolla in klippet http://youtu.be/B03dFMG8nR4 Nu har vi siktet inställt och ser målgången framför oss! Förhoppningsvis kryper vi inte på alla fyra i mål, men glada kommer vi att vara!

Blogg13dec-15

foto: LOUISE VIDELYCK

 

Vackra, vackra Varberg!

Ibland måste man nypa sig i armen. Söndagens långpass i löpardojjorna var ett sådant tillfälle. God frukost tillsammans med familjen och sedan ner till strandpromenaden och ett stilla hav, solen har gått upp och man känner äntligen att den värmer. Förbi Subbe fyr och vidare ut i Apelviken. Här springer jag på underbara Petra som driver Golden Wellness, hon peppar glada människor som ger järnet på stranden! Ut på strandängarna och södra näs, här möter Emma och Peter upp, det är trevligt med sällskap. Vidare genom Läjet, förbi hamnen med alla fiskebåtar och sedan ut i naturreservatet, här är det helt vindstilla. Vi vänder tillbaka in mot stan och söndagen har helt klart börjat bra…                                                                                                                                       Johanna

IMG_6317

Distanspass på cykel & vi var ett vårtecken!

I lördags var det dax för Vårens första distanspass på cykel. Torra vägar, nästan inget grus, lite vind och hyfsad temperatur! Då är det vår! Samt att Jogmar hade nya finracern.

Men vad vore ett distanspass utan cykelkompisar? Våra hade blivit väldigt korta och vi hade haft svårt både att hitta ut och hem. I Lördags hade Peter planerat en grym runda med ett magiskt fikastopp efter ca 5 mil. Idala gårdsbageri, värt varenda tramptag. Underbar miljö, supergott bröd, massor av bakverk och trevliga tjejer bakom disken.

IMG_6316

Sedan var det ”bara” fem mil kvar hem, vi som cyklade kommer nästan alla att göra Ironman i Barcelona och i lördags drog vi på oss löparskorna efter cykelpasset bara för att se hur det kändes. Den enda som var glad var Emma ”orienteraren” hon studsade fram, vi andra kände oss rätt så bortdomnade och tänkte att -jo men en mara på detta, det blir kul… Martin berättade att han suttit och gråtit mellan cyklingen och löpningen när han har gjort Ironman tidigare, LYCKOTÅRAR!! Det skall bli spännande att se vad vi gör..